ISLE Of MAN - racerapport!

[silja]

ÄNTLIGEN en RIKTIG HOJ som kan förse oss 2T entusiaster med" frisk luft"!!

Castrol R är ju svårt att få tag på idag men vi hoppas att de hittar en skvätt!

 

[Micke R]

En bekant blev pålurad Racing fully synthetic 2-stroke oil with strawberry flavour i dag.

 

[bg]

BG på Claessons Motor i Bromölla nu på lördag 27/2-16

View attachment IMG_4383.jpg

Nu på lördag 27/2 kommer jag att befinna mig på Claessons Motor i Bromölla för att visa min tävlingshoj från TT i somras, samt så klart informera om Isle of Man och tävlingarna där i största allmänhet för alla intresserade.

Bo och Lena Claesson med personal har varit med och stöttat min satsning mot Isle of Man sedan starten 2012 och jag ser därför verkligen fram emot att komma ner för att besöka deras stora MC-mässa som alltså går av stapeln i Bromölla nu till helgen.

Väl mött där!

På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Erbjudande om start även i Supersport TT i sommar!



Ibland har man helt enkelt sagolik tur...

Vaknade vid lunch härom dagen efter att ha jobbat natt och hittade ett sms i telefonen. Där stod det kort och gott att jag genast skulle kolla min mail eftersom vederbörande var i behov av ett snabbt svar. Folk som känner mig brukar göra så ibland när det är O.S.A omgående som gäller. De vet att jag sällan kollar mina mail på daglig basis.

Hur som helst, avsändaren befann sig på Isle of Man och innebörden av mailet gick ut på att den tilltänkte chauffören av TC Racings Supersport-Honda hade fått förhinder och erbjudandet om att köra hojen gick nu istället till mig om jag var intresserad.

Det behövdes ingen längre betänketid för att svara JA(!!!) på den frågan! Mitt mål med TT den här säsongen är ju visserligen att försöka lägga allt krut på att försöka få till ett riktigt bra resultat i Lightweight-klassen, men möjligheten att genomföra ytterligare två starter på ön i juni får ju helt enkelt inte försittas när chansen dyker upp som en skänk från ovan.

Det är ett nytt reglemente för Supersporthojarna i år som drar mer åt standardhållet. Vad det innebär för klassen och hur de olika märkena kommer att förhålla sig till varandra är lite tidigt att säga ännu. Personligen tror jag att jag kommer att ha mer konkurrenskraftigt material i Lightweight än i Supersport, men jag sticker över till Isle of Man om ett par veckor för att bekanta mig med cyklarna och teamet och sedan kan jag förhoppningsvis berätta mer om specifikationerna för er läsare.

Förutom Victor Cox som jag skrev om i ett tidigare inlägg, kommer jag glädjande nog också att få min gamle kompis Tuukka Korhonen från Finland som stallkompis i DC coldplaning/TC racing-teamet. Vi kommer att gränsla likadana cyklar i Lightweight. Tuukka som har stor erfarenhet av Lightweightcyklar (i form av både 250 GP och nuvarande Supertwin-reglemente) på Isle of Man var en handfull sekunder före mig i fjol. På likadana cyklar och med lite mer erfarenhet ska det bli kul att se om jag kan ge honom en match i år.

Det gäller dock att jag intensifierar vinterträningen nu. Onsdagen den 8 juni kommer jag att utsättas för det mest fysiskt krävande jag någonsin gjort i livet. Först 4 varv i supersportklassen på förmiddagen och sedan 4 varv i Lightweight på eftermiddagen. Efter 8 varv i tävlingsfart lovar jag att nacken kommer att kännas som en kokt spagetti! Men det blir ett senare problem.

Ikväll gläds jag istället åt att jag i sommar får chans att lägga 3 nya starter på The Mountain Course till de 8 som jag redan genomfört på denna magiska motorcykelö...

På återhörande!
/Björn

 

[magnus_moss]

Fantastiska nyheter Björn! Bra gjort!!!!

 

[PeteR1]

Otroligt roligt! Stort GRATTIS!!!

För att säga det Mozz ville säga innan han censurerade sig själv:
FIFAN!!!

 

[Semper idem]

Grattis!!
Det betyder ju att vi får heja på dig vid ännu fler tillfällen.

