hmm vart ska man börja.. jo ligger sömnlös hela natten in för den stundade uppkörningen. nervös som fan med vetskapen om att det är då det gäller. ja menar man har gått och suktat i ett halft år nu. men men man kliver upp på morgonen trött som fan och dricker en kopp kaffe. sedan bär det av till körskolan för att hyra hojen. solen skiner och det känns underbart at få starta upp rishögen och glida iväg. under dom 6 milen till uppkörningen så kan jag inte sluta tänka på vad underbart det kulle vara att få dra till jobbet dan efter. alldeles själv i mitt eget tempo!! man känner hur det börjar rycka lite i benet och nervositeten gör sig påmind igen. kommer till uppsala och får vänta på vv gubben. efter ett tag kommer 2 andra killar och gör mig sällskap. sedan kommer han naziten.. man kan se grymheten i hans ögon när han sträke fram handen för att hälsa
jag är först ut i konbanan och lyckas att bemästra nervositet.. så det går vägen
glad som fan ser man kortet hägra i ögonvrån. edan kör dom andra varav ena tyvär måste åka hem efter konbanan. sedan är det dags att ut och köra på vägarna. jag är först ut. så jag drar iväg lungt och försiktigt..
man gör allt som han säger och det går skitbra tills man hör en glad röst i örat, där får du inte köra. jag känner en kall kår kryper längst ryggraden och inser att jag åkt in på en liten väg med motorfordonsförbud från mitt håll
vänder tillbax och ser en litet skyltjävel stikka upp från ett buskage grattis tänkte jag men dom kan väll inte kugga en för det
tänkte jag... körde iväg igen och allt flöt på ända fram till vv. kliver av hojen i tron på att jag är en fri man. ända fram tills man hör vv nazisten säga ordet tyvär han tyckte att det hade gått bra men att han inte kunde godkänna mig pga felkörningen
så nu sitter man här vid datan och funderar på hur det kunde sluta så här. personligen känner jag en viss frustration över hans beslut, jag mena kollar man på helheten så var det bra men med ett misstag.. men men ska sitta och tycka synd om mig själv idag och ta nya tag imorgon och beställa ny tid. och då jävlar ska inte nått äckel säga ordet tyvär efter körningen
jag är först ut i konbanan och lyckas att bemästra nervositet.. så det går vägen glad som fan ser man kortet hägra i ögonvrån. edan kör dom andra varav ena tyvär måste åka hem efter konbanan. sedan är det dags att ut och köra på vägarna. jag är först ut. så jag drar iväg lungt och försiktigt.. man gör allt som han säger och det går skitbra tills man hör en glad röst i örat, där får du inte köra. jag känner en kall kår kryper längst ryggraden och inser att jag åkt in på en liten väg med motorfordonsförbud från mitt håll vänder tillbax och ser en litet skyltjävel stikka upp från ett buskage grattis tänkte jag men dom kan väll inte kugga en för det tänkte jag... körde iväg igen och allt flöt på ända fram till vv. kliver av hojen i tron på att jag är en fri man. ända fram tills man hör vv nazisten säga ordet tyvär han tyckte att det hade gått bra men att han inte kunde godkänna mig pga felkörningen så nu sitter man här vid datan och funderar på hur det kunde sluta så här. personligen känner jag en viss frustration över hans beslut, jag mena kollar man på helheten så var det bra men med ett misstag.. men men ska sitta och tycka synd om mig själv idag och ta nya tag imorgon och beställa ny tid. och då jävlar ska inte nått äckel säga ordet tyvär efter körningen
det borde du fatta
