För att ytterligare försöka driva ut de demoner och dubier som diverse krascher och allmän långsamhet skapat så packade jag in mig och min hoj i Akos extremt fina Mercedesbuss. Bilen med nylindat grenrör och luffarturbo går ännu bättre än den ser ut att göra, en riktig sleeper. 
Dessutom var vi ute i så god tid att vi han betala för oss innan tvåtaktarna skulle ge sig ut för första passet.
Jag brukar vilja glömma förstapassen och det var likadant idag. Stelt, långsamt och dassigt körde jag och omkörd blev man av alla på banan. Skönt att man är prestigelös!
Förmiddagen fortsatte med succesivt ökande tempo, allt är ju som bekant relativt, men en viss körglädje och vänskap med hojen började infinna sig. Dock var måttet rågat när den lille korte och fete kört snabbare på sin Killed Sucka än vad jag gjort. Jag tröstade mig med att någon måste vara sist och att jag dessutom bromsar 200 m innan bromspunkten till Trösen. Näven knöts dock i fickan, lite i alla fall...
Lunchen gick åt till att skruva av topparna och kolla hur de nya kolvarna såg ut och det var ok även om den nedre cylindern gick ganska dukitgt fett. Jag valde att inte justera förgasarna utan koncentrera mig på att öka kurvhastigheten eftersom den var pinsamt låg pga krascherna på Sviestad.
Eftersom The Killed Sucka valde att trilskas så mekades det mer med den underhållsfria fyrtaktaren hos Team The Båtten is Nådd än hos mig och Ako, Ako är grymt på att inte meka, finna smarta och billiga lösningar och köra grejerna långt över de angivna serviceintervallerna - fort går det dessutom.
Efter lunchen gick det betydligt bättre och Fettot var slagen med två sekunder.
Inget som imponerar på någon men det kändes bra att kapa tre sekunder och att inte bli passerad av alla andra. Som tur var fick jag göra en del sjyssta omkörningar, hur det gick till vet jag inte eftersom det torde vara svårt att köra långsammare än vad jag gjorde.
Slutsatsen är att det är skitkul att köra även om man är långsam! Trött och mysig blir man dessutom. Att Donkey Kong äntligen köpt en riktig hoj var the icing on the cake!
Dessutom var vi ute i så god tid att vi han betala för oss innan tvåtaktarna skulle ge sig ut för första passet.
Jag brukar vilja glömma förstapassen och det var likadant idag. Stelt, långsamt och dassigt körde jag och omkörd blev man av alla på banan. Skönt att man är prestigelös!
Förmiddagen fortsatte med succesivt ökande tempo, allt är ju som bekant relativt, men en viss körglädje och vänskap med hojen började infinna sig. Dock var måttet rågat när den lille korte och fete kört snabbare på sin Killed Sucka än vad jag gjort. Jag tröstade mig med att någon måste vara sist och att jag dessutom bromsar 200 m innan bromspunkten till Trösen. Näven knöts dock i fickan, lite i alla fall...
Lunchen gick åt till att skruva av topparna och kolla hur de nya kolvarna såg ut och det var ok även om den nedre cylindern gick ganska dukitgt fett. Jag valde att inte justera förgasarna utan koncentrera mig på att öka kurvhastigheten eftersom den var pinsamt låg pga krascherna på Sviestad.
Eftersom The Killed Sucka valde att trilskas så mekades det mer med den underhållsfria fyrtaktaren hos Team The Båtten is Nådd än hos mig och Ako, Ako är grymt på att inte meka, finna smarta och billiga lösningar och köra grejerna långt över de angivna serviceintervallerna - fort går det dessutom.
Efter lunchen gick det betydligt bättre och Fettot var slagen med två sekunder.
Inget som imponerar på någon men det kändes bra att kapa tre sekunder och att inte bli passerad av alla andra. Som tur var fick jag göra en del sjyssta omkörningar, hur det gick till vet jag inte eftersom det torde vara svårt att köra långsammare än vad jag gjorde.
Slutsatsen är att det är skitkul att köra även om man är långsam! Trött och mysig blir man dessutom. Att Donkey Kong äntligen köpt en riktig hoj var the icing on the cake!
ds