 

[Joe Dalton]

Det känns tryckt att ha med er därute längs med banan. Jag råkar ju veta att du och "Joe" börjar bli rutinerade Mountain Course Marshalls efter era två tidigare besök med BG supportergänget. Om någon av er har lust att delge oss andra lite erfarenheter här i tråden om vad som skiljer flaggandet på Isle of Man från en vanlig SM-tävling så är vi nog många som är idel öra. Dessutom vet jag ju att det går fort att bygga upp ett förråd av självupplevda anekdoter från denna magiska motorcykel-ö , oavsett om man besöker den i egenskap av förare, funktionär eller publik. Hur var det t.ex. med den där föraren som ni såg blåsa över kanten vid East Mountain Box? Det är väl en upplevelse som man inte behöver hantera så ofta som funkis ut ur esset på Sviestad, eller hur? Det slutade ju lyckligt för honom men en sådan ögonvittnesskildring understyrker lite av utmaningarna man ställ inför på världens svåraste bana. /BG

Här är en liten race/funktionärs rapport ifrån oss, jag (Joe) och Ma Dalton 2014 & 15.
Jag hade tänkt skriva om vårt lilla äventyr på ön lite tidigare men saker å ting faller som bekant mellan stolarna ibland. (Bättre sent än aldrig!) Med Ma Daltons inlägg i åtanke, så har nu jag tagit mig i kragen och fått ner några rader och bilder ifrån vår sida av racingen på ön. Hoppas det kan ge lite inspiration till dig som läser detta att ge sig ut på en bana och pröva på att vara funktionär.
Roadracing Sverige behöver fler funktionärer!

Hösten 2014 var vi med på bussresan med 48st andra fans/ BG-supportrar/ intresserade racing fans till Isle of Man och Manx GP för att supporta vår medlem Björn G samt att kanske få chansen att jobba lite ”mer” internationellt som funktionärer eller som det heter utomlands, ”Marshals”. Ingen visste då på resan vad vi hade planerat för vad vi tänkte göra när vi kom fram till IoM, inte ens Björn visste.
Vi diskuterade redan innan resan varför titta på när man kan delta på Manx GP, och så blev det som det blev och sen som funkisar på TT:et 2015 (igen)!

Först lite historia
Vi (jag och Ma) och flera av våra medlemmar i vår hojklubb är och har jobbat som funktionärer runt om i Norden sen 1996 med roadracing i Scandinavian Open, SM-NM-EM och VM och i andra discipliner som Endurance, Classic RR, Speedway, VM Isracing, Minimoto, Supermotard och STCC för att nämna några.
Vi har lärde känna Björn och hans familj ifrån då han tävlade i bl.a. Scandinavian Open och SM m.m.

2014 Manx GP
Vi tänkte att vi chansar och ser om vi får flagga lite på ön och kanske göra en liten insats om, inte annat för att få nya och fler erfarenheter. Så vi tog med oss vårt personliga ”standard funktionärskit”, nämligen ryggsäckar med bärremmar, regnkläder, sjukvårdsgrejer, kikare, lite verktyg m.m. som vi alltid brukar ha med oss när vi normalt jobbar ute på banorna. Vi tänkte att det finns alltid plats för 2st rutinerade funktionärer till (för funktionärer kan man inte få för många av, eller hur!) .
Inte på en bana som är 6 mil lång med >260st kurvor. Väl på ön berättade vi för Björn om våra planer. Nå vi kanske läckte lite till de närmsta under den lååånga bussresesan till ön. Ibland behövde vi bryta in och byta lite samtalsämnen från ”wikipedias” (de som var med bak i bussen vet vem detta är) alla påståenden, och diskutera riktig racing. =D

Sagt och gjort så efter ankomsten till ön, gick vi ner i depån vid Grandstand och knackade på ”Isle of Man T.T. Marshals Associations” lilla stuga och presenterade oss som två, idioter och tillika, funktionärer ifrån Sverige.



Första frågan var om vi hade någon form av erfarenhet. Vi svarade om 38års sammanlagda erfarenheter ifrån ”short track” som roadracing heter på engelska räcker, och det gjorde det =D samt att när
Ma Dalton berättade att hon är tävlingsledare (Clerk of the course) i roadracing sedan många år tillbaka blev det stora ögon. Vi visade våra funktionärslicenser men de viftades bara bort för här skulle vi få gå i lära den första tiden under en supervisor/äldre erfaren funktionär. Sekreteraren sa att hon ändå inte kunde tyda våra vokaler i våra namn. Nu gällde det riktig roadracing! Efter minst en halvtimmes prat och frågestund så kunde vi ”signa in” och vi fick våra funkispass, beanies (mössor) och brandgula varselvästar med ”Marshal” på ryggen. Vår chansning gick hem. Mission completed!

Efteråt gick vi ner till Björns depåtält och visade upp våra funkispass inför några överraskade och häpna BG-supportrar som var närvarande. Flertalet i resesällskapet trodde inte att vi skulle kunna få jobba ute på banan, eller visste inte något om vårat mission.

Nästa morgon stod vi i foajén till hotellet vi bodde, iförda våra vanliga jobbarbyxor, klubbtröjor och brandgula varselvästar samt ryggsäckar och väntade på att bli upplockade av en som skulle komma och skjutsa upp oss till posteringen. Det funkade kanon hela veckan!
Chaffisen fick ett 6-pack med B-vitamin som han sen kunde avnjuta hemma framför teven av oss som tack för all service under veckan. Inga ledsna miner där inte!



Vår postering uppe i bergen var döpt till ”Mountain box” och där stod vi hela veckan =D KANON KUL och vi fick 10st nya kompisar som hjälpte till och heja på Björn!



Posteringen hade en bemanning på mellan 10-12 funktionärer. Vardag eller helgdag styrde antalet närvarande. Den är uppdelad på 4 stycken postställen: Mountain box bridge, -flag, huvudposteringen Mountain box och Caseys advance som sista utpost.
Posteringens ansvarområde täcker ungefär 450 meter av banan i sin sektor. Skillnaden mellan det vi normalt sett kallar roadracing kontra roadracing på ön, är farten. Snitthastigheten är mycket högre, förarna ligger på full gas mycket längre än på en vanlig ”rundbana”.
De behöver gå in och tanka efter 2 varv (1 varv = 6 mil) gör de inte det blir de med all säkerhet stående efter banan med soppatorsk på 3:e varvet.
Björn kan med all säkerhet svara på alla era frågor gällande banan och andra körtekniska tips.



Du kommer racingen mycket nära på ön. Det blev en jättelyckad vecka med mycket nya intryck och erfarenheter.
Dessa bilder är ifrån Mountain box bridge och utsikten ifrån posteringen ner mot Ramsey.



När det är vackert väder kan man faktiskt se både Skottland och Irland från posteringen.
Våra kolleger pekade gärna ut vilket som var vilket, för vi hade ingen aning.

Men nu över till förra årets TT 2015:
I år blev det ingen bussresa på 2 dygn, utan ett special chartrat flygplan endast för oss ifrån Arlanda flygplats direkt till Douglas på Isle of Man. Denna gång blev vi 37st racing fans/BG-supportrar/intresserade som klev ombord.
Planet blev ”taggat” med ett BG supporterklistermärke alldeles vid ingången med kaptenens tillåtelse.



Med en flygtid på strax över 3 timmar i stark motvind så kan man inte klaga. Det blev lite uppståndelse när vi hade landat, för det är inte var dag det kommer ett ”direkt” flyg ifrån Sverige till Isle of Man. Både ramppersonal och poliser m.fl. tog tillfället i akt att fotografera den udda fågeln som hade landat.
Peter K med team som arrangerat och varit med och roddat det hela kan inte lovordas nog.
Ett stort TACK ännu en gång!
Efter framkomsten inkvarterade vi oss (jag & Ma Dalton) hos ett mycket älskvärt äldre par som vi bodde hemma hos hela vår vecka/vistelse s.k. ”Home stay”. Slut på del 1.

 

[Joe Dalton]

Här kommer del 2.

Senare fick vi skjuts ned till depån strax nedanför Grandstand för att skriva in/anmäla oss som funktionärer igen.

Funkispasset du får ska du få signerat varje dag av DSM/CSM (Deputy sector marshal/Chief sector marshal) därför att du får poäng för varje dag du jobbat på banan. Men det är olika poäng för tränings och tävlingsdagar. Framtill dess att du har fått ihop dina poäng så står du under övervakning, och efter att du uppnått 10 eller mer poäng då räknas du som fullvärdig funktionär.
Det krävs minst 14 dagar på postering för att kunna få ihop poängsumman.

