Det nya, sympatiska Sverige

[imaster]

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,1137638,00.html

"Genomsnittliga sjukskrivningstiden för depression är 341 dagar. Lätt depression ska ge noll dagar och måttlig depression tre månader, medan allvarlig depression kan ge ett halvårs sjukskrivning."

Vad tycker ni?

Själv anser jag att man - som vanligt hos regeringen (nya som gamla) - angriper problemet från fel håll. Sparka på de som ligger istället för att försöka förhindra att fler faller dit.

Skönt att veta att för såna som jag själv - med det mörka, nordiska sinnelaget - som har symptomen till och från har försäkringskassan nu riktlinjer och slipper göra personliga bedömningar från fall till fall.

Var tog medmänskligheten vägen?

 

[wand]

Må dom ignoranta dumma j*vlarna som röstade fram denna skrattretande regering ochså bli ett offer för den samma!!!

 

[Valen]

Må dom ignoranta dumma j*vlarna som röstade fram denna skrattretande regering ochså bli ett offer för den samma!!!

Må de imbecilla dumma j*vlarna som inte vet att sossarna var inne på samma linje bli tvingade att köra med xjellkåpa för alltid!

 

[imaster]

Dribbla inte ut det här till en politisk diskussion nu, höger eller vänster spelar ingen roll när det handlar om att slippa betala ut pengar ur statskassan.

Vad jag tycker är skrämmande däremot är att en 'sjukdom' som fortfarande inte tas på allvar (utbrändhet, depression) nu får ännu lägre status. Min mamma har vart utbrändhetssjukskriven i mer än två år och är fortfarande inte frisk. Vissa dagar orkar hon inte ur sängen ens och andra sitter hon bara och gråter och hon vet inte varför.

Det kostar för mycket att ta reda på varför folk känner såhär och varför det har ökat så drastiskt så vi ser till att de inte får vara sjukskrivna istället så försvinner ju problemet.

 

[Stuff]

Må dom ignoranta dumma j*vlarna som röstade fram denna skrattretande regering ochså bli ett offer för den samma!!!

"Avsikten med projektet är att minska sjukskrivningar som saknar genomtänkt syfte. Den förra regeringen tog initiativ till det och den nuvarande stödjer det."

Det är ett problem att du har rösträtt tycker jag.

 

[MangeO]

Det är väl bra att man tar fram tydliga riktlinjer så att den sjukskrivande läkaren vet hur försäkringsskyddet fungerar. Så slipper man en massa konflikter mellan kassan, läkaren och försäkringstagaren om huruvida diagnosen (och den därmed eventuellt associerade nedsättningen av arbetsförmågan) ifråga berättigar till ersättning. Hittils har ju traditionen varit att kassan genom luddiga formuleringar förbehållit sig rätten att till synes godtyckligt neka ersättning till vissa personer.

Förtydligande: Det är inte sjukdomsdiagnosen i sig som ger rätt till sjukpenning utan nedsättningen av arbetsförmågan.

Och någon medmänsklighet har det aldrig varit fråga om. Det är en försäkring och ju tydligare villkor sådana har desto bättre, tycker illafall jag...

 

[Dreggel]

Det är väl inte så jävla konstigt att folk blir utbrända tycker jag. Ända sedan jag blev gammal nog att börja arbeta så har varenda företag jag jobbat på skurit ner och omfördelat personal så att det slutar med att 5 personer ska göra samma jobb som 30 personer gjorde dagen innan. Man får inge högre lön men man ska gärna göra det mer effektivt.
Sen när man är fullständigt slutkörd efter ett par år på det företaget så antingen drar man själv eller så blir man själv en av de utsorterade, då är det dags att bli anställd av nästa idiotföretag som gör exakt samma sak.
Konstigt att folk blir utbrända?

Jämför med en motor, vad händer när man trimmar och pressar en motor för hårt? Jo den skär till slut. Rasar.

Ska man då sätta mer press på de här människorna?
Man börjar bli trött på att samhället automatiskt antar att folk simulerar så fort det är nåt, och då måste man ta i med hårdhandskarna och sparka och tvinga.
Nej, ta hand om de stackare som det gått illa för, och se sen till att ta reda på varför folk blir utbrända och gör något åt saken istället.

