TinaTjejen skrev:Har inte själv en pb, utan grunden till en pb, nämligen en staff.
När jag tog honom, som omplacering, när han var 1½år var det inget kul att träffa andra hundar med honom, och man fick skämmas över hur han betedde sig.
Nu, några år senare, efter otaliga kurstillfällen, social träning o.s.v. Är han en helt annan hund. Han fick som annat att fylla huvudet med. Han muckar inte med andra hundar, men försöker de ge sig på honom blir han skitsur, (förmodligen rädd).
Jag vet att han en gång slagits med en rottweiler, (hos förra ägaren), av misstag sade han. Detta är antagligen anledningen till att alla hundar går bra att träffa, utom just Rottweilers.
Kul att se folks åsikter här på forumet. Även om jag hör de allra flesta dagligen.
Varför ska jag ha en kamphund om jag inte ska kampa med den undrar en del.
Varför har man en labbe och inte apporterar fågel med den? Jo, för man kanske tycker den är trevlig, men det är det ingen som ifrågasätter...
Alla hundar kan det ju bli fel i huvudet på, även labbar. Skillnaden är att de inte är muskelpaket som är framavlade för att slåss, utan för att hämta fåglar utan att bita sönder dem.
En staff, eller snarare ALLA terrier är framtagna för jakt, en ganska aggressiv jakt. De mindre terrierna kan vara bra aggressiva också, dock enklare att handha, eftersom de inte är 30-50kg rena muskler.
Terriers har alltså en inbyggd aggresivitet, rottisar har det inte på samma sätt.
Det är rent ut sagt jävligt jobbigt att vara ute i vissa områden, särskilt kring stockholm med en "vanlig" hund, eftersom det finns så extremt många dåliga kamphundar, med dåliga ägare. Att behöva vara beväpnad med tårgas eller påk för att kunna skydda sig och sin hund när man är på järva-fältet, gärdet eller någonannanstans anser jag förjävligt. Sen kan alla kamphundsägare säga "min hund är tokgullig", jag litar inte för fem öre på det..
