Måste vara ett lokalt fenomen. Jag har varit svensk i Sverige hela mitt liv, och har aldrig fått lida för det. Jag har aldrig blivit diskriminerad när jag har sökt jobb, jag har kommit in på de flesta krogar jag har besökt, trots "gästlista", och jag har sjungit nationalsången många gånger på offentlig plats utan den minsta repressalie. Jag har aldrig känt att pensionärer blänger misstänksamt på mig heller för mina blå ögons skull.
Antingen är jag ett förskonat unikum, eller så har vi en stor andel xenofoba "hypokondriker" som tror sig se svenskfientliga konspirationer i minsta lilla vardagsföreteelse.

Min fd chef är muslim kontoret låg i ett området där 70% var invandrare.Jag hade daglig kontakt och rörde mej fritt bland invandrarbarn/ungdommar/vuxna från olika länder och religoner och har aldrig någonsin råkat illa ut eller blivit kallad olika namn utan tvärtom.
Dom kunde titta in och säga grattis när *vi* dvs Sverige vunnit ngn viktig match tex hockey osv. ..
Jag kan inte känna igen mej alls i vissa personers uttalande här men det kanske har med attityd att göra när ni är ute..man blir bemött med det sättet man bemöter på.