Och troligen bra mycket roligare, men det kan ju ni "ungdomar" inte veta något om
Nja, vi som följt/varit med i race-svängen sedan 60-talet har ju sett hur det har ändrat sig ...
Man fick oftast "skylla sig själv" på ett helt annat sätt förr när man körde över sin förmåga.
Det gjorde nog att det var en något annan mentalitet hos dem som höll på för 30 år sedan. Det gick ju lite nyckelben och sånt och det var ju surt eftersom man inte kunde köra på 14 dagar då, inte ens med mejselknepet ...
Racingåkarna på 70-talet höll inte till i gym eller hos Svettis och Luktis, utan trimmade hojarna eftersom det var enda sättet att få den snabbare. Det gick inte att köpa sig till fördelar i form av exklusiva trimdelar och liknande utan det var tandläkarborrar, filar, mm som gällde

Även de flesta världsstjärnorna skruvade själva och KUNDE skruva själva. Det var inte så noga med flotta depåtält, jättebussar, husvagnar, o liknande eftersom det kostar en massa pengar som man istället kunde lägga på hojen och det stod inte i resultatlistan hur man kom till depån och hur man bodde där

Inom Sverige hade man ibland med sig nån mekhjälp, men när man stack utomlands så var det bara tjejen och, i förekommande fall, barnen som var med.
Hade en Duett när sonen var ca 2 år ... Eftersom man ställde hojen diagonalt i den så kunde man ställa trälådan med oljor och reservdelar tvärs över så den blockades av fotpinnen och hjulhuset så inte lådan gled framåt och så slängde man en filt och en kudde i "hålet" så hade man en utmärkt plats för honom ...
Det var så dåliga bromsar att det inte var nån större risk att något skulle välta över honom
Jag vet att du känner igen det här "morsan" och hur kul vi hade.
Sedan är det ju så att om jag sett en hel film så vet jag om jag tyckte början eller slutet var bäst ... hade jag bara sett slutet så hade jag nog undvikit att yttra mig bombsäkert om inledningen ...