Dagens Blocket! (mc-relaterat)

oj, kommer vår samlade expertis att orka ta oss an denna hoj? Finns det något som är korrekt i annonsen? Den har gått 1 tusen mil men längre ned så har den gått 1,5 tusen mil. Besiktigad 202107?? Den ser ju häftig ut men men....
 

Bifogat

  • Skärmbild 2021-04-14 213428.jpg
    Skärmbild 2021-04-14 213428.jpg
    113.9 KB · Visningar: 85
Last edited:
Jaha det var en STREETfighter igen. Hur skiljer sig den byggstilen mot det som nämndes en sida tidigare STEELfighter? Jag antar man bara jobbar med högkvalitativt stål i den ena. Och den andra har man för att slåss på gatan. Rekläjm the street så att säga.
 
Dessa kommer ut med jämna mellanrum. Troligen samma få exemplar som byter ägare när de inser att ikonen inte var särskilt rolig och att den "riktiga" Africa Twin faktiskt förtjänade sin succé.
Nä, riktigt rolig att köra lär den ju inte vara. Tror till och med en tidig Transalp är roligare :oops: , men som en finhoj som körs ibland och står på sin finplats i garaget, eller annat lämpligt ställe, är den ju utmärkt.
 
Nä, riktigt rolig att köra lär den ju inte vara. Tror till och med en tidig Transalp är roligare :oops: , men som en finhoj som körs ibland och står på sin finplats i garaget, eller annat lämpligt ställe, är den ju utmärkt.
Absolut en riktig samlarhoj!
 
Absolut en riktig samlarhoj!

Det är en samlarhoj.
... i ordets allra sämsta bemärkelse.

Den gör sig bäst på en hylla, säkrad med spindelväv som i sin tur är armerad med myten om vilken fantastisk ökenracer detta är.

Tips: det är det inte.
Den har inte ens varit i öknen. Inte i Hondas regi, i vart fall.

Jag hade en sådan tidigt/mitten åttiotal. Det är en av mina största tvåhjuliga besvikelser, och jag kunde inte göra mig av med den fort nog.
14 dagar tog det, och det var minst 10 dagar för mycket.

Sällan eller rentav aldrig har en hoj bedragit så många och så mycket med sitt utseende.
Den ser sååå rätt ut, redo att ta sig an världen.

I själva verket mår den bäst hemma. På en hylla, där det krävs att man ringer in truckhjälp för att få ner den.
Så man tänker sig för innan man tar en sväng, typ...

Motorrads bild från lanseringen säger det mesta:
Honda-XLV750R-From-Motorrad-Magazine-8-1983-Review.jpg


Det fanns inget på hojen som funkade på det vis Hondas egen hype och Tricolorlackeringen antydde.
Det var en gris. En långryggad, ovillig, osmidig och o-hygglig gris.

Fjädringsvägen bak var kort, och stötdämparen gick knappt att justera.
Gaffeln fram var lite längre slag på, och "luftassisterad" som tidens mode föreskrev, men det resulterande bara i ett as med högt statiskt motstånd som inte ville fjädra in över små ojämnheter - men likförbannat small i bott när man stod på lite. Lägger man till det bisarra axelavståndet så fick man en planka som nickandes bockade sig fram över ojämnheter, men aldrig "kom till ro" och hittade sig själv.

Det var som om hojen var sammansatt av två olika delar, som aldrig kom överens, eller ens kommunicerade med varandra. Kardandriften hade så klart del i det hela.
Den var helt fri från reaktionsavlastning, mer än vad ProLink-fjädringen försökte hålla emot.
Och, well... ...nä, det blev inte bra.

Men, som väskbärare/touringhoj rakt fram då?
Nej, inte det heller. Tvingades den bära last så säckade den inte bara bak, den vart lätt och stirrig fram och tappade gaffelbensparallelliteten trots en ful brygga över hjulet - som förövrigt omöjliggjorde körning på klabbigt underlag.

