Okej, en lång här då...
Jag har legat i Revinge, BermanT (Beredskapsman Teknisk Tjänst).
Vi var några som skulle spela ett litet spratt mot en viss Gabriel i korridoren. Naturligtvis mitt påhitt. I och med att han var den som var kinkigast om att få sömn om kvällarna (han brukade öppna dörrn i korridoren o skrika in mot uppehållsrummet "HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE; VISSA FÖRSÖKER SOVA ERA DJ*VLA KUKAR!" , ja exakt så) så tänkte jag att vi kunde ha lite roligt med just avbrytandet och störandet av hans sömn. Tanken var att lägga en mobiltelefon under hans säng, eller i garderoben, för att sedan ringa denna var 5e minut, så bara en signal går fram eller något. Jag skulle genomföra planteringen av mobiltelefonen genom att smyga in i hans rum när han borstade tänderna, och sedan slänga in den i garderoben.
Det började dra ihop sig, och den gode Gabriel tog sig till toalettrummet för att borsta gaddarna, och jag sprang in i hans rum. Jag öppnar garderoben och ska hutta in telefonen när någon röst oroligt och högt viskandes utanför "GABRIEL KOMMER!" Jag får lätt panik i vetskap om att Gabriellt kan få rätt rejäla utbrott och börja veva lite, så jag hoppar fort in i hans garderob i paniken och tappar luren nere vid fötterna. Jag får igen garderobsdörren någorlunda och hör hur han traskar in. Pulsen börjar slå hårdare, efter att jag hört honom låsa dörren och ta av sig kläderna.
Där står jag, ståendes på hans stövlar, med kläd-galgar i nacken och jackor o skit som luktar exkrementer, efter fältveckan för några dagar sedan. Minsta lilla rörelse jag gör resulterar i att det knirrar o knarrar i garderoben.
3 minuter går och jag hör hur han lägger sig i sängen och pustar ut belåtet, i väntan på vad han tror ska bli en god sömn...
5 minuter går och jag står helt stilla. Det är så svart så kolsvart räcker inte till att beskriva. Där står jag i en krampaktig ställning och är helt tyst. Jag andas så långsamt o tyst att jag börjar bli anfådd. Värmen börjar nu slå som tusan, och jag känner hur det börjar bli som en bastu. Nu börjar jag tänka hur FAN jag ska ta mig ut från garderoben obemärkt, eller vad jag ska säga...
5 minuter till går och jag har snart stått där i 15 minuter. Då börjar jag fatta vad fan jag håller på med, och fnissar... högre o högre... Jag håller för näsan, känner hur kokröd jag blir i huvet, och svetten rinner ner för ryggen. Jag pruttar me näsa och mun och fnissar så det slår lock om öronen... Detta hör Gabriel lite och mumlar ungefär "vad i helv.....". Jag dämpar mig och lugnar ner mig och smider planer om hur fan jag ska ta mig ut... Det är inte bara svart i garderoben, utan även i rummet... Jag kommer ju bryta benen av mig om jag gör någon Jackie Chan-move ut ur garderoben. Nu har det även gått för lång tid för att jag bara ska kunna öppna garderobsdörren och säga "Buh!" eller något töntigt... Det hade fungerat första minuten, men snart har det gått 20 minuter, och jag är helt dyngsur av svett. Vad händer då?
Jo, de jäklarna utanför har rotat fram numret till mobiltelefonen vid mina fötter, via min telefon som ligger i
mitt rum, och börjar ringa telefonen i Gabriels garderob. Jag blir absolut LIVRÄDD, första av telefonsignalen, mitt i all mörker och tystnad, sedan av faktumet att jag troligen kommer bli upptäckt i en garderob hos en trött o sur lumpare, svettig och jävlig, vilket kommer få honom att tro att jag antingen försökt sno något, eller står o onanerar. En signal går iaf fram, sen slutar det. Jag hör fnissande utanför rummet... "J*vla idioter" tänker jag bara...
Jag kan inte böja mig, eller röra mig över huvud taget utan att garderobsdörren flyger upp, så jag väljer att stå kvar, fortfarande utan lösning på hur jag ska ta mig ut från den illaluktande garderoben, numera besudlad av min arm och pungsvett.
-Nu börjar det ringa igen... flera signaler... Då vaknar Gabriel till och börjar skrika o banka i väggen "JAG FÖRSÖKER SOVA!", och jag blir helt jäv-a livrädd. Han är sjukt lack och aggresiv nu... Och där står jag liksom... kul.
Nu börjar pulsen stiga ytterliggare, och syret är otroligt slut, och värmen är olidlig. Telefonen ringer IGEN, samtidigt som ungj-vlarna springer förbi dörren och bankar o slår, ungefär som att sätta käppar i ögonen på en sovande björn, och ett litet svettigt panikslaget får är i grottan (jag då).
Jag öppnar nu garderobsdörren (efter 30 minuter) och känner hur KALL luft underbart slår mot min kropp med fräsht syre. En haleluljaupplevelse liksom en djup penetration av ljuvaste kvinna uppstår... Dörren går upp rätt ljudlöst och jag står fortfarande still och njuter av den kalla friska luften. Då ringer mobiljäveln IGEN! Jag böjer mig för att ta upp den, och stövlarna jag står på (inte i) viker undan och jag stupar frammåt, tar tag i hans stol och trycker sönder denna i ett enormt brak mot väggen. "VAD I HELVET HÅLLER NI PÅ MED!?" skriker gabriel nu, låtandes som något man hittat i en mörk håla långt ut i skogen från någon annan värld, medans jag hör hur hans hand fepplar och letar sig efter lampknappen. Fort som fan slänger jag mig på dörren, hittar låset och öppnar dörren, rusar ut från rummet, medans de andra står 10 meter längre ner i korridoren och bevittnar detta utrusande. Det kändes som om jag spran på gatorna i Spanien med 20 tjurar bakom mig. Jag springer in till mitt rum, och alla andra rusar snabbt in till sina lyor.
Dagen efter säger gabriel till mig att han tror att någon bögjävel gömt sig i garderoben och troligen stält sig brevid honom vid sängen när han sov, och onanerat. Då hade jag bra svårt att hålla mig för skratt!
Det är mitt skönaste lumpenminne.
