Jaha, man blev dumpad förra veckan efter att det hade varit lite ostadigt. Kändes riktikt riktigt tungt. Kan inte sluta tänka på henne! Vi som hade det så bra!
Jag känner mig så förfärligt besviken på henne och även på mig själv! Hon sa att jag gav henne dåligt självförtroende och hon mår bättre utan mig, ja man tackar! Hon har gråtit en kubikmeter på ett halvår och jag har fått agera psykolog. Tyckte så förfärligt synd om henne. Hon har haft det tungt, många motgångar, sa att det inte hade något med mig att göra. Hon var så glad att jag fanns, kunde inte leva utan mig...
Jag vill bara be henne dra åt helvete, vill hon inte vara med mig så ska hon fan slippa, men jag saknar henne ändå
Fan, hur kommer man bäst över något sånt här? Hon är underbar som människa och vill vara min vän men jag är både sur och glad för det...