Jag skulle be han att inte yttra sina värderingar och religiös tankar när du är i närheten för att du känner dig illa till mods. Bara att be han vänligt. Min erfarenhet är att religiösa personer, oavsett religion, är mycket vänliga och respektfulla mot icke-troende även om de inte håller med en.
Jag förstår din frustration och viljan att "knäcka han" för att du tycker att han/hans argument är dumma.
Jag brukar resonera som följande:
Religion är ett sätt att tygla människor, förklara komplicerade saker för outbildade, förtryckta, dumma etc människor.
Religion är tröst och stöd för människor när de upplever sorg som de inte kan förklara nödvändigheten på ett rationellt sätt.
Religion ger människan möjlighet att skydda sig mot obekväma tankar typ ; vad är tid, vad fanns innan big bang, vad är oändlighet etc.
Jag har hittat svar på majoriteten av mina tankar men finner ändå, trots att jag anser mig vara icke-troende, många gånger att religion fyller en funktion även för mig. Tanken på att nära och kära inte bara är döda, att något högre väsen har alla svaren, även hur detta väsen tillkom. Detta ger en trygghet, som att låta någon annan ta ansvaret för maten medan du ligger på soffan med en god whiskey.
Summan av kardemumman är att religion inte är fel, människorna som brukar den GÖR fel.
Om du vill argumentera så fråga honom följande: "Varför gav gud människan möjligheten att vara avundsjuk, frossare, girig, mordisk, lössläppt, homosexuell, fåfäng, likgiltig och hämndlysten om vi ska vara skapta i hans avbild? Varför förbjöd han sedan oss att bruka dessa beteenden?
Om Adam inte var perfekt utan Gud var tvungen att Skapa Eva, varför är det då kvinnor som ska lyda sina män och inte tvärt om?
Om Gud skapade människan i sin avbild, vilket kön har då gud?
Om Gud inte ser skillnad mellan raser och är allsmäktig, varför hjälper han först judarna innan han hjälper grekerna?
Men den viktigaste frågan är; om du tycker att han är full av skit som du inte vill höra, tror du då att han vill höra vad du ha

r att säga?