kommer ni ihåg när ni var små , då var ju denna dag bland det bästa man visste först fick man ju räkna ner med choklad kalendern ,sen skolavslutning , sen fick man vänta en evighet till dagen kom .Det blev ju inte bättre att julklapparna redan låg under granen. sen när julafton äntligen kom så visste man att det var några höjdpunkter o resten tråk .Tråk menas med att de vuxna skulle samtala om allt möjligt mellan himmel o jord vilket resultera i en lång väntan tills kalle kom . Efter det gamla vanliga äta , vänta ytterliggare en evighet så kom ju tomten ,som vanligt låg brorsans klappar längst ner så när alla hade fått en 3 st började han gråta eftersom han trodde tomten glömt bort han ( hände nästan varje år ) vilket vi barn tyckte var rätt kul . sen satt man ju o lekte med prylarna man fick med sin kusin , Men vad hände sen när försvann den här känslan , kommer den tillbaks om /när man får barn. visst kan det vara rätt trevligt o träffa vissa av sina släktingar (en del vill man aldrig träffa) men mer o mer känns dagen så överskattad , sa till kompisen som slutat fira jul för hundra år sedan att vi lika gärna kunde jobba .Det finns ju fortfarande en del människor i min ålder som tycker detta spektakel är underhållande. håller jag på o bli sjuk eller ser man ingen mening med det syfte som den dagen en gång hade.
Last edited:
