Nu suger livet allt bra mycket. Imorse kände jag att det skulle bli en kanon dag, väskan va packad för att åka till Falkenberg direkt efter jobbet vid 22 tiden...
så vid 14 tiden idag ringer mobilen, Sponsorn meddelar att han lägger ner firman och därmed är tjejteamet inte längre sponsrat av dem.
1 tjej väljer att hoppa av och köra för ett annat team trots att iden om att köra Falkenberg som "sista race" tillsammans.
Kvar står vi andra två, den ena fattigare än den andra men med erbjudandet om att låna den forna SSR hojen och köra själva på den, men utan sponsring.
Det är med största sorg (helt ärligt) som ja kan meddela att ni som åker ner för att titta på oss tjejer, kör en bit förgäves. Vi kommer inte starta denna gången och inte någon av resterande tävlingar i år.
Livet suger, och det fett. ja kunde nästan lika gärna hamnat i rullstol, så känns det nu. Nån har tagit det roliga i livet ifrån mig, något som jag egentligen inte skulle haft utan som egentligen bara va en bonus. men ändå känns det så fruktansvärt tråkigt att inse att det som va är nu förbi...
Blomman -håller på att vissna och förmultna