Miltal vid raset, Vev 87 mil, kolvar och kolvbultar 48 mil. Den kolven som fortfarande är vid liv ser alldeles utmärkt ut, vare sig detonerad eller nersliten i kolvbultshål, kolvbulten ser ok ut.
Nu var det ziegler-kolvar och även om det är svårt att veta vad som gick sönder först, så var det iaf inte i botten den rasade, för vevstakslagret hade inte skurit.
Så kolvbult, lager, vevstake eller kolv är det som gått åt helvete först.
En teori fredde hade var att jag åkt med fel kolvbult, skulle åkt med hondas i zieglerkolvarna istället för yamahas, ingen helt omöjlig teori. Det skiljer lite i hur mycket kolvbulten kan glappa mellan knasterna.
Eva's ras på Falkenberg ska tydligen inte vart helt olikt mitt, de misstänker att zieglerkolven gjutits fel och sen gått åt helvete. Vilket inte heller är omöjligt mitt fall.
Nyteknik, hur mycket som slits beror lite på vilken körstil man har. Jag kan lugnt säga att jag kör på ett sätt som faktiskt känns elakare mot cykeln nu än när jag körde Hondan. Jag har låtit cykeln skrika på 12000rpm genom svängarna, och ibland låtit den hänga på 13500-14000rpm genom exempelvis snabbvänstern på trean istället för att låta den lugna sig lite fyran istället.
Detta vet jag sliter hårdare på veven, och Vesa ska väl låtit den gå ungefär på samma sätt, så de brukade byta veven vid 100 mil, vilket var min plan också.
Jämför man med Stellan, så varvade han sällan cykeln över 12500-13000 och då lever veven mycket längre. Hondan är dessutom mer inbjudande att köra lite "mjukare" genom registret från 9000-13000rpm, medan min cykel helst skrek mellan 11500 och 14000 och ibland över det till och med. De där extra varven gör mycket på belastningarna i motorn och tempen på lagerna.