KalleNorton 1988-2007

[lelleman]

Det var en fin dikt... Duktig du är biker!

 

[Lundgren]

3072274 Kunde inte låta bli och skriva till dej jag är mamma till Stoffe och du ska
vet hur jobbigt det är att mista sin son jag älska Stoffe så fruktansvärt
mycket var gång han skulle ut och köra sa jag till han att"kör försiktigt
du vet hur mycket jag älskar dej klarar mej inte utan dej" du ska veta
vilket helvete jag lider nu jag vet inte hur jag ska orka jag har ej
dotter på 20 år också jag och min man måste orka för henne skulle
men det är ett rent helvete.
jag vill bara säga kör försiktig livet hänger på en tråd.
Har ej orkat åka Mc med min man sedan vi hade kortegen för Stoffe
ner till olycksplatsen i Skivarp.

Kör försiktigt

Stoffes Mamma

Har ej sett ditt inlägg föns nu och jag kan inte tänka mig hur det måste kännas. Jag lider verkligen med er. Har inte varit en enda körning man tänkt på Kristoffer och Oskar och vilken skör tråd man hänger i när man tar på sig hjälmen. Jag hoppas verkligen att ni på något sätt tar er igenom det hur svårt det än må vara.

Jag kommer iaf ta steget att upphöra med mc åkning på allmän väg, det känns inte värt det längre.

Mvh Lundgren

 

[crashtestdummy]

Man blir verkligen berörd över den kärlek alla visar KalleNorton. Han måste varit en verkligt trevlig kille. Hans inlägg här på SH roade verkligen mig iaf. Tragiskt att han inte fick längre stund med sin familj och sina vänner,
så mina tankar går till Er.
Vila i frid Oskar, fast jag bara kände dig som kallenorton, Så vila i frid KalleNorton.
/David

 

[AxlySM]

Kände endast Oskar som KalleNorton här på forumet, men jag blev ändå väldigt ledsen när jag läste vad som hänt.. Har läst varje inlägg i tråden, och inser vilka bra människor det finns. Tyvärr blev det en bra människa mindre på denna jord, i och med Oskars bortgång, och jag beklagar djupt det som inträffat. Jag hoppas att Oskar har det bra där han är nu, och han gör säkert tillvaron bättre för alla andra som är där med honom, precis som han gjorde den här för oss.

 

[Tarasus]

Kände inte Oskar själv men jag är rätt ny här också.

När jag ser någon som varit såhär omtyckt kommer en filmfras upp i huvudet på mig..

"What we do in life shall echo in eternity"

 

[Black Ninja]

vet du inget så skriv inget...

Vill inte förstöra tråden på någotvis, men jag tycker ändå att det är en viktig detalj. Enligt trådskaparen så raporterades det att Oskar gjorde en omkörning när olyckan skedde. Fast så var inte fallet, det som hände var att Oscar råkade ut för rullgrus i kurvan och där av olyckan. Vet inte om det har framgått i tråden redan. Vägverket hade varit snabbt på plats och soppat bort gruset efter olyckan. Så onödigt

 

[fazerfun]

En av de jobbigate trådarna jag läst på länge men också en av de innerligaste och varmaste. Jag hade inte förmånen att känna personen bakom nicket KalleNorton men när jag såg bilderna kände jag igen Oskar från några onsdagskörningar förra sommaren när han jagade livet ur sin DT. Och hans inlägg här på SH har lockat fram många skratt.

Fruktansvärt tragiskt och onödigt att en så ung människa och kanonkille får sätta livet till. Tankarna går till familj och vänner i deras sorg och saknad.

 

[Kapten Blåskägg]

http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=164053

 

[Mavve]

Fan va tradit. Minns när han hängde runt på 125forumet för länge sen. Ruggigt många som gått bort i år tycker jag...

 

[Dr.Bike]

Ja i sanning en av de tristaste sakerna som hänt kan man lugnt säga.
Vi talade om dig igår Oskar! Alla minns dig med glädje.

 

[Nursey]

Tack till Oskars familj som var så goa och skickade ut ett fint kort till mig på Oskar där han ser ut precis som de flesta minns honom. Glad och med hjälmmärken i pannan, antagligen just stigit av hojen och står och skrattar.
Ni skall veta att jag tänker på er ofta..ofta!!
Stora kramar
Shirin

 

[Jörgen Karlsson]

Ja det vill jag i likhet med Nursey också tacka för. Vilket vackert foto! Men ser, som sagt, verkligen att han precis klivit av hojen och ser så där nöjd och glad ut!
Jag har det på skrivbordet.
Kommer ofta att tänka på Oskar.

