Måste man klota för att se lyckan i hojåka?

[Ferspeedboy]

Du skriver att man inte "vågar" ladda som innan. Jag skulle säga att man har lärt sig något och därför inte gör det.

Det handlar inte om att jag numera ligger i 80km/h på 90-sträckor. Mer att det kanske inte är en bra ide att gasa lite extra när man ser att en mötande bil är på väg att göra en vänstersväng, även fast han BORDE se dig och han verkar göra det...
Visst du kan halka när du är på väg ut och ska hämta tidningen och bryta ryggen, alla kan ha otur, men varför utmana ödet i onödan?

Har man väl gjort ett misstag så lär man sig att man inte ska köra på det viset på just den platsen i just den farten.

Jag tänker oftast med mötande bilar som ska köra in & ur infarter att dom inte ser mig & om dom ser mig så bedömer dom troligen att dom hinner fast jag vet att dom inte hinner, oftast har jag sätt bilar åka in o ut o hunnit bromsa ner utan bekymer.

Min förra tur, finns film på det, så drar jag upp den i ca215 nånting tror jag det va på rakan innan kurvan o släpte av gasen innan kurvan för vet om i härryda att bilar kör in o ut, men denna gången kom det en tjej ledande med 2 hästar på min sida vägen, efter kurvan låg jag i 170, bromsa ner till 45km/h o gled om för jag ville inte att hästarna skulle bli rädda o springa ut i vägen.

Men någonstans med årena har jag börjat tappa fatningen med livet, har man väl tappat livsgnistan så har man, men någon stans i min körning ser jag gnistan när jag försöker antingen med olika egna rekord att se om jag kan prestera bätre en gången innan, även försöker hitta lösningar för att få moppen att nå 300 som är min magiska gräns, när den är nådd så tror jag att jag ska sätta mig ned en låg stund & bara tänka, det är det som får mig att tycka om körningen, men livet är inte värt så mycke.

Mitt öde är att utmana ödet till döden.

 

[SilentPlanet]

Nu hade du nog lite otur när du tänkte... kanske kraschat utan hjälm nån gång?

kanske uttryckte mig lite dåligt (överdrev) men skydd ger folk en falsk trygghet och tror man kan gasa mera
klart man inte ska köra utan hjälm
tror inte lika många hade klotat om dom körde med mindre skydd, man blir liksom odödlig med hjälm och skinn kläder m.m
hade jag kört med endast hjälm på endurobanan tror jag man hade hållit ner tempot betydligt,och över 30km/t vill jag inte möta ett träd igen de kan jag försäkra er..

 

["Masen"]

Klokt resonerat av dig Dubstep! Du har hela livet framför dig och vi vill ju ha dig kvar

 

[Werzion]

Grejen är den att jag är rädd för att gå omkull. Jag vill komma hem på kvällen. Jag vill leva. Jag är bara 17 bast

Vafan, vid 17 är man ju odödlig! Det är värre när man som mig passerat 25 (och vidare), då är man inte odödlig längre

 

[talibaniel]

Hahaha kul kul

 

[Robban W]

Det viktiga är väl att man trivs och har kul? Att du är lite skakig efter din olycka är väl inge konstigt. Jag tycker du ska ta det lugnt. Rätt som det är så allt glömt och du tror att du är odödlig igen.

 

[NoRegrets]

Jag druttade omkull på Streetfightern inne i stan..och när jag skulle upp blev påkörd av en SUV. Bruten fotled, diskbråck i nacken...uppe och körde så fort klumpfoten var borta. Livet är så farligt att man kan dö av det...Dyker mycket i grottor och andra hål, det är samma där...ibland händer det skit men ska man sluta ? Nää...jag tillhör nog inte de som lyckats se livets mening i familj och barn (jag har 2...). Inte en chans att jag ställer om mitt liv och den inställning jag har till risker pga någon annan även om det är mina barn. Så ser ja på det...

 

[MrRoos]

Nej man behöver nog inte ramla för att köra lugnt och njuta men mognadsprocessen går nog mycket fortare om man får lite hjälp att inse att man inte är odödlig och världens bästa förare!