Vi tänkte att i år ska vi se lite mer av banan genom att välja lite olika posteringar för tävlingsveckan och inte bara stå på ett ställe som vi gjorde året innan på Manx GP. Vilket var fantastiskt kul med det gänget.

Sagt å gjort och så här blev vår vecka:

Lördag – inställt pga. helikopterkrasch

Söndag & Måndag – Verandah = ett ställningsbygge utöver en brant sluttning.



Tisdag – Caseys = mysig postering med bra sikt





Det är en bit och springa om de går av banan, vilket en förare lyckades med.
Här är det ~700-800m till posteringen ”Black hut” efter Caseys. Radiokommunikation är A och O runt banan för allt ska fungera.

En rolig sak är att det kommer folk precis som vi ifrån hela världen för att delta och vara funktionärer. Här på Caseys stod vi med en australiensare som hete Paul som vi blev god vän med. Han jobbade normalt ”där hemma” som posteringschef på Phillip Island vid MotoGP mm. Vi frågade på skoj om det var möjligt att få ”komma över” och få flagga lite där borta. Svaret blev att det var fullt möjligt.
Fixar ni resan så kan vi nog ordna med tak över huvudet och en säng å sova i.
NU BLEV VI SUGNA SÅ IN I DEN och fick nästan resfeber direkt! Tankar och vissa drömmar fick lite bränsle kan man säga, nästan som en våt dröm…=D

Onsdag – Mountain box





Balarna är inplastade traktordäck och innehåller inte hö!
Slut på del 2.

 

[Joe Dalton]

Här kommer sista delen.

Torsdag – ENDA LEDIGA dagen på hela veckan då vi inte stod på postering.

Fredag – Blev vi ”Head huntade” av en Chief sector marshal som vi lärt känna och som ville ha oss till Windy corner. Väl uppe på Windy corner blev vi handplockade till ”Medical” tillsammans med en äldre dam som trots sina 15år på banan aldrig hade varit med om en krasch!!!

Hon frågade oss om vi hade varit med om något sådant tidigare och svaret blev:
- Att i 18år med i snitt på 50-80 stycken krascher (i underkant) per sommar med +60 stycken som mest en helg på en postering i regn ger lite erfarenheter och skinn på näsan.
Hon tyckte då att vi kunde ”ta spets” om något skulle hända.

Vi ansvarade för att bår, nackkuddar och en ”full kittad” sjukvårdsväska skulle komma ut vid en eventuell avåkning. Nu hade vi tur med vädret, solen sken och vinden var knappt märkbar och dagen förblev lugn med bra racing.



Vi lyckades med att få med alla på posteringen ”Windy corner” på bild.



Varje postering har sin speciella grej och på Windy corner får alla nya som kommer ett fint klistermärke som minne.

Trots att vi har varit på ön 2ggr nu så har vi inte sett ett … något av öns övriga sevärdheter förutom massor av bakvägar på väg upp till posteringarna.
Där det svänger mellan häckar och gräsvallar så mycket och så ofta att man får lägga ifrån sig kompassen så den får vila lite då och då. Du ska vara glad om du kan ”toppa” hojen mellan vissa böjar och ha hastighetsmätaren visandes över 35km/h.



Vår funkispackning. Flaggan sätts alltid upp på den postering vi står på! Den funkar som en magnet och mötespunkt för andra (nyfikna) racingintresserade nordbor som vill prata lite =D.

När Björn körde Manx GP var det tillåtet att ha kamera monterad på cykeln och då kunde han, i efterhand,
kolla var vi stod placerade.

I år ska vi dit igen och jobba samt gå deras 1:a hjälpen/HLR kurs som Ma Dalton har nämnt i ett tidigare instick på tråden. Kursen hålls av St. Johns ambulance service i Douglas. Efter fullbordad utbildning erhåller man ett tygmärke att sätta på reflexvästen som bevisar att man nu är fullt utbildad för ” The Mountain Course”.
Det ska bli hur kul som helst!

Jag (Joe) och Ma Dalton får återkomma med lite mer erfarenheter och berättelser efter årets TT som går ibörjan av juni.

 

[bg]

Hej igen.

Här kommer del 2

Ma Dalton

Här kommer sista delen.

Jag (Joe) och Ma Dalton får återkomma med lite mer erfarenheter och berättelser efter årets TT som går ibörjan av juni.

