Hojjar som får samlarvärde behöver uppfylla en del krav:
# Dom ska producerats i liten skala eller sålts i fåtal ex, en säljflopp som tex Katanan blev i Europa
# Dom ska vara i bra skick, renoverat eller orörd, oskruvat original ( vilket alltid är det absolut bästa), trimmade, skruvade, sänkta, lackade, fipplade och klistrade, är tyvärr rökta
# Det kan vara första generationen av någon kulthoj, GSX-R 1100- 86, eller 750-85 är ett par exempel, men då måste skicket vara A++ samt full dokumentation och historik samt få mil på mätaren då det drösar av sådana hojjar
# Givetvis specialhojjar, det är väl dom optimala samlarhojjarna.. NR750, RC-30, GSX-R750R, YZF750RR, R7 osv...
Problemet är att när man siktar in sig på samlarhojjar, eller blivande samlarhojjar så kostar det pengar, oftast är det just det som skiljer dom från dom "vanliga" standardmodellerna..ta tex GSX-R750R-89, den kostade då när den såldes 153.000kr mot standard 750ins 69.500..och prisbilden hänger oftast kvar trots att åren gått..udda pryttlar kosta flis..
Men vill man äga en hyffsad klassiker och inte vill lägga ut en stor summa pengar så är just dom första generationernas hojjar att satsa på; GSX-R1100-86, GPZ900, Honda CBX, FZR1000 osv... är man sen lite händig och kan meka lite så kan man med lite tur hitta hyggliga plastbitar på beg.markanden och byta ut det som är sunkigt och få ihop en rullande klassiker i bra skick, motordelar brukar vara den lätta biten att hitta