 

[Kuritas]

Det känns som att utbrändhet är en modern åkomma. Förr i tiden när man arbetade 6 dagar i veckan och 12 timmar om dagen i en dammig gruva var det inga 22-åringar som hade "molande oro och olustkänslor inför arbetet". Eller?

 

[geting]

Precis som dyslexi det finns inga dumma ungar längre alla har dyslexi

 

[Nursey]

Det känns som att utbrändhet är en modern åkomma. Förr i tiden när man arbetade 6 dagar i veckan och 12 timmar om dagen i en dammig gruva var det inga 22-åringar som hade "molande oro och olustkänslor inför arbetet". Eller?

Det är i allra högsta grad en modern åkomma.

Förr i tiden hade man inte ett virrvarr av telefoner, mobiler, datorer, msn, icq, mp3 etc hela tiden. Man hade inte TV program som fanns 24h per dygn eller nattöppna klubbar och städer som aldrig sover. Nu kan du vara vaken dygnet runt och leva ett ganska likt liv på natten som dagen eftersom det mesta finns tillgängligt. Vi kopplar aldrig ur/ av, stänger ner.

Det handlar inte om att folk har söndags ångest som är så jobbig att dom blir ledsna på jobbet o sjukskrivna.

Det handlar om att kraven vi ställer på oss själva inte funkar. Vi skall hinna med att prata med ALLA och alltid svara telefonen som man sover med under kudden och missar man mot förmodan ett samtal så finns det ju telefonsvarare så att man verkligen aldrig missar NÅGON information.

Det blir som en karusell som man vill eller borde hoppa av men farten förbjuder att man kan eller vågar.

Jag hade aldrig fattat uttrycket "gå in i väggen" förrän i vintras när jag pangade in i väggen så det tjongade om det. Kunde inte sjukskriva mig och det kanske var lika bra men jag vill ta mig fan aldrig komma till den låga punkten igen.

Jag vet bara att jag hade en otrolig TUR som har en mor som är läkare och alla hennes vänner som är psykologer och läkare så att jag kunde få hjälp. För andra måste det vara ett rent helvete...ångesten man känner borrar fan hål i kroppen på en och det går inte att stänga av. man mår inte bara psykist asdåligt man mår fysiskt riktigt dåligt med.

Någon form av utbildning för människor om hur stress uppkommer skulle vara optimalt. Kanske tillochmed i skolan. För det är där vi börjar..med ljud konstant och musik och att aldrig ha en lugn stund!

 

[KGK]

Det känns som att utbrändhet är en modern åkomma.

jovisst, världen ser lite annorlunda ut idag.

 

[lee]

I vissa länder, där levnadsvillkoren är betydligt tuffare än här, finns det ingen som blir utbränd. Men i sossesverige ska ju staten ta ansvar för allt.

 

[TurboJugend]

I vissa länder, där levnadsvillkoren är betydligt tuffare än här, finns det ingen som blir utbränd. Men i sossesverige ska ju staten ta ansvar för allt.

Kan det inte vara så att man inte kan sjukskriva sig för utbrändhet i dessa länder?

 

[lee]

Det stämmer nog. Har man ingen möjlighet att må dåligt så mår man inte dåligt...

 

[Nursey]

I vissa länder, där levnadsvillkoren är betydligt tuffare än här, finns det ingen som blir utbränd. Men i sossesverige ska ju staten ta ansvar för allt.

Har två tankar om det där.

Hur många utbrändhetsundersökningar görs i dom länderna?

och

Sedan kanske dom inte lever i sånt överflöd som vi gör heller. Jag tror att det är ett problem för oss faktiskt!

 

[Blanco]

Klart det kan vara motigt ibland att gå till jobbet... Det är för lätt som det är i dag att bli sjukskriven... Bara att gå till en läkare och gråta lite... Så får man några månader ledigt... Nää... Lite sisu skulle svenska folket behöva... Ja, alla andra i sverige oxå för den delen...

