Föräldrar kontra barnens MCintresse

[Toyman pensionären]

Förälder

Jag är ungefär där dina föräldrar är, pyttelite yngre.

Har en dotter och en son, båda har körkort för lätt mc. men nu verkar det vara stopp. Sonen var på väg att ta mellan kort men satsningen blev avbruten efter första missen i bromsprovet vid uppkörningen. Vid andra försöket regnade och han ställde in det.

Dottern pratar om det men inget händer! Hon har en 125a.

Sonen har vid några tillfällen åkt tillsammans med mig på lite olika tunga hojar och det går bra! Men självfötroendet inför en uppkörning är kass, annars e han rätt kaxig.

Vad och hur ska jag göra, vill gärna att de fixar sig ett steg till på mc-utbildningen för att få möjlighetewn att köra lite bättre större hojar!
Toyman

 

[BabyBlade]

Barndomsdröm

Vilka till synes trevliga & coola föräldrar! (trådskaparen)
I min familj har ingen intresse för MC. Vi har haft riktiga gräl med farsan vid flertalet tillfällen om hojen .Han påtalar ofta hur svindyrt det är, och att jag inte ska ut på bana för det är minsann bara för eliten/racingstjärnor! Han vill att jag ska plugga till läkare eller åtminstone starta nåt eget, och inte spilla bort min tid på "ingenting". I början önskade han att jag skulle sälja den, det önskar han nog fortfarande, men vågar inte säga det rätt ut. Morsan är betyligt mer liberal, hon är glad om jag är glad.

Jag bestämde mig redan som 5 åring, vid första bekantskapen med en CBR att jag skulle ha en sån. Det kunde ingenting ändra på. Ju mer de försökte stoppa mig, desto mer ville jag bara. Det var bara att komma hem med hojen, utan körkort (på släp), utan något "medgivande" eller "tillåtelse".

 

[Bikerbitch]

Till trådsskaparen, vilken härlig läsning och bra för dig att du har förstående föräldrar!

Själv tycker jag det är bra att man har föräldrar som bryr sig. De är inte dumma för att de är rädda om en.
Mina föräldrar kom aldrig med pekpinnar när jag skulle ta körkort. Köpte hoj när jag var 16 och den fick pappa köra på tills jag hade åldern inne för övningskörning. Tror inte han tyckte det var så jobbigt faktiskt.

Sen är det klart att de alltid säger att man ska ta det försiktigt och höra av sig när man är hemma men det är ingenting jag har problem med.
Pappa (57 bast) ska provköra millen någondag också är det tänkt

Nu är det lillasyster man ska behöva vara orolig för istället som är ute och övningskör med min gamla cykel. Konstigt att intresset själpte över på henne också. När hon har körkortet så är det farsan och döttrarna som har A-kort

På bilden sitter pappa på Aprilian och mamma på gamla Suzukin

 

[Dr.Pepper]

Hmm.. Farsan min hade väl gjort det mesta som ung, (hojåka inklusive) så där har det aldrig varit problem. Han meckade lika mycket eller mer med mina gamla crosshojar och åkte gärna själv även om han aldrig skaffade "egen" hoj igen under tiden vi fick tillsammans.

Morsan, jag vet inte. Hon sa inget om tidigt moppe/mc-intresse annat än ta det försiktigt. Intressen som hon värnade om betalade hon gärna för, men hojarna fick jag skrapa ihop till på egen hand. Antar det inte finns så mkt att säga då vi är en ganska MC-åkande släkt. Mina kusiner på morsans sida åker, morbror, farsan åkte, etc...

 

[aelm]

Morsan har väl inte direkt intresset men hon följer gärna bak på farsans hoj, fast det har inte blivit många rundor med morsan bak. Han kör en KTM 640.

När jag köpte min FZR, var det såklart farsan som provkörde den eftersom jag hade inte körkort då. Han har alltid varit extremt emot plastraketer, skrevraketer, då han har varit grusåkare. Men efter provkörningen så sa han i bilen på väg hem, att sån där sporthoj var inte så tokigt iallafall. Men om han ska köpa en måste den prompt kunna vara lätt att köra på bakhjulet med .

Så nu sitter han och kollar på R1r 99-00, som han är sugen på att köpa. Men han är fortfarande kåphatare, så jag har fått i uppdrag att bygga om en R1 till fighter i vinter.