/J

 

[duckie]

Jag har också fått ett fint kort! Det var mycket uppskattat och jag tänker ofta på Oskar med saknad, och känner starkt för den närmsta familjen och den oerhörda sorg de genomlider.
Tack snälla Oskars familj!



(fast på mitt kort ser det ut som han nyss klarat ett fallskärmshopp el dyl)

 

[Dr.Bike]

Idag skulle du blivit 19 ar "Kalle Norton"

Vila i frid och grattis i himlen.

Dr.

 

[Bmwblade]

Hur livet ändras.
Jag och Oskar tankade på Shell i Tungelsta, vi tänkte ta Tungelstavägen (bulten) fram till Lida-avfarten och sen den vägen vidare hemåt till Älvsjö. Oskars KTM var litet tjurig, Oskar hade kickat 2 gånger och den hade inte startat, ni som har sådana vet att man blir varm i sommarhettan om de trilskas. Jag erbjöd mig att försöka, hade fortfarande inte satt på mig hjälm och handskar, så jag var klädd att kicka. Hade tur, den hoppade igång på min första kick. Oskar åkte iväg, han ville inte stå och vänta på mig under tiden jag skulle ta på mig hjälm och handskar samt starta R1:an. KTM:en kunde i värsta fall tjuvstanna på tomgång och då var det ju dags att kicka igen....

Jag tog på mig startade och körde iväg, körde lugnt genom Tungelsta, satt och funderade och mådde bra i stösta allmänhet.
När man kommer ut ur samhället blir det 70, vägen öppnar sig, går över ett litet krön och sen har man god sikt ut över den lilla slätten. Jag kommer ihåg den glada förväntan jag hade när vägen öppnar sig, ni vet en tur på kurvig väg i vackert sommarväder, man mår bra helt enkelt. Just när jag fick sikt såg jag att det var folk i kurvan framför backen, tog det försiktigt, kom närmare och såg på långt håll att det såg ut som ett skinnställ som låg på vägen, kom aningens närmare, såg att det var en person som var konstigt vriden, nästan som en trasdocka, såg hjälmen på personen, det var Oskars hjälm. Det var Oskar.

Senast jag var riktigt glad, var på väg över lilla krönet när väggen oppnar sig efter Tungelsta. Jag, min familj, släkt och goda vänner har fått sina liv förändrade för alltid. Vi lever vidare, men det är annat liv, ett liv utan Oskar, ett mycket fattigare liv.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, är nog påverkad av det underbara motorcykelvädret, vill dela min egen sorg och saknad, det finns också en oro/omsorg för speciellt er killar i Oskars ålder.
Livet är skört, det helt otänkbara kan hända, jag förstod det inte tidigare, jag förstår det faktiskt inte nu heller, men jag vet att det otänkbara har hänt.

Sven, pappa till Oskar a.k.a KalleNorton

 

[ntv]

Sven...så bra skrivit....så svårt att hitta ord ibland...men jag förstår precis vad du menar...livet kommer aldrig bli detsamma..och även när vi skrattar så kommer dock alltid en bit inne i oss att gråta samtidigt....den där riktiga glädjen den kommer nog aldrig tillbaka....
kram på dig och familjen....

 

[Wanted]

Usch vad jag lider med dig och din familj. Hoppas ni kan gå vidare och blicka framåt. Såren läker aldrig helt, men de blir bättre.

 

[Jörgen Karlsson]

Hur livet ändras.
Jag och Oskar tankade på Shell i Tungelsta, vi tänkte ta Tungelstavägen (bulten) fram till Lida-avfarten och sen den vägen vidare hemåt till Älvsjö. Oskars KTM var litet tjurig, Oskar hade kickat 2 gånger och den hade inte startat, ni som har sådana vet att man blir varm i sommarhettan om de trilskas. Jag erbjöd mig att försöka, hade fortfarande inte satt på mig hjälm och handskar, så jag var klädd att kicka. Hade tur, den hoppade igång på min första kick. Oskar åkte iväg, han ville inte stå och vänta på mig under tiden jag skulle ta på mig hjälm och handskar samt starta R1:an. KTM:en kunde i värsta fall tjuvstanna på tomgång och då var det ju dags att kicka igen....

Jag tog på mig startade och körde iväg, körde lugnt genom Tungelsta, satt och funderade och mådde bra i stösta allmänhet.
När man kommer ut ur samhället blir det 70, vägen öppnar sig, går över ett litet krön och sen har man god sikt ut över den lilla slätten. Jag kommer ihåg den glada förväntan jag hade när vägen öppnar sig, ni vet en tur på kurvig väg i vackert sommarväder, man mår bra helt enkelt. Just när jag fick sikt såg jag att det var folk i kurvan framför backen, tog det försiktigt, kom närmare och såg på långt håll att det såg ut som ett skinnställ som låg på vägen, kom aningens närmare, såg att det var en person som var konstigt vriden, nästan som en trasdocka, såg hjälmen på personen, det var Oskars hjälm. Det var Oskar.