 

[Mort]

I vissa länder, där levnadsvillkoren är betydligt tuffare än här, finns det ingen som blir utbränd. Men i sossesverige ska ju staten ta ansvar för allt.

Vilka länder då exakt? Vad jag har läst så är det ett i-landsfenomen som finns överallt. Att sedan olika länder hanterar det väldigt olika är en annan sak, och jag är verkligen inget fan av sossepolitik, men att påstå att problemet inte är verkligt är att sticka huvudet bra djupt i sanden.

Att folk inte blev utbrända av att jobba 12/6 i en dammig gruva är inte det minsta konstigt för övrigt. Man blir inte utbränd av att jobba mycket, man blir utbränd av att ställa orimliga krav på sig själv. Således är inte heller lösningen att jobba mindre än vi gör idag, utan att bli bättre på att förstå varför vissa människor i vissa miljöer reagerar på det sättet, och läsa signalerna i tid.

Att sitta och vara tuff och raljera om att lite arbete ska väl folk tåla är inte bara rätt ignorant, det är dessutom väldigt improduktivt. Bortsett från att folk far illa när de blir utbrända (vilket borde vara skäl nog) så kostar det mig skattepengar, eftersom de inte kommer att fungera i en arbetssituation. Bättre då att försöka hitta lösningar som gör att problemet inte uppstår, vilket kräver att man tar problemen på lite större allvar än så. Tycker jag, fast jag är blå.

 

[Henken]

Och lärdommen vi drar av detta är: Skaffa aldrig jobb, och om du har oturen att ha ett jobb = maska.

 

[GuW]

Nästan alla jag har träffat som har varit sjukskriven för "utbrändhet" är lata djävlar som inte vill jobba, oftast blir dom utbrända ganska direkt dom får ett riktigt jobb som innebär att någon ställer krav på dom, ofta har dom levt någon flummig jävla tillvaro som projektanställda i något flummigt projekt utan mening och mål.
En av dom blev så jätteutbränd av att gå gymnasiet så att han var tvungen att hoppa av och bo hemma med sin utbrända mamma och spela WoW hela nätterna.
Jag har alltid tyckt att det är en påhittad åkomma som man tar till för att folk tycker att livet är tråkigt och inte vill arbeta.

Men så en dag träffade jag en gammal arbetskamrat, vi jobbade tillsammans på min första arbetsplats, där blev han kvar trots att han redan då inte riktigt trivdes med jobbet och tyckte att det var för stressigt, för mycket ansvar och att han fick ta skit från två håll (han var kundmottagare, han fick ta skit både från kunder och folket på golvet)

Han berättade (i största förtroende) att han hade tyckt att livet varit jävligt grått och trist ett längre tag, han och frun hade börjat gå varandra på nerverna och närmade sig en separation, han hade inga fritidsintressen längre, han hade slutat med alla han hade haft som ung och inte hittat några nya, han hatade "radhuslivet" med obligatorisk gräsklippning, tonåringarna hemma var jobbiga, ja livet var helt enket bara ett något bättre alternativ till skärselden.

Men så en natt när han vaknade (han hade sovit dåligt på nätterna dom sista åren också) så kände han att han inte kunde sova, så han slog upp en gammal tidning och bläddrade, och hittade en annons på ett jobb som ledare för en nystartad ungdomsvårds-grej, han hade väl egentligen inga kvalifikationer för jobbet, men eftersom det var sista ansökningsdagen så slängde han iväg ett mail vid tretiden på natten.
Sedan sov han gott resten av natten, kände sig nästan glad när han gick till jobbet på morgonen och hade en underbar arbetsvecka.

Han fick jobbet, av vilken anledning vet ingen, så han sa upp sig och började på det nya stället, plötsligt började han sova bra på nätterna, tog upp sina gamla hobbys, hittade nya hobbys, stannade kvar på jobbet utan att skriva övertid, han började komma bra överens med sin fru, tonåringarna är fortfarande jobbiga, men bara så som tonåringar alltid är.
Han började åka och fiska på helgerna, renovera huset, köpte en veteranbil att pyssla med, i stort sett har han fler bollar i luften än någonsin tidigare, men bara sånt han trivs med, han känner ingen stress.

