Jag förstår, och vad har vi för gissningar om hur bra vi skulle stå oss jämfört med Ukraina.
Jag har ingen vetenskaplig grund här och har inte gjort hemläxan men min högst ovetenskapliga gissning är att vi står oss sämre. Jag tror att vi har ett mindre försvar, mycket sämre vilja och sämre underlag.
Jag bor i Stockholm och kan knappt se någon av mina grannar göra ett vettigt handtag, de vet inte hur man använder en kratta och ännu mindre ett gevär. De vill åka uber, få hem en pakistansk migrant i Foodora jacka med hämtmat och gå på vernissage.
Kvarstår gör väl NATO, om de vill ha oss.
Det försvar vi har är bra så länge det fungerar.
Stridsvilja och underlag hos befolkningen är sämre.
Fördelen är att vi inte har så mycket landgräns att försvara (jag skiter i att vara PK, det är varken Norrmännen eller Finnarna som kommer att angripa oss)
Gotland är (som till och med svenska politiker har förstått nu) skitviktigt, och försvar mot trupplandsättning.
Där har vi ju börjar förstärka, vi har adekvata fartyg i flottan (om än numerärt få) vi har återuprättat kustrobot försvaret (Tack Byden för att du kuppade och gjorde det på eget bevåg) även om det var med gammalt skrot från museum till att börja med, men nytt ersätter allt eftersom.
Eftersom vi nu skänker bort gamla pansarskott så kommer det att ersättas med nya bättre grejor.
Jag delar din syn på Stockholmare, men vill utöka det till att gälla dom flesta stadsbor, och det är ett problem.
Hoppet står till bonnläppar och raggare i städerna när det kommer till att pinnsvetsa ihop stridsvagnhinde rav järnvägsräls.
Om något gott ska komma av det här kriget är det väl att vi ser att det kan hända, vi ser att det behövs ett försvar och vi ser vad som fungerar.
Förhoppningsvis får försvaret pengar att förstärka upp det vi saknar, och kanske, kanske väcks en liten försvarsvilja hos ungdomar i vapenför ålder.