 

[qzr]

Du ska nog vara glad för hjälmen. Utan den hade du säkert haft en spräckt skalle.

kan berätta om min enduro körning för två veckor sedan
brukar hålla rätt högt tempo runt träden vilket jag gjorde denna gång också.
kört i sex år utan något större olycka, går snabbare för varje år :/

råkade komma lite snett på en rot i marken och hojen studsade ut ur banan med huvudet före in i ett träd
tar ca 9min ett varv och var uppe på benen lagom till polaren hade anlänt på sitt nya varv
somnade in en liten stund och på tredje försöket kunde jag ställa mig upp.
helt ny hjälm hade jag precis köpt, inte så ny längre kan jag säga.
Axelskydden sprack. minns inte så mycket av händelsen innan trädet, mest analyserat fram vad som hände med hjälp av spåren i marken m.m
nu såhär efter undrar man om det är dags att byta intresse.
hoppas jag kan njuta av körningen i ett lite lägre tempo i fortsättningen.
kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

 

[Viktor L]

Vurpade i regn på bana och bröt en par fingrar. Efter det har jag stor respekt för våtgreppet på hoj. När det är torrt kör jag dock som vanligt för där vet jag inte riktigt vars det börjar släppa ordentligt än.

 

[Thorped]

Jag gjorde en liten vurpa för några veckor sedan, jag han inte bromsa för sista bilen i en kö och körde in i bilen, med bakhjulet i luften. Jag låg på hospitalet ett dygn, fick lite skrubbsår, en blödning på vänstra lungan och en hjärnskakning som inte var att leka med. Jag minns inget av olyckan, eller den dagen.

...Men fan va jag är sugen på att köra hoj igen!

Moppen står i garaget, inte mycket att göra med den, men delarna ska inte skickas förrän 13e Juli från Holland

 

[Thorped]

kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

Hjälm är nog fan så viktigt. Visst, om du fortsätter köra in huvudet i träden i 30knyck så är det huvudet som går sönder nästa gång istället för hjälmen eller troligast någon nackkota. Hjälmen är till för att gå sönder. För oss som kör rotlösa vägar är den iaf ovärderlig...

 

[MartinP]

vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

Den kanske inte är till någon större hjälp om man kraschar i 150 med huvudet före rakt in i en stenmur, men tänk om du kommer i hög fart, ramlar omkull och glider ett par hundra meter längs asfalten, då är det nog ganska skönt att ha en hjälm som tar upp smällarna när huvudet studsar och glider längs marken...

 

[bodhisattva]

Tja folket ute i cyberrymden.

En tanke slog mig idag när jag var ute och körde Bulten. Det var nämligen så att jag gick omkull för 3 veckor sen. En lätt lowsider i ca 40-50. Klarade mig med endast en fet lårkaka och några repor på hojen. Men sen dess har jag inte kört mycket hoj. Dels p.g.a vädret men även att jag inte har samma sug som tidigare. Jag tycker det är skitkul (rent ut sagt) att köra hoj. Men inte förrän nu, efter att jag varit i diket har jag insett att det finns stora risker också.

Tidigare var det ofta så att man drog ut på kvällen, körde några landsvägar i fullt tempo (jaja 125a går inte så fort, men trots allt 110 på småvägar om man vill). Sen drog hem. Nu känner jag mer så att jag drar ut mest om jag behöver. Kanske rullar ut ibland men kör inte alls på samma sätt som innan. Tar det MYCKET lugnare och uppskattar verkligen att glida i ca laglig hastighet. Känna lugnet att bara glida fram. Tänka på livet, allt runt omkring en själv. Inte bara ligga och pressa motorn på maxvarv. För jag vill komma hem efter turen också.

Så vad säger ni? Är jag ensam om att upplevt detta? Eller har jag bara blivit lite väl mesig efter att ha smakat gräs?