Fantastiskt välskrivet och mycket intressant läsning från familjen Dalton om hur det går till att bli marshal på Isle of Man. Jag vet ju att det skiljer sig en hel del i jämförelse med arbete på short circuit racing men era texter innehöll en hel del nyheter även för mig. Vetskapen om att "halmbalarna" egentligen är traktordäck hade jag dock kunnat vara utan... Tyckte väl att de där halmbalarna var väl hårt stoppade när jag stiftade bekantskap med dem för några år sedan...

För er som inte känner till MCK Dalton sedan tidigare så kan jag berätta att det är en hojklubb i Skarpnäck utanför Stockholm som har en lång tradition sedan 90-talet av att ställa upp som funktionärer för att vi räserförare ska kunna ägna oss åt vår sport. De har utvecklat funkis-jobbet till en ädel konst och till och med skrivit en flera hundra sidor tjock handbok i ämnet. Som tack för deras engagemang har jag varit stödmedlem i deras klubb sedan ett antal år tillbaka.

På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Tack för en trevlig mässa hos Claessons!


En bild från min lilla mini-monter på lördagsmorgonen, innan portarna öppnades.


Så här med några dagars perspektiv och en stund över framför datorn så passar jag på att tacka alla besökare på Claessons motor som kom förbi i helgen för att snacka IoM och landsvägsracing. Som vanligt var stämningen på topp och extra kul blev det varje gång någon kom fram och presenterade sig med sitt nickname från sporthoj.com eller facebook.

Att komma ihåg namn har förvisso aldrig varit min starka sida men av någon anledning har jag lite lättare att minnas dem som jag sett i skrift. Eftersom jag har för vana att emellanåt kolla igenom vilka av er som klickar på gillaknappen eller skriver inlägg på de båda sidorna så fastnar faktiskt ett och annat användarnamn i minnet. Då blir det ju så klart extra kul att faktiskt också få skaka hand med vederbörande vid sådana här tillfällen.

Att det sedan dök upp några gamla barndomsvänner, klasskamrater och jobbarkompisar från mina 20 år som bosatt i Blekinge var en rejäl bonus!

Vid min position vid fyndhörnan och cafédelen så kändes det i alla fall som att det är rejält drag i mc-branschen igen att döma av besökstrycket. Det bådar gott inför den vår och sommar som är i annalkande, eller hur?

På återhörande!
/Björn

 

[Guinness]

Tack själv, det var kul att få träffa dig.

 

[bg]

Toppseedad i Isle of Man TT!



"I'm over the moon right now", som det engelska uttrycket så träffsäkert beskriver det!

I natt fick alla TT-förare förhandsbesked om vilket startnummer de tilldelats i respektive klass. Enligt mailet som TT-organisationen skickade ut sent igår kväll ombads samtliga som skickat in startansökningar att logga in på sin elektroniska TT-profil för att ta del av respektive uppgifter. Samma mail förklarade också att det stora antal sökanden som fått avslag på start i årets TT redan skulle ha fått beskedet i ett personligt mail någon dag tidigare. Jag minns den nervositeten mycket väl från ifjol då jag långt ifrån var säker på att jag som rookie skulle beviljas starttillstånd. Efter fjolårets TT-framgångar har jag emellertid känt mig relativt säker på att det inte borde vara några bekymmer för mig att få vara med, men jag kan ändå lida med alla dem som säkerligen planerat, budgeterat och satsat under ett helt år i förväg på att kvala in i TT och som nu berövats den drömmen.

Nåväl, jag gissar att vi alla öppnade våra profiler med lite fjärilar i magen. Startnummertilldelningen i Isle of Man TT är nämligen inget annat än en ranking för hur väl TT-arrangörerna tror att man har förutsättningar att placera sig. Det är knappast någon exakt vetenskap men säger ändå en hel del om hur de olika förarna förväntas förhålla sig till varandra, baserat på tidigare resultat och varvtider. Förr så följdes startnummertilldelningen så gott som slaviskt, vilket innebar att om man fick ett mycket sämre startnummer än vad man hade kapacitet för så kom man att drabbas av mycket "trafik" på banan, d.v.s. långsammare förare som man var tvungen att köra om, vilket både innebar ett extra riskmoment och i de flesta fall en inte oansenlig tidsförlust.

