Man blir inte förvånad över någonting längre..
Som alla vet så när man skiljer sig så skriver man ett bodelningsavtal där det står vad respektive har rätt till. Men när min far och mor skiljde sig för ungefär fyra år sedan så tyckte dom inte att det behövdes.
Min far äger sedan drygt 30 år tillbaka ett eget företag där han är bilmek/smed. Detta företaget bildade han och skapade innan han träffade min mor.
Min mor jobbade som sekreterare åt Atlas Copco då dom skiljde sig.
Mor min lovade dyrt och heligt att hon inte skulle röra företaget efter dom skiljt sig. Hon fick t.o.m en summa pengar för att hon inte skulle göra detta och för att hon skulle kunna starta på ny kula med lägenhet etc.
Men till för någon månad sedan sa hon till pappa att hon skulle ta halva hans företag och halva av allt det hon har rätt till. Allt började som ett löst hot men blev allt allvarligare ju längre tiden gick. Varför hon sa detta är ännu oklart. Men jag är 99 % säker på att hon ville att min yngre syster skulle bo hos henne (delad vårdnad). Hon bor hela tiden hos min pappa och mig, förutom varannan helg då hon åker till mor som bor 2 h resväg bort.
Allt blev så allvarligt till slut att advokater blandades in och till för nån vecka sedan togs beslutet; hon skulle ta halva av allt min far äger och har.
Detta innebär att han får ta ett mycket stort lån för att täcka upp det han blivit av med.
Vi har aldrig haft problem med ekonomin förut, men nu är det väl så att vi inte direkt kan leva fett.
Det jävligaste med allt det här är att bodelningsavtalet gäller dagen då dom skiljde sig. Alltså allt det han ägde och hade den dagen har hon rätt till hälften av. Hon ägde ingenting då. Hon bodde i en hyreslägenhet och hade inte direkt köpt nåt för pengarna som hon fick då "familjehuset" såldes. Så min far kan inte ta någonting av henne.
Så jag ska ta mod till mig inom en snar framtid och lyfta på luren och säga upp kontakten med min egen mor. Det hon gjort är helt oförlåtligt och man kan inte ens föreställa sig hur i helvete ens egen mor kan göra en sån sak mot den hon har tre barn ihop med och mot en person hon har levt ihop med i 20 år.
Som löken på laxen så har inte min flickvän hört av sig på en vecka. För övrigt den första jag någonsin älskat. Det är inte slut men jag vet ärligt talat inte hur det blir med oss.
Och som om det inte vore nog har min biologiske mor lyckats övertala min 9-årige syster att flytta till henne och bo där permanent. Så nu har väl hon fått som hon vill.
Ni anar inte hur man mår efter en sån här sak. Till slut orkar man inte ta in mer och bara försöker att inte bry sig.
Jag vill inte att alla ska tycka synd om mig eller nåt, ville bara skriva av mig lite..
/Jonathan
