valmers skrev:
1. Fokusera på brottsoffrets lidande, inte brottslingens.
2. Skärp straffskalorna rejält över hela linjen.
3. Inför principen Vehicular Manslaughter.
4. Avskaffa halvtidsfrigivning.
5. Avskaffa obevakade permissioner för återfallsförbrytare.
6. Inför livstidstraff utan benådningsmöjlighet (grova pedofilbrott, mord).
7. Mycket kännbara fängelsestraff för notoriska återfallsförbrytare.
8. Bestraffa deltagare i fängelseuppror stenhårt.
9. Hård bestraffning redan vid första brottet för ungdomar (ex. dryga böter).
Ingen av ovanstående punkter minskar brottsligheten. Ska vi prioritera dyr hämnd, eller ska vi satsa på att minska riskerna för återfall och på det sättet minimera risken att oskyldiga blir brottsoffer?
1. Ja, vi bör även se till att ta hand om brottsoffer på ett betydligt bättre sätt än idag.
2. Bättre att höja kompetensen inom polisen och kriminalvården, "förvaring" rättar inte till felbeteenden.
3. Kan jag hålla med om.
4. Är iofs två tredjedelar i dagsläget, våra fängelser är knökfulla, och vi har inte mer pengar att lägga på att låsa in folk. USA låser in folk på sinnessjuka tider, de har ändå inte lägre kriminalitet än exempelvis Kanada som satsar betydligt mer på att rehabilitera fångar, som dessutom gör det framgångsrikt.
5. Finns det en följd vårdplan, ser jag inga problem med permissioner, i dagsläget är dock vårdplanerna ett skämt, om de ens finns.
6. Enda skillnaden är väl benådningen i sådant fall, dock anser jag regeringen alltid ska ha rätt att benåda någon.
7. Psykopater som begår grova brott ska sitta inlåsta, fram till den dagen man forskat fram hur man ska kunna kontrollera dem på annat sätt.
8. Hårt, hårt hårt.. Mantrat som folk tror löser problem, vilket det inte gör. Man kan däremot ställa hårdare krav på fångar under vård.
9. Att straffa någon hårt redan i unga år, får dem oftare mer utanför samhället, vilket bara ger dem större risk i en nedåtgående spiral.