Vad jag vet startar man fortfarande på traditionellt sätt i Manx GP men sedan något år tillbaka har de mer professionellt inriktade TT-tävlingarna ett system där de första 20 förarna är seedade och utgör därmed ett exklusiv skara av "untouchables", d.v.s. en onåbar elit under träningsveckan. Resterande förare (nummer 21 och upp till som flest 96 st under fjolårets TT) kvalar till sig sin startposition baserat på vilka varvtider man presterat under kvalveckan men de kan aldrig komma längre fram än till position 21 i startordningen.

Orsaken till den nya kvalordningen är att göra systemet lite mer rättvist då en bra träningstid numera renderar i en tidigare tävlingsstart och därmed bättre möjlighet att välja sina egna spår ute på banan utan att bli hängande bakom långsammare förare. Samtidigt har man alltså valt att låta de 20 högst rankade, vanligtvis professionella förare vars levebröd är att försörja sig på landsvägsracing, behålla sina startpositioner oavsett vilka tider de presterar under kvalveckan.

I fjol fick jag ju tacknämligt starttillstånd i båda de klasser jag ämnade deltaga i och min ranking var då 47:a i Lightweight av 71 beviljade förare och 72 i Supersport av 96 stycken beviljade. Nu överträffade jag ju arrangörarenas och mina egna förväntningar med råge under både träningar och tävlingar som de trogna läsarna säkert minns. Någonstans i mitt inre hoppades jag ju såklart att detta skulle flytta upp mig några pinnhål i rankingen till i år, även om jag var fullt medveten om att 2016 bara blir mitt andra år i TT.

Hakan föll dock ner i bröstkorgen (på ett sätt som nära nog fick mig att tappa luften) när jag upptäckte att jag till i år tagit mig hela vägen in i första startgrupp som det brukar heta på slalomspråk. Jag har nämligen tilldelats just startnummer 20 i min huvudklass för året, Lightweight!!! Det är inte bara en stor ära utan betyder även att jag inte behöver kämpa lika hårt under träningsveckan (läs: ta lite mindre risker) för att kvala till mig en konkurrensduglig position i fältet.

I Supersport klassen har jag bevisligen också tagit ett rejält kliv uppåt på rankingstegen då jag förbättrat mig från nr 72 ifjol till nummer 40 i år, och detta alltså bland världens bästa real road racing-förare i den klassen!

Nattens besked är så klart en rejäl boost för självförtroendet men jag vet samtidigt vilket stenhårt arbete som kommer att krävas under de 85 dagar som är kvar till dess att hela spektaklet drar igång den 28 maj.

Stay tuned!

På återhörande!
/Björn

 

[PeteR1]

Riktigt, riktigt välförtjänt! Håll dig hel och ha så roligt både under uppladdningen och på Ön!

 

[900 Desmodue]

Riktigt snyggt!!!
Skall följa dig på radion i år i alla fall, tråkigt att inte behöva odla IoM polisonger...

 

[Bergan]

Grymt Björn!
Då jag inte har möjlighet att åka till ön så får jag följa racen från hemmaplan! Kommer bli j*vligt spännande!

 

[bg]

Riktigt, riktigt välförtjänt! Håll dig hel och ha så roligt både under uppladdningen och på Ön!

Det ska jag försöka se till att leva upp till Peter! Om det ändå skulle gå på tok så vet jag ju i alla fall vilken doktor jag kommer att ringa...

Riktigt snyggt!!!
Skall följa dig på radion i år i alla fall, tråkigt att inte behöva odla IoM polisonger...

Jag, Silja m.fl. kommer att göra vårt bästa för att hålla er trogna fans på hemmaplan uppdaterade som vanligt!
Men det där med att inte behöva odla IoM-polisonger förstår jag inte alls... Isle of Man och real road racing finns ju i våra hjärtan året runt och då måste ju så klart Isle of Man-polisongerna pryda sin plats på kinderna året runt också! Enkel matematik!


På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Grymt Björn!
Då jag inte har möjlighet att åka till ön så får jag följa racen från hemmaplan! Kommer bli j*vligt spännande!

Gott med en blekingsk fanclub på hemmaplan! Det kan behövas som jämnvikt till min växande norrländska fanclub...

På återhörande!
/Björn

 

[Kolben]

Er jeg eneste medlem i den norske fanklubben?
Fifan,#20 og 40,det er imponerende.