Är det några som har yta så är det väl de som bor på landsbygden.
Vi bor tätare och tätare för varje år i städerna, men känner oss ensammare och ensammare. Hur kommer det sig?
Ni som bor i en stad. Hur ofta knackar det på dörren helt oväntat och någon bekant bara tittar in en sväng? Ni vet, den där polaren man ser nån gång ibland, men ändå inte ringer varje månad. Eller kusinen, grannen, svågern, ja vem fan som helst som spontanvisiterar en.
Nu kommer det att finnas två kategorier av svar här. Dels de som glatt skryter om att det händer jämt, och dels den andra halvan som säger sig inte vilja ha besök.
Ni andra då?