Senast jag var riktigt glad, var på väg över lilla krönet när väggen oppnar sig efter Tungelsta. Jag, min familj, släkt och goda vänner har fått sina liv förändrade för alltid. Vi lever vidare, men det är annat liv, ett liv utan Oskar, ett mycket fattigare liv.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, är nog påverkad av det underbara motorcykelvädret, vill dela min egen sorg och saknad, det finns också en oro/omsorg för speciellt er killar i Oskars ålder.
Livet är skört, det helt otänkbara kan hända, jag förstod det inte tidigare, jag förstår det faktiskt inte nu heller, men jag vet att det otänkbara har hänt.

Sven, pappa till Oskar a.k.a KalleNorton

Jag håller med föregående inläggare. Jag tycker din text var sällsamt välskriven. Även om jag förstås inte kan sätta mig in i ens en bråkdel av vad ni måste känna.

Jag kan dock erkänna att jag själv under vintern suttit och klurat vars jag ska ta vägen på första turen (jag kör mest själv), när min hoj äntligen är gatklar för säsongen. Och redan för en månad sedan satte jag upp målet att den första riktiga turen ska gå förbi Oskars kurva och tända ett ljus. När jag är klar med hojen och därmed när denna tur blir vet jag dock inte. Jag hoppas dock att jag blir klar före den 22/7.

Mitt deltagande

J

 

[IronMike]

Tänker på Oskar varje gång man passerar., vilket blir ofta...

..magkänslan från den kurvan följer med hela väg 257. För mig och många jag åker med, kanske det sparar liv, vad vet jag.

Mötte bara Oskar en gång, på Helenes krog - gladare prick får man leta efter.

/ Micke

 

[Nursey]

Hur livet ändras.
Jag och Oskar tankade på Shell i Tungelsta, vi tänkte ta Tungelstavägen (bulten) fram till Lida-avfarten och sen den vägen vidare hemåt till Älvsjö. Oskars KTM var litet tjurig, Oskar hade kickat 2 gånger och den hade inte startat, ni som har sådana vet att man blir varm i sommarhettan om de trilskas. Jag erbjöd mig att försöka, hade fortfarande inte satt på mig hjälm och handskar, så jag var klädd att kicka. Hade tur, den hoppade igång på min första kick. Oskar åkte iväg, han ville inte stå och vänta på mig under tiden jag skulle ta på mig hjälm och handskar samt starta R1:an. KTM:en kunde i värsta fall tjuvstanna på tomgång och då var det ju dags att kicka igen....

Jag tog på mig startade och körde iväg, körde lugnt genom Tungelsta, satt och funderade och mådde bra i stösta allmänhet.
När man kommer ut ur samhället blir det 70, vägen öppnar sig, går över ett litet krön och sen har man god sikt ut över den lilla slätten. Jag kommer ihåg den glada förväntan jag hade när vägen öppnar sig, ni vet en tur på kurvig väg i vackert sommarväder, man mår bra helt enkelt. Just när jag fick sikt såg jag att det var folk i kurvan framför backen, tog det försiktigt, kom närmare och såg på långt håll att det såg ut som ett skinnställ som låg på vägen, kom aningens närmare, såg att det var en person som var konstigt vriden, nästan som en trasdocka, såg hjälmen på personen, det var Oskars hjälm. Det var Oskar.

Senast jag var riktigt glad, var på väg över lilla krönet när väggen oppnar sig efter Tungelsta. Jag, min familj, släkt och goda vänner har fått sina liv förändrade för alltid. Vi lever vidare, men det är annat liv, ett liv utan Oskar, ett mycket fattigare liv.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, är nog påverkad av det underbara motorcykelvädret, vill dela min egen sorg och saknad, det finns också en oro/omsorg för speciellt er killar i Oskars ålder.
Livet är skört, det helt otänkbara kan hända, jag förstod det inte tidigare, jag förstår det faktiskt inte nu heller, men jag vet att det otänkbara har hänt.

Sven, pappa till Oskar a.k.a KalleNorton

Tack för att du delar med dig till oss. Jag har ännu inte återfått lusten att åka hoj sedan det hände. Den står där den står och kommer förmodligen samla damm ett par veckor till innan jag blir tvingad av någon att åka en tur.
Vet att jag kommer njuta av att åka när jag väl gör det men känner ingen lust som det är nu.

Har bilden på Oskar i mitt kök och tittar på honom flera gånger varje dag. Man undrar var han är nu och om han har det bra. Tänker på er så ofta och undrar hur ni har det, hur ni har gått vidare.

Stora kramar S