Tveksamheten i framändan med last kunde till viss del dämpas med att kapa lite på styret.
Jag tog en tum på varje sida, och hade nog tagit en till om jag inte lyckats bli av med aset.

Det breda styret ihop med vingligheten vid last gjorde att man fick känslan av att ro en livbåt för 40 personer alldeles ensam - årpar man skulle sitta 4 vid, egentligen.

Tanken rymde inte ens 20 liter och, nej nej nej - det är ingen bra hoj.

Hänger man på Kåsalysen ser den ändå mer brutal ut...

Honda-XLV750R-Limited-Edition-Front-Right.jpg


...men det blir aldrig mer än grissminkning.

Brrr, vilken hoj.

För egen del gjorde XLV 750 R att jag missade hur kul Africa Twin kunde vara.
Det dröjde typ 2 decennier efter introduktionen innan jag provkörde en AT, efter att hela tiden dömt och dömt ut den efter mina erfarenheter från XLVn.

Min egen förlust, så klart - men jag har tagit igen det efteråt.

All show, no go.
Ett samlarobjekt bara för att visa hur illa det går om man blandar stekt salt sill med vaniljsås.
 
Hahaha Sicken sågning den går till historien... men säkert rättvis


Tja, Ucklahoma kommer inte hålla med, och hojen i annonsen är egentligen inte överprisad - inte sett som samlarobjekt över säg 10 år eller så.

Men, man har mycket roligare på en XRV 750, och den kommer stiga minst lika mycket i pris under samma tid.
 
Härjad AT med konstig kåpöverdel för 15 papp!

79DC1FA3-2958-49E4-AA41-5FB75BFBA37C.png




Faktiskt den billigaste fungerande RD07an jag sett.


Här: upplevt välskött RD07 med båge, fästen och Öhlin för 32’

0F83D877-3394-4597-88CA-D89AD75DDA23.png




Troligen ett praktfynd och 100% värdesäkrat - båda två, var och en på sitt sätt.
 
Last edited:
Trevliga hojar, kanske med något för slöa motorer och det är väl bara bränslepumpen som brukar paja på dem. Resten kalas. Till skillnad från Yamahas Super Tenere så har de dräglig bränsleförbrukning - till priset av +10hk mindre.
 
Det är en samlarhoj.
... i ordets allra sämsta bemärkelse.

Den gör sig bäst på en hylla, säkrad med spindelväv som i sin tur är armerad med myten om vilken fantastisk ökenracer detta är.

Tips: det är det inte.
Den har inte ens varit i öknen. Inte i Hondas regi, i vart fall.

Jag hade en sådan tidigt/mitten åttiotal. Det är en av mina största tvåhjuliga besvikelser, och jag kunde inte göra mig av med den fort nog.
14 dagar tog det, och det var minst 10 dagar för mycket.

Sällan eller rentav aldrig har en hoj bedragit så många och så mycket med sitt utseende.
Den ser sååå rätt ut, redo att ta sig an världen.

I själva verket mår den bäst hemma. På en hylla, där det krävs att man ringer in truckhjälp för att få ner den.
Så man tänker sig för innan man tar en sväng, typ...

Motorrads bild från lanseringen säger det mesta:
View attachment 460012


Det fanns inget på hojen som funkade på det vis Hondas egen hype och Tricolorlackeringen antydde.
Det var en gris. En långryggad, ovillig, osmidig och o-hygglig gris.

Fjädringsvägen bak var kort, och stötdämparen gick knappt att justera.
Gaffeln fram var lite längre slag på, och "luftassisterad" som tidens mode föreskrev, men det resulterande bara i ett as med högt statiskt motstånd som inte ville fjädra in över små ojämnheter - men likförbannat small i bott när man stod på lite. Lägger man till det bisarra axelavståndet så fick man en planka som nickandes bockade sig fram över ojämnheter, men aldrig "kom till ro" och hittade sig själv.