Han hade haft samma inställning till "utbrändhet" som jag, tills han insåg att utbränd var namnet på hans liv...
Både han och jag hävdar fortfarande att den stora majoriteten av folk som är sjukskrivna för "utbrändhet" bara är lata djävlar som hittat något att skylla på, medans det faktiskt finns folk som är riktigt jävla utbrända som inte har sjukskrivit sig en enda dag i sitt liv...

Dom människor som verkligen ÄR utbrända är det fruktansvärt synd om, och ännu mer synd är det att så många påstår sig vara det bara för att ha något att skylla på när dom inte vill arbeta.

Lite grann som att det är jävligt synd om dom som verkligen är dyslektiker, nu när alla lata jävlar som inte ids lära sig stava skyller på det...

Det blev ett långt inlägg...

 

[korvgubbe]

Förr i tiden när man arbetade 6 dagar i veckan och 12 timmar om dagen i en dammig gruva var det inga 22-åringar som hade "molande oro och olustkänslor inför arbetet". Eller?

Nej, men hur såg det ut med arbetsrelaterade skador och förslitningsskador?

Dessutom gör fysiskt hårt arbete att man sover ordentligt. Dålig sömn brukar ju vara ett första steg mot utbrändhet eftersom man inte hinner "defrag:a" hjärnan...
Fysiskt arbete tröttar heller inte ut hjärnan som dagens informationssamhälle gör. Nursey beskriver det ganska bra. Utbrändhet är ju när hjärnan plötsligt överbelastas, stressas så till den grad att den plötsligt tappar förmågan att sortera och bearbeta all den information man översköljs av. Hjärnstress helt enkelt....

Som de gamla gruvornas förslitna ryggar så blir hjärnan försliten...

De som hävdar att utbrändhet bara är något påhittat som en massa simulanter skyller på har uppenbarligen inte träffat någon som verkligen gått in i väggen.. Min kusins man gick in i väggen. För honom var en enkel sak som att gå och duscha lika mentalt påfrestande som en uppkörning för hoj är för en 18åring plastraketsdyrkare.... Så att sitta och löka i soffan och håva in bidrag var det knappast tal om då han kände det rent plågsamt att se på tv ens korta stunder.

I vissa länder, där levnadsvillkoren är betydligt tuffare än här, finns det ingen som blir utbränd. Men i sossesverige ska ju staten ta ansvar för allt.

Nej, japanerna, exempelvis, tar ju livet av sig bara för att de tycker att det är så roligt...

http://www.prevent.se/arbetsliv/artiklar/artikel.asp?id=2264

Jag hoppas, på riktigt, att du ska gå in i väggen, bara för att höra dig förklara det där med sossesverige och daltandet igen efteråt... Jag önskar ytterst sällan någon illa men så mycket skit du spyr ur dig gör att jag faktiskt önskar att du får en släng av sleven du med...

Men eftersom allt bara är ett sossepåhitt behöver du ju inte oroa dig!
Och jag kan ju knappast anklagas för att vara särskillt elakt eller empatilös som önskar dig en åkomma som enligt dig inte existerar!

Jag blir inte arJ på dig om du skulle säga att du hoppas att jag blir våldttagen av påskharen!

Dom människor som verkligen ÄR utbrända är det fruktansvärt synd om...

Jag har haft det precis som din gamla arbetskamrat... Sett mörker på jobbet, drabbats av sömnlöshet och kraftig söndagsångest. Däremot har det INGET med utbrändhet att göra. Däremot hade både jag och din gamla kompis MÖJLIGEN kunnat drabbas av utbrändhet om inte både han och jag till slut bytt jobb. När man väl drabbas så smäller det ordentligt. Man klarar inte ens hushållssyslor utan en otrolig kraftansträngning. Många orkar inte ur sängen för att äta eller duscha. Så lite söndagsångest för att man vantrivs med jobbet är ju en ren lyx jämfört med att verkligen gå in i väggen...