Raderad medlem 51742
Guest
Apropå immunitet så gjorde vetenskapsskribent Henrik Brändén en sammanställning för att bringa lite klarhet i ämnet.
Uppföljande inlägg:
Källa: Vetenskapsskribenten Henrik Brändéns Facebooksida: https://www.facebook.com/henrik.branden.3
Immunitet, coronavirus, förkylningar och influensa
--------------------------------------------------------------------
På många ställen ser jag diskussioner om vi kan vara säkra på att bli immuna om vi haft coronavirus, och ibland trasslas de in i frågan om immunitet kring förkylningar och influensa. Det budskapet jag kommer att komma fram till är ja, vi kan känna oss säkra på att bli immuna mot coronavirus, men inte nödvändigtvis med hjälp av antikroppar men säkert med hjälp av T-mördarceller.
Men låt mig passa på att hålla en liten föreläsning om luftvägsvirus och immunitet i tre delar. Förkylning, influensa och covid-19.
Det finns över 400 olika förkylningsvirus, som alla orsakar ungefär samma sjukdom. De flesta är av en klass som kallas rhinovirus, men några är av andra klasser, däribland en handfull coronavirus (andra än det som nu är i centrum för världens uppmärksamhet). Blir vi smittade av ett av dessa virus blir vi helt immuna mot det. Anledningen till att vi blir förkylda gång på gång är att de är så många. Ingen av oss har hunnit bli immuna mot alla än. Men ju äldre vi blir, desto större är chansen att vi blivit immuna mot ett visst virus. Föräldrar blir därför inte förkylda av vartenda förkylningsvirus barnen drar hem - men kanske vartannat.
Influensa är en helt annan sak. Influensaviruset är nämligen av ett slag som har mycket hög mutationshastighet, så om du mötte ett influensavirus i fjol kan det ha ändrat sig så mycket att ditt immunförsvar kanske inte känner igen dess avkommor i år. Eller dess kusiner och sysslingar. Influensavirus har nämligen ett egenartat ekologiskt beteende vi inte riktigt förstår, där de cirkulerar året om i sydostasien, och muterar hela tiden, varpå en ny variant av viruset börjar ta över och vandra rätt långsamt västerut. Så att vi i Europa under den vandringen hinner fånga in viruset, analysera det, odla upp det och starta storskalig tillverkning av vaccin. Som vi kan använda för att skydda de äldre och immunsvaga (som kan riskera att dö av sådan bakterie-lunginflammation, som ibland blir en konsekvens av influensa). Så är det med de nya stammarna av influensa under "normala" år.
Men influensaviruset har sin arvsmassa uppdelad på tre olika molekyler, så om en människa, höna eller gris är infekterade av två influensavirus samtidigt kan de olika delarna av arvsmassan kombineras om med varandra, så man plötsligt får ett virus med en kombination av olika genvarianter som aldrig funnits förut. Om ett sådant virus börjar spridas är det inte bara lite förändrat, utan delar av det kan vara helt nya. Immuniteten mot tidigare års influensor hjälper då ännu mindre än mot ett influensavirus av i grunden samma sort, som "bara" muterat vidare. Det hände 1918 (spanska sjukan), 1957 (asiaten), 1968 (Hongkong-influensan) och 2009 (svininfluensan). Men när det nya influensaviruset en gång svept genom världen, så blir människor immuna även mot den "nya" varianten", och epidemierna ungefär lika allvarliga som vanligt igen.
Det nya coronaviruset (SARS-Cov2) muterar lite snabbare än de flesta andra virus, men inte alls lika snabbt som influensa. Det mest sannolika är därför att viruset kommer att ge livslång fullständig immunitet, men jag vill inte utesluta att det kan visa sig liksom influensa mutera så snabbt att immuniteten bara blir partiell, och att riskgrupper därför kan behöva vaccineras varje år mot "årets Cov2".
"Men", ropar nu en del läsare, "jag har sett en massa artiklar om att man kanske inte blir immun mot coronaviruset." Det beror i så fall på att de som skrivit artiklarna glömt sin immunologi, eller glömt tänka. Det finns nämligen ett legitimt skäl att misstänka att den del av immunförsvaret som yttrar sig i antikroppar inte aktiveras jättestarkt av coronavirus. (Deras ytproteiner sticker ut så lite från membranet att det kanske inte finns så mycket att bilda antikroppar mot.) Men förutom antikroppsdelen av immunförsvaret finns T-mördarceller och T-hjälparceller, och när det gäller försvar mot virus är de viktigare än antikropparna. T-mördarceller vandrar runt i kroppen och dödar virusinfekterade celler. Och T-hjälparcellerna ser till att till just ställen med mycket viruspartiklar rekrytera enorma arméer av fagocyter (ätarceller) som bokstavligt slukar viruspartiklarna. Visserligen hjälper antikropparna dessa fagocyter att äta virus med mycket större aptit. Men det är ändå förmågan att snabbt få mycket T-mördar- och T-hjälparceller mot viruset som är det avgörande för om man ska vara immun mot det. Och forskare som studerat patienter som tillfrisknat efter SARS ser att patienterna har en stark T-cellsimmunitet mot viruset flera år efter sjukdomen. Så allt talar för att infektion ger god immunitet mot coronavirus.
