bean305 skrev:
2409297 Ett stål som bara klarar ett par promilles töjning ser jag som ett mycket sprött stål. Normalt sätt så definieras ju sträckgränsen till 0,2% töjning plastiskt och då har de flesta stålen bara avverkat en liten del av dess duktilitet.
Att använda stål som matrismaterial för fibrer är inget jag har hört talas om
.
Ok, min definition av "töjning" var elasticitetsgränsen. Detta eftersom de flesta mekaniska konstruktioner har tappat sin fullvärdiga funktion när materialet gått in i det plastiska området.
Kolla
http://www.sigmasport.co.uk/store/bikes/isaac05/faq.html t ex fråga 6.
Sedan hittar jag inte någon artikel just nu om fiberförstärkt stål, men förr eller senare snubblar jag över den igen. Kan ha sett det i Machine Design
Homo. När det gäller att böja stål så är radien och den böjda detaljens tjocklek viktigare än vinkeln man böjer den.
Inte desto mindre så tål vissa stålsorter böjning bättre än andra och det beror på att de har högre sträckgräns.
Ditt knivexempel är intressant, men är det inte så att man smider ut materialet, viker det och väller ihop det, hamrar ut det igen, viker, hamrar, osv. Det ger ju lite odefinierade korngränser som kan göra att knivbladet böjs som flera tunna skikt istället för som ett homogent gitter. Skit samma
Dock är det så att material med mycket höga sträckgränser tappar i andra änden, dvs de är inte svetsbara, de kan vara skårsköra, utmattningsgränsen blir låg, kilopriset högt, osv så dessa högpresterande material är svåra/olämpliga att integrera i komplexa konstruktioner mer än som slitytor och liknande.
Snart kommer nanotekniken och frälser oss alla från allt
Läs t ex om mattan på sid 47
http://cordis.europa.eu/documents/documentlibrary/ADS0004603SV.pdf
