GSXR1100R
The older i get the faster i was
Det glamorösa livet på fältet.
Trots 21 års resande i mer än 50 olika länder så händer det alltid nya och intressanta saker på resorna, denna gång så gick resan till Mutum i Brasiliens djupaste djungel.
Resan börjar med taxi en söndag em. från Hjärup, redan på Kastrups flygplats så börjar det bli spännande, det går inte att checka in hos SAS eftersom deras samarbete med Swiss nyligen har ändrats, men efter mycket om och men med långa köer så blir jag incheckad vid en annan disk, det lönar sig alltid att vara glad och positiv oavsett vad som händer.
Efter två timmars väntan på Kastrup så lyfter flyget äntligen mot Zürich, väl framme i Zürich så är det enorma köer till security och jag hinner precis i tid till anslutande flyg mot Sao Paulo.
Det är som vanligt knökfullt i turistklass, flygtiden är drygt 11 timmar och bjuder på många härliga luftgropar, det är lite svårt att sitta och sova men det går med lite träning.
Landar i Sao Paulo nästa morgon 05.30, här är köerna till passkontrollen helt sanslösa, det tar mer än en timme att komma igenom, väl igenom och med bagaget i handen så glider man igenom tullen på grön lampa.
Nu är det är ju bara att försöka att förhandla till sig en taxi för att ta sig igenom hela Sao Paulo i rusningstrafik mot inrikesflygplatsen.
Nöjd med avtalat pris så tillbringas ett par timmar i den hektiska morgontrafiken, alla som kör motorcykel smiter i mellan bilarna med endast några centimetrar till godo, dem flesta har hjälm men alla har tuta, att köra utan tuta i Brasilien är livsfarligt.
Det går nog åt ett antal motorcyklister varje morgon här, men dem verkar inte bry sig, fullt spett och kryssandes mellan bilarna i hundra blås så tar sig brassarna igenom trafikgröten varje dag.
Väl framme på inrikesflygplatsen så börjar strulet igen, incheckningen vill inte tillåta min kabinväska som handbagage, efter en kort 20 minuters diskussion på Spanglish så ger dem upp och väskan kommer med in i kabinen.
Jag hinner igenom ännu en security och nu är det bara en kort flygresa kvar trodde jag, dags för boarding och sedan står vi på plattan en timme i stekande sol utan luftkonditionering.
Planet har tydligen tekniskt problem så vi får kliva ur och vänta på ett ersättningsplan, det tar bara drygt en timme att ruska fram ett nytt plan och det är bra jobbat.
Väl ombord på det nyinsatta planet så flyger vi norrut mot Vitoria, planet landar några timmar försenat och min chaufför möter upp på flygplatsen.
Nu är det endast 20 mil i bil kvar innan vi är framme, ösregn på leriga kostigar genom djungeln och tre stora allvarliga trafikolyckor på vägen gör att min Senna inspirerade förare tappar lite tempo, den ligger bilvrak på vägen och det gapar stora hål i många vägräcken, det är spännande att åka bil genom djungeln.
Bilresan tog endast 5 timmar och det är skönt att äntligen komma fram till hotellet, klimatanläggning behövs inte enligt hotellägaren eftersom det är höst och endast 32 grader varmt, bredvid hotellet ligger en stor bensinmack och verkstad som har öppet 25 timmar om dygnet och gillar att väsnas så att alla i byn vet att dem jobbar hårt.
Den totala restiden till Mutum blev endast 35 timmar, om man någon gång under resan tycker att det känns lite jobbigt, då behöver man bara träna lite mer på sitt tålamod.
Gissa vad den vita burken används till
Trots 21 års resande i mer än 50 olika länder så händer det alltid nya och intressanta saker på resorna, denna gång så gick resan till Mutum i Brasiliens djupaste djungel.
Resan börjar med taxi en söndag em. från Hjärup, redan på Kastrups flygplats så börjar det bli spännande, det går inte att checka in hos SAS eftersom deras samarbete med Swiss nyligen har ändrats, men efter mycket om och men med långa köer så blir jag incheckad vid en annan disk, det lönar sig alltid att vara glad och positiv oavsett vad som händer.
Efter två timmars väntan på Kastrup så lyfter flyget äntligen mot Zürich, väl framme i Zürich så är det enorma köer till security och jag hinner precis i tid till anslutande flyg mot Sao Paulo.
Det är som vanligt knökfullt i turistklass, flygtiden är drygt 11 timmar och bjuder på många härliga luftgropar, det är lite svårt att sitta och sova men det går med lite träning.
Landar i Sao Paulo nästa morgon 05.30, här är köerna till passkontrollen helt sanslösa, det tar mer än en timme att komma igenom, väl igenom och med bagaget i handen så glider man igenom tullen på grön lampa.
Nu är det är ju bara att försöka att förhandla till sig en taxi för att ta sig igenom hela Sao Paulo i rusningstrafik mot inrikesflygplatsen.
Nöjd med avtalat pris så tillbringas ett par timmar i den hektiska morgontrafiken, alla som kör motorcykel smiter i mellan bilarna med endast några centimetrar till godo, dem flesta har hjälm men alla har tuta, att köra utan tuta i Brasilien är livsfarligt.
Det går nog åt ett antal motorcyklister varje morgon här, men dem verkar inte bry sig, fullt spett och kryssandes mellan bilarna i hundra blås så tar sig brassarna igenom trafikgröten varje dag.
Väl framme på inrikesflygplatsen så börjar strulet igen, incheckningen vill inte tillåta min kabinväska som handbagage, efter en kort 20 minuters diskussion på Spanglish så ger dem upp och väskan kommer med in i kabinen.
Jag hinner igenom ännu en security och nu är det bara en kort flygresa kvar trodde jag, dags för boarding och sedan står vi på plattan en timme i stekande sol utan luftkonditionering.
Planet har tydligen tekniskt problem så vi får kliva ur och vänta på ett ersättningsplan, det tar bara drygt en timme att ruska fram ett nytt plan och det är bra jobbat.
Väl ombord på det nyinsatta planet så flyger vi norrut mot Vitoria, planet landar några timmar försenat och min chaufför möter upp på flygplatsen.
Nu är det endast 20 mil i bil kvar innan vi är framme, ösregn på leriga kostigar genom djungeln och tre stora allvarliga trafikolyckor på vägen gör att min Senna inspirerade förare tappar lite tempo, den ligger bilvrak på vägen och det gapar stora hål i många vägräcken, det är spännande att åka bil genom djungeln.
Bilresan tog endast 5 timmar och det är skönt att äntligen komma fram till hotellet, klimatanläggning behövs inte enligt hotellägaren eftersom det är höst och endast 32 grader varmt, bredvid hotellet ligger en stor bensinmack och verkstad som har öppet 25 timmar om dygnet och gillar att väsnas så att alla i byn vet att dem jobbar hårt.
Den totala restiden till Mutum blev endast 35 timmar, om man någon gång under resan tycker att det känns lite jobbigt, då behöver man bara träna lite mer på sitt tålamod.
Gissa vad den vita burken används till
Är det en ultramodern varmvattenberedare månntro?
... jag skulle nog överväga "kallvattnet" 
Det är fan inte så lätt o skita ståendes med ränneskita. Det gäller att vara bestämd, annars rinner det bara längs med benet ner i skon 