(Dessutom visar det sista att man inte får ett bra svar på frågan om immunitet av att mäta mängden antikroppar i blodet mot viruset efter infektionen. Vilket är ytterligare en sak som trasslar till frågan om testning, tolkning av provsvar och det meningsfulla i att hasta fram storskalig testning nu. Men det frågekomplexet återkommer jag till en annan dag.)
Uppföljande inlägg:
Blir man immun mot coronavirus 2.0
--------------------------------------------------
Jag förklarade i ett inlägg för några dagar sedan varför vi kan känna oss lugna över att den som blir infekterad av covid-19 också sedan blir immun. Tre förtydligande kommentarer:
1) "Det kan vi väl inte vara säkra på förän vi testat några år i efterhand" får jag påpekat för mig. Och det stämmer naturligtvis. Precis som vi inte kan veta förrän i morgon förmiddag om solen verkligen går upp i morgon också. Vi kan inte veta. Men vi har tillräckligt goda anledningar att tro det, för att känna oss trygga med prognosen. Nu är naturligtvis prognosen att vi blir immuna av coronaviruset något osäkrare än prognosen att solen går upp i morgon. Men för mig handlar det om hur många nior i rad man ska sätta efter nollan och kommatecknet när man skriver ut sannolikheten.
2) "Men de coronavirus som orsakar förkylning kan man ju bli sjuka av hur många gånger som helst" säger många, och hänvisar till olika populärvetenskapliga artiklar om saken, som alla hänvisar tillbaka till en vetenskaplig originalartikel från 1990, som jag letade rätt på och läste. Där står tvärt om att de försökspersoner som först smittades med ett coronavirus och sedan fick möta det igen INTE blev sjuka vid de senare mötena, men att viruset hos några av personerna etablerade sig för en kort tid i kroppen innan immunförsvaret tog kål på det. Men utan att hinna ge sjukdomssymptom. Det kallas på medicinskt fikonspråk att de blev reinfekterade, men de blev alltså inte sjuka igen. Immuniteten fungerade, men den fungerade inte lika perfekt som mot ett mässlingsvirus. Och det är precis det man skulle kunna förvänta utifrån vad jag beskrev i min förra postning om saken, där jag pekade på att det var osäkert hur stark antikroppsimmunitet man skulle få, men man kunde känna sig säker på att få skydd av T-mördarceller. Mycket förenklat, där jag hoppar över en handfull led, ger antikroppsimmunitet nämligen en del skydd redan på infektionens allra första stadium, då viruset i första vändan närmar sig slemhinnan för att försöka ta sig in i deras celler. (För den som kan basic immunologi: Inte genom att minnes B-celler aktiveras att börja massproducera antikroppar, det tar naturligtvis tid. Utan genom att sammansättningen av de naturliga antikroppar som ständigt produceras i liten mängd förskjuts efter infektionen. Något som är ett faktum men ett mysterium så länge man vägrar tro på Jernes nätverkshypotes, men som blir uppenbart självklart om man tror på den. HA!) Men man har en stark immunitet från minnes T-mördarceller som efter någon dag eller två aktiverats att ge sig ut och slakta infekterade celler. Vilket naturligtvis inte är till nytta förrän efter det en infektion etablerat sig, men ger ett gott skydd mot att infektionen utvecklas till sjukdom. Dvs immunitet.
3) Det faktum att vi inte alls kan vara säkra på att det blir ett bestående minne i antikroppsdelen av immunförsvaret har däremot betydande konsekvenser för frågan hur meningsfullt eller värdefullt det är att använda storskaligt antikroppstestande för att enkelt och snabbt sortera vem som ska arbeta respektive inte arbeta på känsliga arbetsplatser. Eller i alla fall betydande konsekvenser för hur man ska kallibrera testerna och var man ska lägga tröskeln för att konstatera att person X har immunitet och därför redan haft sjukdomen.
Jag kan därför inte annat än le åt att många som är jätteupprörda över att vi inte sedan länge testar mycket aggressivare med antikroppstester, samtidigt återpostar en massa inlägg som ifrågasätter poängen med flockimmunitet utifrån att det inte alls är säkert att man blir immun mot viruset. Nej, det är inte säkert att viruset ger den antikroppsimmunitet, som behövs för att antikroppstesterna ska visa det vi hoppas att de ska visa. Men det är nästan lika säkert som att solen går upp i morgon, att viruset ger en T-cellsimmunitet, som skyddar oss mot att bli sjuka igen av det.
Källa: Vetenskapsskribenten Henrik Brändéns Facebooksida: https://www.facebook.com/henrik.branden.3
Last edited by a moderator:
