Måste man klota för att se lyckan i hojåka?

[Dubstep]

Tja folket ute i cyberrymden.

En tanke slog mig idag när jag var ute och körde Bulten. Det var nämligen så att jag gick omkull för 3 veckor sen. En lätt lowsider i ca 40-50. Klarade mig med endast en fet lårkaka och några repor på hojen. Men sen dess har jag inte kört mycket hoj. Dels p.g.a vädret men även att jag inte har samma sug som tidigare. Jag tycker det är skitkul (rent ut sagt) att köra hoj. Men inte förrän nu, efter att jag varit i diket har jag insett att det finns stora risker också.

Tidigare var det ofta så att man drog ut på kvällen, körde några landsvägar i fullt tempo (jaja 125a går inte så fort, men trots allt 110 på småvägar om man vill). Sen drog hem. Nu känner jag mer så att jag drar ut mest om jag behöver. Kanske rullar ut ibland men kör inte alls på samma sätt som innan. Tar det MYCKET lugnare och uppskattar verkligen att glida i ca laglig hastighet. Känna lugnet att bara glida fram. Tänka på livet, allt runt omkring en själv. Inte bara ligga och pressa motorn på maxvarv. För jag vill komma hem efter turen också.

Så vad säger ni? Är jag ensam om att upplevt detta? Eller har jag bara blivit lite väl mesig efter att ha smakat gräs?

 

[d96angl]

Ligger mycket i det du säger.

Har själv haft ett par tillbud där man känt att det kunde gått åt skogen men man klarade det.
Funderat en del på konsekvenserna om man inte klarat de tillfällena.

Dessutom har jag blivit påkörd när i pricip stog stilla. Polaren uppfattade inte att jag bromsade.
Inga skador på mig men hojen inlöst.

Visst kör man lugnare en tid efter ett tillbud.
Men lugn du kommer öka tempot närhornen växer ut igen.

 

[Ferspeedboy]

Bara hoppa upp efter en olycka o låta the devil växa fram på nytt.

vart omkull antal gånger, man ser sin begränsning & gör oftast inte om samma misstag på samma ställe 2 gånger om.

Klart att vissa blir rädda o vågar inte ladda som innan, men andra hoppar upp som inget har hänt o laddar full rulle om o om igen.

Skiljer en del mellan psyket & psyket vad man vågar & inte vågar efter man vart omkull.

Jag är inte rädd för att gåomkull, väntar bara på den dagen, men skulle det inträffa är det långt över tillåtna hastighetsgränsen, antingen överlever man eller inte, det återstår att se

 

[Dubstep]

Ligger mycket i det du säger.

Har själv haft ett par tillbud där man känt att det kunde gått åt skogen men man klarade det.
Funderat en del på konsekvenserna om man inte klarat de tillfällena.

Dessutom har jag blivit påkörd när i pricip stog stilla. Polaren uppfattade inte att jag bromsade.
Inga skador på mig men hojen inlöst.

Visst kör man lugnare en tid efter ett tillbud.
Men lugn du kommer öka tempot närhornen växer ut igen.

Det blir väl tyvärr säkert så... man pressar lite till, och lite till, och lite till.... men sen går det inte

 

[SilentPlanet]

kan berätta om min enduro körning för två veckor sedan
brukar hålla rätt högt tempo runt träden vilket jag gjorde denna gång också.
kört i sex år utan något större olycka, går snabbare för varje år :/

råkade komma lite snett på en rot i marken och hojen studsade ut ur banan med huvudet före in i ett träd
tar ca 9min ett varv och var uppe på benen lagom till polaren hade anlänt på sitt nya varv
somnade in en liten stund och på tredje försöket kunde jag ställa mig upp.
helt ny hjälm hade jag precis köpt, inte så ny längre kan jag säga.
Axelskydden sprack. minns inte så mycket av händelsen innan trädet, mest analyserat fram vad som hände med hjälp av spåren i marken m.m
nu såhär efter undrar man om det är dags att byta intresse.
hoppas jag kan njuta av körningen i ett lite lägre tempo i fortsättningen.
kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

 

[stecktech]

