Dagens Blocket! (mc-relaterat)

HVA vann upphandlingen till försvaret på 70-talet.
Det var för mycket nytänk i Hägglundaren.
Ex fram och bakhjul gick att skifta inbördes
Edit tvåa på bollen

Hägglunds byggde fem stycken modell XM 72 (den mest konstiga med enarmad framgaffel). Därefter 40 stycken XM 74 vilken var den maskin som vann upphandlingen (och såg mera mc-lik ut). Därutöver tillverkades det ett fåtal civila XM 74 åt bland andra Bill Nilsson (som knöts till utvecklingsarbetet).

XM 74 användes till truppförsök men hann aldrig bli färdigutvecklad före 1976, då Hägglunds överlät kontraktet till Husqvarna (vilket 1980 blev Mc 258 Automatic). XM 72 och XM 74 visar respektive tillverkningsår på 1900-talet.


 
Hägglund vann upphandlingen då den helt enkelt var bäst, Monark drog sig ur fort och Husqvarnan var ett fiasko. Hägglund är en rejält kompetent motorcykel men remteknologin hade inte kommit så långt så remmarna höll inte många mil, 90 km som längst har jag hört. med dagens remmar är det inget problem. Husqvarna hade under tiden upphandlingen på gick lurat ut att de var på ett rejält felspår med sin oljeautomat och bytte teknologi till det som sen blev, Hansson vann kåsan med prototypen ca 1974. Husqvarna ska enligt en som var med ha myglat till sig kontraktet med löfte om att de hade något bättre. Hägglund fick istället tillverka Stridsvagn S och var nog inte missnöjda med det.
Den enarmade gaffeln hade ett problem som gjorde att den övergavs, cykeln gick inte att köra i djupsnö utan att vurpa. Snön vred gaffeln år ett håll istället för att göra lika mycket motstånd på båda sidorna.
Bill Nilsson som var världsmästare 1957 fortsatte med Hägglund och jag tror han låg på en åttondeplats i kåsan ca 1977 då remmen gick av. Motorcykeln är bra, jag vet, jag har en.
 
Last edited:
Hägglund vann upphandlingen då den helt enkelt var bäst, Monark drog sig ur fort och Husqvarnan var ett fiasko. Hägglund är en rejält kompetent motorcykel men remteknologin hade inte kommit så långt så remmarna höll inte många mil, 90 km som längst har jag hört. med dagens remmar är det inget problem. Husqvarna hade under tiden upphandlingen på gick lurat ut att de var på ett rejält felspår med sin oljeautomat och bytte teknologi till det som sen blev, Hansson vann kåsan med prototypen ca 1974. Husqvarna ska enligt en som var med ha myglat till sig kontraktet med löfte om att de hade något bättre. Hägglund fick istället tillverka Stridsvagn 1 och var nog inte missnöjda med det.
Den enarmade gaffeln hade ett problem som gjorde att den övergavs, cykeln gick inte att köra i djupsnö utan att vurpa. Snön vred gaffeln år ett håll istället för att göra lika mycket motstånd på båda sidorna.
Bill Nilsson som var världsmästare 1957 fortsatte med Hägglund och jag tror han låg på en åttondeplats i kåsan ca 1977 då remmen gick av. Motorcykeln är bra, jag vet, jag har en.
Vad är stridsvagn 1?
 
Stridsvagn S ska det nog vara, kan inte så mycket om de dödliga militära fordonen men det ska vara Stridsvagn S.
103:an (dvs "S") tillverkades fram till -72. Möjligt att Hägglunds (dagens BAE Systems) var med i ett senare skede o modifierade dem, det har jag ingen säker info om.
Men vad Hägglunds fick -74 var tillverkningen av Bandvagn 206/208 och det var mer än väl en ersättning för den förlorade motorcykeltillverkningen. Det har tillverkats ca 11.000 206/208 och tillverkningen fortsätter med den utvecklade modellen 308/309.
Det var plåster på såren kan man säga.......
 
Back
Top