Nu låter du lite som Guillou; " man pratar inte om magar".
Tror många av oss som inte har värsta "cashflowet" blivit rejält omruskade, även om några sett det komma. Man tänker på de sina, som kan ha en mer pressad eller mer sårbar situation.
Visst är det en klassfråga. En av mina bröder är avsevärt bättre bemedlad än oss andra och han tiger som muren om sitt, men rotar gärna i hur vi har det.
Som tillhörande de lägre kasten på samhällsstegen värdesätter jag tips och exempel, framgångssagor och varningar för fallgropar. Kanske en av få fördelar med att vara "lågstatus". Nackdelen är att de man känner som verkligen kan något diskuterar och tipsar bara folk som tillhör samma socioekonomiska segment...
"Men du klarar väl dig?", lyder den retoriska devis som antyder att man ska vara nöjd och inte göra sig några förhoppningar. Livets goda tillhör deras kotteri.
Jag resonerar som så, att om jag känner till något som gynnar människorna i min närmaste omgivning, då tipsar jag och hoppas, (oftast fåfängt), på detsamma. Besluten är alltid upp till individen.
Då är den relativa anonymiteten på ett forum bra, då det verkar finnas fler som tänker likartat. Skryter någon så är det väl bara att lyfta på hatten, trycka ignore och scrolla vidare. Man ska väl inte heller bortse från det primitiva nöjet att aldrig löpa risk att få slut på saker/personer att reta sig på, som jag...