Körde in i ett rådjur och kraschade för några veckor sedan... i cirka 120. Ingen rolig upplevelse och jag är lite skakig, att köra i 150-190 på landsväg är lite småläskigt nu förr tiden, men 110 är ju pendelfart

 

[stecktech]

kan berätta om min enduro körning för två veckor sedan
brukar hålla rätt högt tempo runt träden vilket jag gjorde denna gång också.
kört i sex år utan något större olycka, går snabbare för varje år :/

råkade komma lite snett på en rot i marken och hojen studsade ut ur banan med huvudet före in i ett träd
tar ca 9min ett varv och var uppe på benen lagom till polaren hade anlänt på sitt nya varv
somnade in en liten stund och på tredje försöket kunde jag ställa mig upp.
helt ny hjälm hade jag precis köpt, inte så ny längre kan jag säga.
Axelskydden sprack. minns inte så mycket av händelsen innan trädet, mest analyserat fram vad som hände med hjälp av spåren i marken m.m
nu såhär efter undrar man om det är dags att byta intresse.
hoppas jag kan njuta av körningen i ett lite lägre tempo i fortsättningen.
kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

Man får hoppas att man inte kommer får ett tvärstopp när olyckan är framme och att man hinner kasa några 10-15 meter innan man kraschar, gör stor skillnad att skalla något i 50 eller i 130+

 

[Sandstrom]

Jag har kommit fram till samma insikt om hojåkning och att ta det lugnare med åren utan att krascha. Tror att ganska många av de som "ligger på" lever ensamma liv där ingen direkt är glad om de kliver levande in genom dörren hemma. Var själv rätt orädd när jag var yngre och singel. Nu finns det några som väntar där hemma och då är det svårt att tänja gränserna rent mentalt. Men konstigt nog gillar jag ändå hojåkningen mer och mer för varje år även om tiden inte alltid räcker till.

jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/

Den slutsatsen var nog inte riktigt rätt att dra.

 

[Dubstep]

Jag är inte rädd för att gåomkull, väntar bara på den dagen, men skulle det inträffa är det långt över tillåtna hastighetsgränsen, antingen överlever man eller inte, det återstår att se

Grejen är den att jag är rädd för att gå omkull. Jag vill komma hem på kvällen. Jag vill leva. Jag är bara 17 bast

 

[Rockmorsan]

kan berätta om min enduro körning för två veckor sedan
brukar hålla rätt högt tempo runt träden vilket jag gjorde denna gång också.
kört i sex år utan något större olycka, går snabbare för varje år :/

råkade komma lite snett på en rot i marken och hojen studsade ut ur banan med huvudet före in i ett träd
tar ca 9min ett varv och var uppe på benen lagom till polaren hade anlänt på sitt nya varv
somnade in en liten stund och på tredje försöket kunde jag ställa mig upp.
helt ny hjälm hade jag precis köpt, inte så ny längre kan jag säga.
Axelskydden sprack. minns inte så mycket av händelsen innan trädet, mest analyserat fram vad som hände med hjälp av spåren i marken m.m
nu såhär efter undrar man om det är dags att byta intresse.
hoppas jag kan njuta av körningen i ett lite lägre tempo i fortsättningen.
kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/
kommer alla fall köra som en snigel nästa körning och ett halvt hjärta mindre till sporten..

...men... du överlevde, det hade du kanske inte gjort om du inte haft hjälm på dig ju tror nog att hjälm gör skillnad även över 30 men det är klart, det finns väl en övre gräns men den måste ju vara högre än så

 

[talibaniel]

Gillar du att ligga och pressa så ta en licens!!
På banan går det att pressa mycket mer och det är säkrare,roligare och går fortare.
Annars så är det bara att tänka till och hålla sig i skinnet.....(lite i alla fall)
Nog med tjat från mig ut och ÅK

 

[Rockmorsan]

Grejen är den att jag är rädd för att gå omkull. Jag vill komma hem på kvällen. Jag vill leva. Jag är bara 17 bast

Som mor så får jag lust att utbrista i en sång när jag hör dig ! Fi faan när ungarna mina börjar köra omkull om de inte är medvetna om riskerna och inte känner livslust! Om man känner så där som du skriver så kommer man köra mer ansvarsfullt. Sen är det ju livsnjutning att få köra men man kan köra med insidan av skallen istället.

