Såntdär är skitsvårt!
Jag hade en arbetskamrat för 2 år sen som började bete sig konstigt och lukta sprit, jag pratade först med honom personligen försökte stötta honom på jobbet ringde hem till honom erbjöd mig att komma hem till honom osv men han blånekade att han skulle ha vare sig alkoholproblem eller andra problem efter ideliga försök från min sida direkt med honom så kände jag mig tvungen att prata med ledningen då jag såg att killens psykiska hälsa vart sämre för var dag som gick. Berättade för dom att om ingen ingrep så skulle det här sluta jävlig illa!
Jag fick jävligt dålig respons och fick till och med ett par rejäla utskällningar för att man minsann inte skulle snacka skit om folk bakom ryggen.
Jag försökte gång på gång förklara att mitt syfte endast var att hjälpa killen men ingen i ledningen trodde på mig (dom blundade dom jävlarna) då han minsann hade sagt att han inte hade problem/problem med spriten trots att han började ha ogiltig frånvaro mm mm, en kille som aldrig har misskött sig tidigare.
Det vart ett jävligt ledsamt och fruktansvär tragiskt slut på den här storyn, ca 1 månad efter att jag hade tagit upp det med min chef så avled min arbetskamrat.
Om du känner dig rädd för att din arbetskamrat håller på att tappa greppet så ingrip direkt! Du kommer ångra dig annars om det händer något.
Jag vet iaf att jag gjorde vad jag kunde (även om man grubblar och grubblar och grubblar på vad man kunde gjort anorlunda) det är en liten tröst och jag slipper känna skuld, men jag spyr på dom som blundade för att det var jobbigt att ta tag i !
V.I.F käre arbetskamrat, jag tänker på dig!