 

[Sinister]

min morsa var inte emot hojjen hon var rätt glad över att jag fann ngt jag gillar, sen kom pappa ända fram till att jag köpte mcn var han emot nu är han rätt ok med det men så fort han läser om en olycka så får jag världens utskällning varför jag inte köpte bil

 

[Sinister]

Jag är ungefär där dina föräldrar är, pyttelite yngre.

Har en dotter och en son, båda har körkort för lätt mc. men nu verkar det vara stopp. Sonen var på väg att ta mellan kort men satsningen blev avbruten efter första missen i bromsprovet vid uppkörningen. Vid andra försöket regnade och han ställde in det.

Dottern pratar om det men inget händer! Hon har en 125a.

Sonen har vid några tillfällen åkt tillsammans med mig på lite olika tunga hojar och det går bra! Men självfötroendet inför en uppkörning är kass, annars e han rätt kaxig.

Vad och hur ska jag göra, vill gärna att de fixar sig ett steg till på mc-utbildningen för att få möjlighetewn att köra lite bättre större hojar!
Toyman

säg att du ska köpa en r1 till han o så fort han klarar kortet o frågar om r1 så ger du honom en leksaksretta 59 kr på toys r us

 

[Ingolf]

ingen av mina föräldrar gillar mitt MC intresse men tyckte det var bra jag köpte en HD o ingen dödsmaskin. Nu är HDn ute på annons för att köpa nåt sportigare och nu tycker farsan det är bra att jag är blodgivare så jag kan bygga upp ett lager om olyckan skulle vara framme

 

[BeBe]

Paranterser ja...

Visst är de bara så himla jobbiga när de säger åt en att ta de nätt...
(Fast de bara vill väl )

Innan jag berättar om mina, så tar vi det från början.
Jag gör lite som BabyBlade. Skyller på min kusin Suzuki-san som kom på besök med sin CBF900 i början på 80-talet. Efter en repa i 160 var denna killen såld. Skall ha mc som min kusin! Åren gick o mopedinförskaffades. Men, då lätt mc hägrade fick den förbli otrimmad. Den gjorde ju ändå 57 km/h... Det är nu föräldrarna kommer in i bilden.
När minmor fick reda på planerna om en lätt mc fick hon i det närmaste panik Hon såg o framför sig. Jag proppsade på att detta var det jag ville mest av allt. I sin förtvivlan att rädda sin son från detta onda, lovade hon mig körkortet till bil om jag avstod från lätt mc..... Hmmm.... vad välja...
Ok. 1-0 till mamma o lätt mc fick vara. När väl B-kortet skulle tas o jag upplyste mamma om att det går på 8-10 kkr. Då blev det annat ljud i skällan.. -Så dyrt!? De kunde jag inte tro.. -Skulle du väl tänkt på innan, sa jag Nå ja, hon pyntade nästan allt iaf.. Frid o fröjd så långt...

Tiden gick o där var inte ekomomi till varken kort o än mindre mc.
Så blev man då singel rätt vad det var... Inte för att jag fick mer över, men hade ju samlat på mig en slant genom åren.
Nu skall det jäklar ske!
Hittade en gammal drömhoj som jag önskade mig från tiden då jag planerade lätt mc. Sagt o gjort, först handla nybörjar o övningskörningshojen. En CBR 1000F Nu kommer föräldrarna in i bilden igen... Pappa som kört "knarr" i unga dar (nu e han 62) var väl först lite skeptisk, men tyckte hojen var ganska fin. Ekonomisk som han är kom fågan "Skall du inte spara pengarna till nått bättre?" (Då menar han villa volvo o sånt tjafs...) NEJ, jag lever här o nu! Nu skall jag ha mc Han suckade lite men var nog glad för mig. Extra glad blev han när hojen väl var hemma o han fick provsitta... Dock passade inte min hjälm (tur) så han kunde ej köra. (Skall nog köpa en till honom så han kan få köra nu )

Mamma däremot var mindre glad. Mycket "oj oj o ack ack" när vi pratades vid. (Ja, de e skiljda om ni inte hajat innan). Mamma har sedan en liten krock (i stan o jag körde ) varit rädd för allt vad fart heter... Utom Flygresor. Men väl med kortet i hand, och efter att ha pratat m min kusin, så kännde nog sig både mor o far sig lite lugnare...
Nästa chock fick de i höstas då jag sa jag skulle börja köra RR

Pappa har kommit med både en o annan pekpinne om att köra fort på gata, även om jag anser mig bättre förare än honom... Åter igen, de e ju bara måna om oss

Nu tre hojar senare o en krasch på bana så tar iaf pappa det lite med ro. Mamma har fått lite idolbilder från racingen o har väl både accepterat o insett att det är på mc jag lever.... även om hon inte gillar det.... Henne får jag nog aldrig upp på pallen, men jag skall nog försöka iaf

Slutsatsen är. Allt handlar om egna referenser... Ni som har "förstående" o drivande föräldrar, kör ju själva eller har intresset. Vi andra, får göra vad vi kan för att övertyga dem om den goa kännslan som mckörningen ger.