Det var som om hojen var sammansatt av två olika delar, som aldrig kom överens, eller ens kommunicerade med varandra. Kardandriften hade så klart del i det hela.
Den var helt fri från reaktionsavlastning, mer än vad ProLink-fjädringen försökte hålla emot.
Och, well... ...nä, det blev inte bra.

Men, som väskbärare/touringhoj rakt fram då?
Nej, inte det heller. Tvingades den bära last så säckade den inte bara bak, den vart lätt och stirrig fram och tappade gaffelbensparallelliteten trots en ful brygga över hjulet - som förövrigt omöjliggjorde körning på klabbigt underlag.

Tveksamheten i framändan med last kunde till viss del dämpas med att kapa lite på styret.
Jag tog en tum på varje sida, och hade nog tagit en till om jag inte lyckats bli av med aset.

Det breda styret ihop med vingligheten vid last gjorde att man fick känslan av att ro en livbåt för 40 personer alldeles ensam - årpar man skulle sitta 4 vid, egentligen.

Tanken rymde inte ens 20 liter och, nej nej nej - det är ingen bra hoj.

Hänger man på Kåsalysen ser den ändå mer brutal ut...

View attachment 460015


...men det blir aldrig mer än grissminkning.

Brrr, vilken hoj.

För egen del gjorde XLV 750 R att jag missade hur kul Africa Twin kunde vara.
Det dröjde typ 2 decennier efter introduktionen innan jag provkörde en AT, efter att hela tiden dömt och dömt ut den efter mina erfarenheter från XLVn.

Min egen förlust, så klart - men jag har tagit igen det efteråt.

All show, no go.
Ett samlarobjekt bara för att visa hur illa det går om man blandar stekt salt sill med vaniljsås.

Lite synd på en hoj som ser så rätt ut.

Jag tycker Moto Guzzi's V85 har påminnande drag av den. Om det är medvetet, slump eller om det bara är jag som ser det låter jag vara osagt.

1618574997684.png
 
Så här skulle en Hondakille se din text... :banana
(expandera hela texten)

Det är en samlarhoj.
... i ordets allra sämsta bemärkelse.

Den gör sig bäst på en hylla, säkrad med spindelväv som i sin tur är armerad med myten om
vilken fantastisk ökenracer detta är.

Tips: det är det inte.
Den har inte ens varit i öknen. Inte i Hondas regi, i vart fall.

Jag hade en sådan tidigt/mitten åttiotal. Det är en av mina största tvåhjuliga besvikelser, och jag kunde inte göra mig av med den fort nog.
14 dagar tog det, och det var minst 10 dagar för mycket.


Sällan eller rentav aldrig har en hoj bedragit så många och så mycket med sitt utseende.
Den ser sååå rätt ut, redo att ta sig an världen.

I själva verket mår den bäst hemma. På en hylla, där det krävs att man ringer in truckhjälp för att få ner den.
Så man tänker sig för innan
man tar en sväng, typ...



Det fanns inget på
hojen som funkade på det vis Hondas egen hype och Tricolorlackeringen antydde.
Det var en gris. En långryggad, ovillig, osmidig och o-hygglig gris.

Fjädringsvägen bak var kort, och stötdämparen gick knappt att justera.
Gaffeln fram var lite längre slag på, och "luftassisterad" som tidens mode föreskrev, men det resulterande bara i ett as med högt statiskt motstånd som inte ville fjädra in över små ojämnheter - men likförbannat small i bott när man stod på lite. Lägger man till det bisarra axelavståndet så fick man en planka som nickandes bockade sig fram över ojämnheter, men aldrig "kom till ro" och hittade sig själv.

Det var som om hojen var sammansatt av två olika delar, som aldrig kom överens, eller ens kommunicerade med varandra. Kardandriften hade så klart del i det hela.
Den var helt fri från reaktionsavlastning, mer än vad ProLink-fjädringen försökte hålla emot.
Och, well... ...nä, det blev inte bra.

Men, som
väskbärare/touringhoj rakt fram då?
Nej, inte det heller. Tvingades den bära last så säckade den inte bara bak, den vart lätt och stirrig fram och tappade gaffelbensparallelliteten trots en ful brygga över hjulet - som förövrigt omöjliggjorde körning på klabbigt underlag.