 

[2Wheeldrive]

Året var 2006!
Jag satt på en spretans ZX-10R och brorsan på en spretans blackbird.
Vi hamnade i en bilkö och brorsan la sig på omkörning och jag låg precis bakom, En bil svänger bara rätt ut till vänster utan att se sig för. Brorsan smäller rätt in i sidan på bilen och jag ser när han flyger c:a 20 meter och ramlar rätt ner i diket, Jag ser hur blackbirden far rätt in ett träd och fastnar stående. Brorsans ligger i diket och jag springer fram till honom och ser att hans pekfinger har gått av, jag lägger tillbaka biten av pekfingret på hans finger i väntan på ambulans. När han ligger på rygg i diket så lovar vi varandra att aldrig mer köra motorcykel. Jag höll upp i 5 år, Idag har jag en R1 men jag kör som en gubbe efter det jag upplevde för 6 år sedan. Men jag älskar motorcyklar lika mycket nu som då.

 

[Shootaz]

kan bara säga att hjälm är en falsk trygghet, gjorde mycket ondare än vad jag trodde det skulle göra
uppskattar hastigheten till 30km/t
vet inte om jag trodde hjälmen skulle göra mig odödlig hehe men jag har insett att hjälm över 30km/t är ingen mening att ha då den inte skyddar ändå :/

Nu hade du nog lite otur när du tänkte... kanske kraschat utan hjälm nån gång?

 

[Snowman89]

Bara hoppa upp efter en olycka o låta the devil växa fram på nytt.

vart omkull antal gånger, man ser sin begränsning & gör oftast inte om samma misstag på samma ställe 2 gånger om.

Klart att vissa blir rädda o vågar inte ladda som innan, men andra hoppar upp som inget har hänt o laddar full rulle om o om igen.

Skiljer en del mellan psyket & psyket vad man vågar & inte vågar efter man vart omkull.

Jag är inte rädd för att gåomkull, väntar bara på den dagen, men skulle det inträffa är det långt över tillåtna hastighetsgränsen, antingen överlever man eller inte, det återstår att se

Du skriver att man inte "vågar" ladda som innan. Jag skulle säga att man har lärt sig något och därför inte gör det.

Jag har varit inblandad i 2st mindre olyckor senaste året där jag brutit ett antal ben varje gång.
Efter varje krasch så har jag varit uppe och åkt så fort jag kunnat. Visst jag kör inte exakt likadant som tidigare men jag skulle knappast säga att det är pga att jag blivit fegare. Mer att jag blivit mer medveten om riskerna med hojåkandet och faktiskt insett att det är bättre att tänka efter en gång extra innan man gasar på det där lilla extra. Det kan vara det lilla extra som avgör om du hamnar på akuten eller får åka hoj resten av livet.

Det handlar inte om att jag numera ligger i 80km/h på 90-sträckor. Mer att det kanske inte är en bra ide att gasa lite extra när man ser att en mötande bil är på väg att göra en vänstersväng, även fast han BORDE se dig och han verkar göra det...
Visst du kan halka när du är på väg ut och ska hämta tidningen och bryta ryggen, alla kan ha otur, men varför utmana ödet i onödan?

 

[Snowman89]

Året var 2006!
Jag satt på en spretans ZX-10R och brorsan på en spretans blackbird.
Vi hamnade i en bilkö och brorsan la sig på omkörning och jag låg precis bakom, En bil svänger bara rätt ut till vänster utan att se sig för. Brorsan smäller rätt in i sidan på bilen och jag ser när han flyger c:a 20 meter och ramlar rätt ner i diket, Jag ser hur blackbirden far rätt in ett träd och fastnar stående. Brorsans ligger i diket och jag springer fram till honom och ser att hans pekfinger har gått av, jag lägger tillbaka biten av pekfingret på hans finger i väntan på ambulans. När han ligger på rygg i diket så lovar vi varandra att aldrig mer köra motorcykel. Jag höll upp i 5 år, Idag har jag en R1 men jag kör som en gubbe efter det jag upplevde för 6 år sedan. Men jag älskar motorcyklar lika mycket nu som då.