Nej, du är inte ensam. Helt normalt om man har en normalutvecklad självbevarelsedrift.
Det är väl bara gratullera att det inte gick fortare och att du inte gjorde dig mer illa, men ändå fick den tankeställaren.
Fortsätter du känna så, men ändå inte kan/vill lägga av med hoj så släpp gatkörningen helt och köp en ren banhoj.

 

[Ulvhamne]

Hahaha ba å sjunga då.

Nej men ärligt, jag blev lite ställd idag när jag stod längst en av raksträckorna på bulten och det kommer sporthojar förbiblåsandes i 130+ (uppskattningsvis). Det gick så brutalt fort. Och minst lika fort kan livet gå åt fanders...

Har vid detta läget även insett att jag troligen aldrig kommer kunna släppa hojåkning helt för resten av mitt liv. Jag sitter väl i träsket, man kommer alltid få tillbaka suget efter ett tag...

Farligt det här med hoj, men det får det väl vara värt

Med tanke på din ålder, är det första gången du ställts inför din egen dödlighet på riktigt och inte bara lite teoretisk risk? (Är lite nyfiken)

 

[k1322]

Grejen är den att jag är rädd för att gå omkull. Jag vill komma hem på kvällen. Jag vill leva. Jag är bara 17 bast

Det är nog den mest sunda inställningen du kan ha, behåll den. Testa gränser gör man på bana, inte på gata.
Efter att ha varit omkull själv (även det i väldigt låg hastighet) så har jag en helt annan inställning och försiktighet när jag kör. Visst pressar man på och njuter, men man har ändå en hög riskmedvetenhet och undviker att ta höga risker.

 

[Highway]

Farligt det här med hoj, men det får det väl vara värt

Du det är farligt å gå med,en kvinna dog av en skateboard
http://www.expressen.se/nyheter/kvinna-dodades-av-skateboardakare/

 

[Gimpster]

Jag har träffat asfalten några gånger av olika orsaker och man tänker alltid innan man sätter sig på bågen igen, jag har aldrig skadat mig rejält men det värsta jag fått upp i huvudet är om man skulle skadat någon annan tex en mötande bil/båge så dom får åka in på sjukan det är väl det värsta man kan tänka sig?
Man måste inte köra fort för det ska gå åt skogen.
Lite skönt är det när man inte bombat på vägarna och att det är också ganska ok att bara glida-

/Bakis enstånkare...

 

[Risbrännaren]

När det gäller endurokörning så har man varit omkull fler ggr än jag kan räkna till. (ca 3 ggr per träning). Och det är bra, det ska göra ont att köra, det håller en liksom alert när man pressar sina gränser till max. Skillnaden är väl att inom endurobanan så kan man bryta benen av sig vid en krasch, och vid gatåkningen så är det bara slut..

 

[Gearbox]

Näää, du är inte ensam Dubstep. När jag tar av mig skinnstället i hallen efter i princip varje tur så får jag samma tanke: "Jag överlevde idag också". Skall det kännas så? När började det? Så tänkte jag aldrig innan. Jag vet inte hur det är med andra med för min egen del handlar det mycket om detta forum. Det är svårt att inte bli påverkad.

Det hela är paradoxalt, köra motorcykel är otroligt kul, ska man dra det till sin spets så blir det roligare ju fortare man kör, till en viss gräns. Självklart vill man bli bättre, man går kurser, man kör bana, köper en bättre motorcykel. Jag tror nästan man kan dra parallel till en fulltratt, det behövs mer och mer alkohol för att uppnå samma rus. Till slut hamnar man i fortåkarträsket. Jag vet inte hur många ggr man har suttit här och läst om olyckor och lovat sig själv att ta det lite lugnare men sen när man väl kommer ut så går det bara inte att låta bli. Även om man tycker man har lite koll så råkar man ut för incidenter hela tiden, vissa helt omöjliga att förutse. Till slut verkar det bara handla om tur.

Själv tror jag det gäller att hitta sin egen nivå, kör du med andra som kör för fort för din smak, släpp dom. Alla har olika kompetens, det är bara att släppa prestige´n, det är inte värt att dö för.

Lider man av dåligt självförtoende, gör som jag: Leta upp ett gäng customåkare och kör skiten ur dom