Tveksamheten i framändan med last kunde till viss del dämpas med att kapa lite på styret.
Jag tog en tum på varje sida, och hade nog tagit en till om jag inte lyckats bli av med aset.

Det breda styret ihop med vingligheten vid last gjorde att man fick känslan av att ro en livbåt för 40 personer alldeles ensam - årpar man skulle sitta 4 vid, egentligen.


Tanken rymde inte ens 20 liter och, nej nej nej - det är ingen bra hoj.


...men det blir aldrig mer än grissminkning.

Brrr,
vilken hoj.

För egen del gjorde XLV 750 R att jag missade hur kul Africa Twin kunde vara.
Det dröjde typ 2 decennier efter introduktionen innan jag provkörde en AT, efter att hela tiden dömt och dömt ut den efter mina erfarenheter från XLVn.

Min egen förlust, så klart - men jag har tagit igen det efteråt.

All show, no go.

Ett samlarobjekt bara för att visa hur illa det går om man blandar stekt salt sill med vaniljsås.
 
Last edited:
Oskruvad original! yeah sure. 200 mil? kanske om den tävlades 2 säsonger.

Framskärm i fel färg, inregistrerad sent vilket har gjort att den troligtvis stått i garage längre tid eller tävlats i 250 cupen, vet ej när den slutade köras.

Som info, Suzuki tog in 27 st till Sverige för racing vilket inte fungerade pga låg motoreffekt. Alla fick det s.k. exportkittet med undantaget att de aldrig exporterades till Europa eller US.
Suzuki Sverige visste eller ville aldrig hjälpa folk med att utröna varför effekt saknades
Vi fick modellen med tändbox och pipor dock ligger strypningen även i hastighetsmätaren som varvstoppar och stoppar hastighet vid 180 km/h vilket var standard i Japan.

För full effekt krävs 240 km/h mätaren monterad på hojen.

Motorn i sig är en produkt från Suzukis GP era med 70´twin istället för gamla 90´ motorn. Tämligen svår att få ur hög effekt för privatpersoner, dock 17 år sedan jag var i kontakt med personer som skruvade dessa och framsteg kan ha skett.
I dagsläget är det lättare att hitta delar till dessa hojar med tanke på ebay, själv fick jag gå bakvägen via Suzuki Holland för att hitta delar och direktnummer till Suzuki Sverige som hjälpte till så mycket de kunde.

Jämför jag med min är motornummer endast 3 ifrån vilket gör den till en svensk hoj, men information från registreringsbesiktningen liknar inte min då för mycket är utlämnat.

Såg att hojen har sadel monterad bak, smäckrare utan. Utseendemässigt i stort sett liknande det Suzuki tävlade med i GP 1996.

Men 100,000 kr, då hade jag hellre valt en RG500.
Den har gått SO -97 6 tävlingar plus ca 100 mil efter det helt oskruvad i nyskick. org framskärm finns
 
Nyheter
Publikrekord under World Ducati Week

Ducati slog publikrekord un...

Brembo inför nya Hyction‑bromsskivor i WorldSBK 2027

Brembos nya carboceramiska ...

Ducati lanserar Desmo450 EDS

Ducati lanserar Desmo450 ED...

Custom Bike Show 2026

I år var det 52a gången Cus...

Gotland Ring Bike Week ´26 går mot deltagarrekord!

Med en månad kvar är det gl...

Från familjeföretag till modern motorhub – Ljunggrens Motor växlar upp

I motorvärlden finns det ha...

Inga mirakelbatterier ändå?

Rabalder kring Verge: Har s...

Custom Bike Show på lördag!

På Sveriges nationaldag, nu...

Bilder från DGR 2026

Den 17 maj kördes The Disti...

ZXMOTO – nytt mc-märke i Sverige

PRESSMEDDELANDE, Köpenhamn,...

Back
Top