Hur gick det sedan för brorsan din?

Det är lite av det du skriver i slutet som jag menade med mitt tidigare inlägg. Visst att hojåkning har en hel del risker med sig. Samtidigt anser jag att när det är min tur så kan jag inte göra speciellt mycket åt det, men för det tänker jag inte utmana ödet mer än nödvändigt..

Jag drar hellre en wheelie ute på en tom väg och slår runt själv, än att göra det mitt inne i stan och slår runt och blir påkörd/överkörd av eventuella bilar runt mig

 

[Dubstep]

Som mor så får jag lust att utbrista i en sång när jag hör dig ! Fi faan när ungarna mina börjar köra omkull om de inte är medvetna om riskerna och inte känner livslust! Om man känner så där som du skriver så kommer man köra mer ansvarsfullt. Sen är det ju livsnjutning att få köra men man kan köra med insidan av skallen istället.

Hahaha ba å sjunga då.

Nej men ärligt, jag blev lite ställd idag när jag stod längst en av raksträckorna på bulten och det kommer sporthojar förbiblåsandes i 130+ (uppskattningsvis). Det gick så brutalt fort. Och minst lika fort kan livet gå åt fanders...

Har vid detta läget även insett att jag troligen aldrig kommer kunna släppa hojåkning helt för resten av mitt liv. Jag sitter väl i träsket, man kommer alltid få tillbaka suget efter ett tag...

Farligt det här med hoj, men det får det väl vara värt

 

[Ankan1]

Du har uppenbart blivit drabbad av tanken av att allt har ett slut och så även vi.Som legender som red fram på våra hästar av stål ska vi en gång alla vila i vigd jord där bara ett fåtal i framtiden enligt berättelser från sedan länge passerade fornstora dagar kan föra historierna vidare om dessa bikers som slickade vägarna i en aldrig oförtröttlig stil med en frän doft av bensin som drev fram dessa makalösa farkoster på två hjul.Amen brother ... Dont worry, we are all showing up in Valhalla in the end on our bikes for the eternal bike ride with loads of gorgeous chicks.

 

[2Wheeldrive]

Hur gick det sedan för brorsan din?

Det är lite av det du skriver i slutet som jag menade med mitt tidigare inlägg. Visst att hojåkning har en hel del risker med sig. Samtidigt anser jag att när det är min tur så kan jag inte göra speciellt mycket åt det, men för det tänker jag inte utmana ödet mer än nödvändigt..

Jag drar hellre en wheelie ute på en tom väg och slår runt själv, än att göra det mitt inne i stan och slår runt och blir påkörd/överkörd av eventuella bilar runt mig

Dom fick dit fingret igen, båtbenet sprack, pekfingret är 1 cm kortare än det andra. Hjärnskakning, massa blåmärken överallt. Han är 100% återställd nu tack vare våra kläder som vi hade. Men hans hand kommer alltid vara en påminnelse om att det är våra liv vi riskerar när vi väljer att köpa motorcyklar av den här kalibern.
Nu har jag nått en ålder (34) där jag kan hålla fan på mig själv. Jag körde som ett svin före olyckan, då menar jag 299 Km/h på alla vägar som var tillräckligt långa. Såg jag en raksträcka så stannade jag till bara för att träna på acceleration. Idag när jag ser en lång och rak väg så tänker jag bara vilken skön asfalt att åka på.
Men motorcykel kommer jag ALDRIG att sluta köra.

 

[Ferspeedboy]

Grejen är den att jag är rädd för att gå omkull. Jag vill komma hem på kvällen. Jag vill leva. Jag är bara 17 bast

Är du rädd o tänker på livet, har vännerna/familjen & vill komma levande hem varje körning så är ett bra råd att kör häldre 10-40km/h långsamare & håll bra avstånd till framförvarande bil, även skymda kurvor, släpp av på gassen för man vet inte vad som döljer sig på andra sidan, 90graders svängar kan du ta det extra varsamt i, inte skoj att om det ligger grus/disel där på fel plats, går att ha skoj i även långsamare tempo