Idag är jag skitförbannnad för att vara gammmal och kvinna.
Dels denna plågsamma värme. Frysit i hela mitt liv, sen börjar förklimakteriet och man tänker, yes, no more periods - great! Nä så blir jag överhettad dygnet runt så det går omöjligt att reglera. Fem till tio år verkar vara den vanligaste längden på eländet - men så kan problemen vara för life. Som om det inte var nog av att vänster arm fortfarande värker dygnet runt sen 5e september då de tryckte vaccinsprutan utanför muskeln (tydligen också risk för livslånga smärtor i nerverna).
Skit samma, det är ju liksom inget att göra åt det.
Inte kört hoj på länge av olika skäl. Så i fredags kväll tänkte jag att hej o hå, säkert inga män i det gemensamma hojgaraget så jag skämmer ut mig och säkert lugnt i trafiken. Först är det olja på hela sulan på stöveln, efter förra personen som haft min parkeringsplats. Håller på att välta mig och hoj när jag satte ner foten för att öppna dörren o larma. Blev supernojig att däcken var lika hala men de verkade ok. Sen så larmar jag på, får 60 sekunder att ta mig ut, öppnar porten och ska köra ut, en våning upp i backe och högersväng. Eftersom jag bytt hoj och inte än lärt mig att kopplingsspelet är annorlunda får jag några stopp eftersom jag både är rädd för oljan och hatar såna tajta garageutfarter i backe.
Precis mitt i backen får jag ett stopp till och porten åker ner. Så måste försöka parkera i 40 graders lutning uppåt, samt lutande åt höger. Kasta mig av, med oljig sula på ena skon för att larma av, fick 1 sekund tillgodo. Trycka på larmet igen, trycka på knappen för att få upp porten, springa upp i backen, åla över benet på en hoj som nästan tippar åt höger nerför backen. Kämpa på och få igång hojen o hitta ett dragläge för att ta mig uppför. Precis under porten börjar den gå ner för jag tabbade mig med dragläget flera ggr så motorn dog. Alltså fick sån träningsvärk efter i ben o rumpa av alla räddningar jag fick göra, och psyket var lite så där kvinnligt hysteriskt. Ny hoj är inte jättekul o dra i backen på typ 5e turen.
Så idag var jag på bauhaus för att köpa såna plugg som är flytande för att få upp en rätt tung hylla i köket. Till att börja med gick det inte förstå ett skit av instruktionens bilder. Fanns en minitext som inte ens gick att läsa med läsglasögon. Frågade en man där om han kunde förklara hur pluggen funkade. Han tittar 1 sekund på förpackningen o säger hur man gör. Inga problem. Nämen min överhettade hjärna fattar inte och klarar inte hålla alla steg i huvudet. Får be honom repetera (här är jag dessutom gråtfärdig av ångest, tydligen också ett klimakteriebesvär och så där onödigt kvinnligt hysterisk i panik). Han förklarar säkert tre ggr till.
Okej. Väl hemma mäter jag upp hålen på väggen, kollar av med en sån grej som mäter el - inget utslag alls. Kör 1 hål, kör 2 hål, tredje hålet kommer nån hård kant en bit in. Stoppar o mäter el igen. Får utslag på hela väggen. Syrran va här och sa att jag kunde ju dött. Jag bara utbrast i tårar att det faan hade varit en belöning.
För en hylla. Skulle aldrig fått för mig att jag skulle köpa en väggmonterad hylla. Eller tänk om jag fått vara man istället... då hade jag säkert klarat av att skruva upp en hylla med tre skruv.
//gnällig klimakteriehäxa (som faktiskt en 20 årig kille på en telebutik kallade mig förra veckan, fast lite så där skämtsamt...)