Jepp då var man hemma igen! Sjukt lång resa, men det har varit jäkligt kul.
Till en början gick precis allt fel! Vi började med att ha itu kåpglaset när vi lastade med det löste Pålle finfint med lite Gaffa. När vi passerade Malmö fick Pålle något skräp i ögat som sen Bennys tjej lyckades pilla ur när vi var i Frankrike (!?) och då var ögat lagom irriterat. Vid en tankning så lyckades jag med att dra axeln ur led och jag tänkte att där rök den träningen, men axeln hoppade tillbaka efter en liten stund och efter ett par timmar kändes den ok igen. Vi stod still på Autobahn i fyra timmar pga lite snö. Jag lyckades även dra på mig en fin förkylning samt feber, så när vi kom ner fick Pålle och några tyskar slå upp tältet medan jag låg och sov i bilen.
På måndagen körde jag bara femton varv i turisttempo, och andra dagen körde jag inte en meter. På tredje dagen hade jag dock hunnit piggna till lite, och det blev därmed lite mer körning.
Jag hade dock lite problem eftersom jag varv efter varv ständig bromsade vid samma punkter och tog samma spår, vilket i sin tur ledde till samma tråkiga tider. De gångerna jag satte bra tider var när jag låg och körde med Mårtensson och Cajback. Det är mycket enklare att köra med någon framför sig för då behöver man tex inte hålla koll på bromspunkter utan man bromsar helt enkelt när föraren framför en bromsar. Mårtensson fanns det inte så mycket att göra något åt, men Cajback kunde jag faktiskt köra om några gånger under de sista dagarna även om jag tappade på rakorna. Hojen går faktiskt ganska bra trots att den är helt original, men något mellanregister är det inte att prata om. Så fort man missar en växel så är det som om man kör in i en vägg, och man tappar direkt 20-30 meter på den man hade framför sig. Det som vi behöver få ordning på är bakdämparen. På tre dagars körning så gick det åt fem helt nya bakdäck, vilket inte är helt bra. Det tog oftast inte mer än 10-15 varv innan däcket var kass, och det kändes tydligt ut ur kurvorna där det sladdade ganska mycket.
Under hela veckan var jag bara av banan en enda gång och det var för att gaffeln bottnade helt när jag skulle bromsa mig lite närmare Cajback. Det gick inte som jag tänkte och istället för att lägga ner och svänga med ett studsande framhjul så valde jag bollhavet. Jag höll mig dock på hjulen vilket får ses som ett plus…
Sista dagen när jag tänkte att Cajback skulle hjälpa mig ner till 1.41 så fick han tråkigt nog soppatorsk. Mårtensson hade redan gjort en liten tavla så inte heller han kunde jag få någon hjälp av. Istället för ligga och pressa själv, så bytte jag istället hoj med Robban Augustsson, och jag fick känna på hur en CBR600 05 kändes. Det var kul, men det gungade lite mer än med racerns. Efter det så fick jag köra en CRB1000 med 165 bänkade hästar på slangen, och det var en intressant upplevelse. Man kunde i stort sett ligga på samma växel överallt och när det behövdes effekt så fanns det så det både räckte till och blev över, och på rakan fick man leka av sig lite på bakhjulet framför jublande tyskar (hojen var lackad exakt som Rossis RCV 03)!
Ps. Den som vill utmana mig och Pålle i depåmoppestuntning är välkommen i sommar. Både Pålle och jag kan numera kontrollerat tolva vår moppe!
Robban (Alakhai) fick inte ens upp den… 
Till en början gick precis allt fel! Vi började med att ha itu kåpglaset när vi lastade med det löste Pålle finfint med lite Gaffa. När vi passerade Malmö fick Pålle något skräp i ögat som sen Bennys tjej lyckades pilla ur när vi var i Frankrike (!?) och då var ögat lagom irriterat. Vid en tankning så lyckades jag med att dra axeln ur led och jag tänkte att där rök den träningen, men axeln hoppade tillbaka efter en liten stund och efter ett par timmar kändes den ok igen. Vi stod still på Autobahn i fyra timmar pga lite snö. Jag lyckades även dra på mig en fin förkylning samt feber, så när vi kom ner fick Pålle och några tyskar slå upp tältet medan jag låg och sov i bilen.
På måndagen körde jag bara femton varv i turisttempo, och andra dagen körde jag inte en meter. På tredje dagen hade jag dock hunnit piggna till lite, och det blev därmed lite mer körning.
Jag hade dock lite problem eftersom jag varv efter varv ständig bromsade vid samma punkter och tog samma spår, vilket i sin tur ledde till samma tråkiga tider. De gångerna jag satte bra tider var när jag låg och körde med Mårtensson och Cajback. Det är mycket enklare att köra med någon framför sig för då behöver man tex inte hålla koll på bromspunkter utan man bromsar helt enkelt när föraren framför en bromsar. Mårtensson fanns det inte så mycket att göra något åt, men Cajback kunde jag faktiskt köra om några gånger under de sista dagarna även om jag tappade på rakorna. Hojen går faktiskt ganska bra trots att den är helt original, men något mellanregister är det inte att prata om. Så fort man missar en växel så är det som om man kör in i en vägg, och man tappar direkt 20-30 meter på den man hade framför sig. Det som vi behöver få ordning på är bakdämparen. På tre dagars körning så gick det åt fem helt nya bakdäck, vilket inte är helt bra. Det tog oftast inte mer än 10-15 varv innan däcket var kass, och det kändes tydligt ut ur kurvorna där det sladdade ganska mycket.
Under hela veckan var jag bara av banan en enda gång och det var för att gaffeln bottnade helt när jag skulle bromsa mig lite närmare Cajback. Det gick inte som jag tänkte och istället för att lägga ner och svänga med ett studsande framhjul så valde jag bollhavet. Jag höll mig dock på hjulen vilket får ses som ett plus…
Sista dagen när jag tänkte att Cajback skulle hjälpa mig ner till 1.41 så fick han tråkigt nog soppatorsk. Mårtensson hade redan gjort en liten tavla så inte heller han kunde jag få någon hjälp av. Istället för ligga och pressa själv, så bytte jag istället hoj med Robban Augustsson, och jag fick känna på hur en CBR600 05 kändes. Det var kul, men det gungade lite mer än med racerns. Efter det så fick jag köra en CRB1000 med 165 bänkade hästar på slangen, och det var en intressant upplevelse. Man kunde i stort sett ligga på samma växel överallt och när det behövdes effekt så fanns det så det både räckte till och blev över, och på rakan fick man leka av sig lite på bakhjulet framför jublande tyskar (hojen var lackad exakt som Rossis RCV 03)!
Ps. Den som vill utmana mig och Pålle i depåmoppestuntning är välkommen i sommar. Både Pålle och jag kan numera kontrollerat tolva vår moppe!
Robban (Alakhai) fick inte ens upp den… 
Kul ska det bli! 