 

[njelger]

25 år senare tycker min mamma fortfarande inte om det. De betalade dock kk plus 125:a.

 

[BeBe]

.... Men självfötroendet inför en uppkörning är kass, annars e han rätt kaxig.

Vad och hur ska jag göra...

En tjejkompis var helt ur gängorna en tid. Hon tvivlade så på sig själv o tyckte allt gick fel. Vi var ute o körde lugnt o stilla. Jag körde före med väldigt överdrivna rörelser o placeringar i kurvor mm. Vi stannade o pratade. Beröm (mycket) på det on gjorde bra, o tips på det som gick att göra bättre (lite). Efter en tid o några turer gick det bättre o bättre o nu har hon dessutom köpt ny hoj

Mina tips. Ta honom till en bankörning, alt till avlyst ställe. Kör jämte o öva. Öva öva öva.... Ända från grunden. När man kommit så ur fas, så måste det byggas upp från skratch.... De första stegen går fort, men för att bevisa för sig själv att man klarar dem, är det bra. Du berättar, Du visar, Han provar... om o om igen...

Sedan så sitter det rätt vad det är

 

[Wizzard]

Hmm, storebror tog nog den mesta skiten, farsan satte en yxa i framjulet på hans Honda 450 första sommaren, sedan fortsatte gubben o tjata så brorsan lova att sälja året efter, men han åkte ner på Gustafssons bil i Skellfteå å handlade en Kawa 750 H2.
Pappa var sur hela den sommaren och på ett jävla humör (slutade röka samtidigt) Han fortsatte sykningen av brorsan sommaren efter som lovade att sälja den- den skulle vara väck efter att dom kom hem från semestern i Tyskland...

Bågen stor kvar när dom kom hem och farsan fick ett utbrott och frågade brorsan vad fan... men min bror var cool och sade att han sålt den- va i hel... den är kvar...
Ja men det är lille bror som äger den (Jag) då gav farsan upp

Han gnällde lite men det var inget jämfört vad storebror fick ta

Senare blev det en Bmw r90/6 och sen en Bmw R100S (Rindars gamla superbike) mm mm
/Wizz

 

[asdf]

Mamma är emot och kommer nog alltid vara emot.
Kommer alltid nån kommentar om året att jag borde sälja och köpa bil

Pappa däremot tog mc-kort samtidigt som jag tog lätt. Nu är han inne på att köpa en Shiver 750 så kanske kan bli nått av han på vägen med!

 

[Palle71]

Trevliga historier. Får bidra med min jag också...

Ingen i min familj har motorcykel, eller har haft, förutom far min som körde lite Vespa i unga dagar.

Vet inte varför, men vid 19 års ålder bestämde jag mig för att jag skulle ha motorcykel. En kille på jobbet skulle sälja sin Honda CB650, så jag tog mina hårt förvärvade slantar och tänkte slå till.

Då jag berättade om planerna hemma fick jag en veckolång predikan från föräldrarna hur onödigt det var, hur farligt och dyrt det är. Envis som jag är och alltid varit, så visste de att det var mer eller mindre lönlöst och gav snart upp.

Till dagen då köpet skulle genomföras hade jag ordnat körkortstillstånd och lyckats övertala min far att följa med och åka bakpå - idag förstår jag överhuvud taget inte att far vågade åka med, men är glad han gjorde det - så vi kunde köra hem den. Min allra första tur blev ca 5 mil, mestadels ute i vägrenen, i ca 70 km/h. Tyckte det gick hur snabbt som helst!

Efter den turen var far min och jag ute och körde då och då, han sittandes på passagerarplatsen. Vi ställde upp burkar så att jag kunde träna manöverprovet och så vidare.

En dag kom min mor och frågade ifall hon kunde få åka med (hon har körkort, så det gick ju bra) och efter det åkte hon med fler gånger.

Uppkörningen gick bra, förutom teorin som fick skrivas två gånger.

Efter jag fått kortet frågade far ifall han kunde få ta en liten tur på hojen och självklart fick han det. Givetvis med förmaningar om att ta det försiktigt.

