Körde följande hojar igår:
R1: Nervös motorkaraktär vid krypkörning, men otrolig gasrespons annars. Mest lättsvängd av alla hojar jag testade, men överlag så gillar jag min 06:a bättre.
GSX1000R: Kändes som en buss jämfört med R1:an. Jag vet inte om det var något vajsing på styrdämparen, men man fick tvinga hojen att svänga och i knapp styrfart kändes det läskigt. Bra motor med mycket fin effektkurva.
Ninja1000: Kändes som ett bottennapp för mig. Inte riktigt bra på något, men inte heller kass. Slätstruken är väl det bästa ordet. Motorn OK, men bromsarna gillade jag inte alls.
BMW S1000RR: Wow! Sjukt hög känsla av gedigenhet och trygghet. Jag kände mig som ett med cykeln direkt. Sjukt fin låda bra mos i motorn (men vidrigt dålig gasrespons eftersom det var något knepigt program som dödade allt vad mellangasande heter). Bromsarna var det bästa jag någonsin känt! En fullträff kort sagt.
Ducati 1198S. Galen hoj! Mest brutal av alla och det var som att försöka tygla en skadeskjuten björn. Den tokreste direkt när jag skulle iväg och reste sedan på nästkommande två växlar också trots att jag inte varvade så hårt. I utgången på den långa vänsterkurvan i slutet på rakan så gasade jag till lite igen och hojen reser direkt igen

. Jag gillade inte körställningen som var väldigt extrem. Konstig känsla över styrningen på något vis. Den kändes lite "hembyggd" jämfört med BMW:n jag kört precis innan. Mer som om jag just testat ett hemmabygge med vansinnesmotor. Men sjukt roligt var det. Sjukt bra bromsar även på denna hoj förresten. Den enda som kunde ge BMW en match på den fronten.
BMW:n är den hoj jag skulle köpa, men Ducatin var den hoj som fick mig att flina bredast! Chassit på r1:an älskade jag. Den känns nästan viktlös i sin kvickstyrdhet. Kawa hjälplöst efter och Suzuki måste ha haft något vajsing på styrningen för annars kan jag inte fatta hur folk kan vilja ha en.