På min dagliga cykelväg finns en tunnel under en väg, med en T-korsning precis utanför, där 99,8% av trafiken svänger höger ut ur tunneln, respektive vänster in i tunneln. Från båda håll är det backar ner till tunneln. 95% av alla tar naturligtvis innerspår när dom svänger vänster in i tunneln, trots den skymda sikten.
I morse mötte jag en kärring i ca 40-årsåldern, som slickade innerspår så pass att hon hade svårt att hålla sig på asfalten. Vis av erfarenheten tar jag det alltid lugnt, har hög situationsmedvetenhet och är beredd, så jag ser henne, saktar in och snudd på lägger upp fötterna, knäcker en kall och tittar på spektaklet när hon, trots att hon stirrar i backen 2m framför sig, anar att något inte är som det ska, och börjar vobbla omkring planlöst, ni vet, målfokuserar på fel sak, vrider styret åt fel håll och kommer närmare och närmare mig. När hon med mycket svettig möda precis missar mig vrålar jag lite svordomar till henne, då skriker hon tillbaka "men du cyklade för fort!!!". Eh, näe, jag hade 25, hade börjat bromsa innan hon såg mig och stod nästan still när vi möttes. Så jag vrålade tillbaka att hon skulle hålla sig på rätt sida, antagligen bortkastat. Jag funderade en kort stund på om jag skulle vända och skälla ut henne och upplysa henne om att hon kanske skulle gå en grundkurs i trafikregler, men det hade antagligen varit väldigt meningslöst och bara slutat i terapibehov.
Och jag vet inte vem jag ska var mest förbannad på, henne, eller Tragikvärket som har lurat i alla att alla problem som kan uppstå i trafiken beror på för hög hastighet, självklart andras, och att man själv har noll ansvar för uppkomna trafiksituationer i övrigt.