Två somrar därefter kom mor och far och frågade ifall jag hade lust att låna deras bil två veckor. Det var väl egentligen ingen fråga, utan mer ett "vill du någonstans så ta bilen". Det visade sig att de bestämt sig för att åka på hojsemester till Gotland. Med tanke på hur mycket de ställt upp för mig fick de självklart låna den!

Något år senare tyckte även min mor att det skulle vara roligt att lära sig köra, så vi körde till en parkeringsplats och hon fick träna en del. Det gick riktigt bra och i slutet av den sommaren körde hon en sträcka på tre mil med mig sittandes där bak. Eftersom jag sedan flyttade upp till Umeå för att plugga blev det inte mer kört för hennes del, så nu har hon väl glömt bort allt igen.

Hon tycker i alla fall fortfarande det är roligt att åka, medan far inte har något emot det, men är inte lika begeistrad. När jag köpte ny hoj gav jag dem min gamla, så när jag renoverat och fixat den färdig så kommer de säkert sticka ut och köra en sväng då och då. Lustigt nog är det mor min som är mest drivande, så hon kan ut och åka.

I min lilla värld är mina föräldrar de bästa man kan ha!

 

[GuW]

Båda mina föräldrar har sett väldigt många trasiga motorcyklister i sitt arbete på lassarettet, ingen av dom har själva kört motorcykel i modern tid.

Dock har dom faktiskt inte moralpredikat någonting, något enstaka "kör försiktigt" har man väl fått, men det får man ju även när man kör bil så det räknar jag inte.

 

[Tewdie]

Man blev 15, päronen betalade en moppe. Jag hade sjukt kul på den och de tyckte det var bra. Sen närmade sig 16-årsdagen, och jag letade 125:a. Självklart hittade de en Intruder 125 som de tyckte jag skulle ha. Nänä, jag hittade en liten plasträser och de hade väl inget emot det egentligen... Mamma tyckte bara det var bra att jag hade kul. Det tyckte pappa också, men han gillade inte alla gånger vi har rivit ner den lilla tvåtaktaren för reparation.

Nu är det dags för större hoj, och päronen börjar inse riskerna med hojkörning lite mer, dock stödjer de körningen fullt ut, för de vet hur mkt jag gillar det!

Tilläggas bör att pappa har fått återfall, och sålt av några bilar för att ha tid att köra hoj. Mamma testade att köra förra året, men hon trivs bättre på bönpallen. Tyvärr kör de bara glidare...

 

[bikerwoman]

Ja som sporthojskörande morsa och SMC-instruktör så har man ju inte så mkt. att säga när båda sönerna tog hojkort!
Jag tycker att det är kul att vi delar intresset men jag är ändå alltid orolig för dem när de är ute och kör. Just nu är det som tur är bara ena som har hoj...
Men båda två jobbar för tillfället som mc-mekar!

... det tråkiga är att de tycker att morsan e så pinsam och inte vill köra med mig... eller så beror det på att jag är snabbare än de?

 

[dlgvrg]

Hur jag tolkat det värsta jag kunnat bli ur mina föräldrars perspektiv:

1. Homosexuell
2. Knarkare
3. Motorcyklist

Jag valde att skaff hoj i smyg (lätt gjort med dom på andra sidan jorden) och berättade inte förrens efter runt 8 år... riktigt fegt... dom blev ganska så chokade i alla fall när jag visade min glimrande sporthoj.

Som tur är så knarkar jag inte och är hetro, så det kunde ju varit värre. Det kom inte så mycket moralpredikningar, dom har aldrig sagt så mycket, bara visat ett tydlig missnöje och oro. Nu när jag bröt benet i veckan kom det en del lite mer bittra antydningar om hur farligt det är.

Mina småttingar får se mc film ofta, får följa med och titta på stuntkillarna i Lunda och liknande, och jag gör vad jag kan för att dom ska bli intresserade

 

[G-L]

Eftersom mor och far ofta berättade om sina mc-semestrar på det glada 50-talet, var det de som väckte mitt intresse. Visst grät mamma ibland när jag stack hemifrån på 125'an kalla vintermorgnar och nog är pappa fortfarande lite orolig men jag har alltid haft deras stöd i åkandet.
Nu åker även min dotter och 76-åriga pappa har åter båge. Ibland lugn-tourar vi tillsamman, alla tre.

 

[X-up]

Jag och grabben har samma hoj-intresse. Vi har jävligt kul när vi är ute och kör tillsammans. Han börjar tjata om att få följa med på någon bandag i sommar.

Tummen upp för er! Låter kul!