DesmoHellman
Gudomlig sporthojare
När ett barn kollar på mig som ett rådjur i helljusen. Hans ögon är okontrollerbart fastlimmade på mig. Fascination och beundran är orden som man kan läsa av hans blick, det finns inget som kan rubba hans blick.
Bakom mitt svarta visir är min blick lika limmad på han som han är på mig.
Med nervositet och lite mod vågar han vinka lite sött till mig.
Ett leende växer fram på mina läppar och jag vinkar likadant tillbaka.
Glädjen visar sig genom hans halvförvånade men fortfarande glada ansiktsuttryck.
Rödljuset har bytt från rött, gult till grönt och jag gasar sakta iväg. I ögonvrån ser jag hur hans blick följer mig, när den försvinner vrider jag fullt på handen, i mitt huvud kan jag se hans fascination och beundran.
En ny hojbroder har precis födts och att få se ett barns glädje och beundran av någonting är den bästa känslan jag får när jag kör min motorcykel.
En annan förvånasvärt bra känsla är när man känner hur livet rullar på som man vill, man känner sig lycklig och att man har det man vill ha. Då känner jag att det är helt fantastiskt att åka ut och vrida lite extra på handtaget
Är ju nästan poesi!

Att få bajsa när man verkligen behöver måste ju ändå komma jäkligt nära?



Provmontering av en ny förbättrad detalj på hojen i garagevärmen en kulen vinterkväll...och notera att det vart perfekt!
Att vid ett rödljus på drottningsholmsvägen en sommarkväll hamna bredvid ett pubertalt spegelvisir med nollkoll, köpehoj och mycket attityd, som självsäkert ser ned på 883-dekalen på det trådekrade luftkylda fornminnet samtidigt som han rastlöst ruppar med gasen... och sedan få till en sån riktig klämtare på nygult, så att spegelvisiret harmset väljer att ställa sig snett bakom för att undvika ögonkontakt vid nästa rödljus. Dee ee nice
Hehe, när fyller du år Jörgen. Känns som ett spegelvisir vore en perfekt present till dig!
