Att inte klara uppkörningen....

Till er alla. Jag är överväldigad av den respons mitt inlägg fått. Av hjärtat TACK till alla som tagit sig tid att skriva uppmuntrande rader till mig.

Jag tar till mig alla tips och erfarenheter ni delat med mig. Jag inser nu att det inte är ovanligt att man är nervös eller att man får göra fler uppkörningar. Både min man och min son tog kortet på första försöket - samma med de enda mc vänner vi har. Det blir ju knasigt när jag jämför mig med dom med tanke på att jag har min ångestproblematik (som naturligtvis visar sig i massor med sammanhang; inte bara provsituationer).

Jag försöker tänka såhär nu:

Jag gör uppkörningen i Gävle nästa vecka.

Jag ska försöka våga vara ärlig mot inspektören och berätta hur jag mår. Inte för att få medkänsla eller för att jag vill att hen ställer lägre krav på mig utan för att det, precis som ni skriver, kan vara skönt att säga det högt. De inspektörer jag träffat hittils har varit snälla och trevliga, jag lägger absolut ingen skuld på dom att jag kuggade så förhoppningsvis är de lika snälla i Gävle.

Går det åt helvete får jag skrapa ihop pengarna till en fjärde uppkörning. Som min man sa (han är min handledare) - det värsta som sker om du kuggar är att du får köra hem med västen på. Och det är ju så. Det är ju ett mikroproblem jämfört med många andra problem oavsett hur gärna jag vill ha kortet.

Jag ska försöka komma ihåg att andas.

Åter igen stort tack. Vet inte om ni som kommenterat ser detta inlägg (jag hoppas det) men era svar har gjort stor skillnad för mig. Att veta att så många hejar på mig.
Jag hoppas vi ses på vägarna framöver. ♥️
En konkret sak jag ertappade mig själv med att göra på uppkörningen var att jag hade för bråttom iväg vid varje moment, jag ville bara få det jobbiga överstökat. Det gjorde att jag inte hann känna mig "rotad" på hojen och också att jag hade för kort ansats innan högfarten.

Det jag därför tvingade mig själv att göra var att ta tre djupa andetag inför varje moment, in genom näsan och ut genom munnen. I samband med utandning på det tredje smög jag ut kopplingen och påbörjade momentet.

Lycka till på uppkörningen och låt oss veta hur det gått, oavsett resultat!
 
Mer pepp:

Jag har ett förflutet inom livemusik och andra event där saker måste funka på första försöket och kan relatera till känslan du verkar ha.

För att hantera saker fick jag skapa lite strategier, förhoppningsvis kanske något kan passa det du hanterar.

1: visualisera HELA händelsen gång på gång och hur varje del ska hanteras, även resan/transporten fram. Parkering. En plan B för de saker som kan skita sig som man faktiskt kan påverka. Kanske inte så många på en uppkörning.

2: förberedd. Varje del i kedjan provkörd och avprickad. Här är du nog klar.

3: putta den obligatoriska nervositeten framför dig. Omöjligt för mig att ge tips om hur men ungefär ”uppkörning är i övermorgon men nu ska jag äta frukost och det är det som gäller nu”. I mitt fall byggs stressen upp så kan man hålla den ifrån sig så blir den inte lika stark ifall den startar sent.

för egen del när allt drar igång och man känner att det följer det som visualiserats så släpper den nervösa biten och övergår till att mer bara vara mitt i det hela och t.om gilla det. Och att acceptera att repetitionerna kanske var bättre än livehändelsen på några punkter men på det stora hela flyter det på.

Jag är övertygad om att en provförättare känner någon slags ansvar att den som bedöms ska vara värdig att befinna sig i trafiken på egen hand och kunna reda ut situationer som kan inträffa. Om man då är lugn, cool och hela tiden utstrålar att man kan sin grej och förstår spelet så skiner det igenom. Man blir bedömd genom ett filter liksom.

jag tror på dig
 
Last edited:
Har någon tipsat om att ta lugnande? Inte? Ta något lätt lugnande. I din ålder vet du säkert nivån du kan lägga dig på.
 
Jag har ångestproblematik och har svårt att hantera provsituationer. Hjärnan låser sig och kroppen skakar. Mår illa, börjar gråta.

samma här. polarens farsa är läkare så bad han skriva ut lugnande och betablockerare, problem solved :) klarade direkt
 
Många bra tips. Mitt tips är att försöka tänka lite åt ”Nu ska jag ut och få köra lite hoj!” Det blir lite lågfartsbana sedan bränna runt i stan / landsväg / grus eller vad det blir.

Lättare sagt en gjort men försök att inte se det som en uppkörning utan att man ska göra något kul. Inte lätt förstås men jag brukar göra så att man går in i ett skämtsamt mode för att skoja bort det nervösa.
 
Lär dig göra andningsövningar. Din nervositet sitter bara i ditt huvud. Släpp alla "what if"-s och fokusera på nuet.
 
Ta det lugnt bara, regeringen vill göra det lättare att ta körkort nu eftersom några inte klarar av det idag.

Va? Det känns ju inte bra.
Alltså blir det en ökning av förare/fordon ute i trafiken
som har tagit körkortet med minskade krav på kunskap och lämplighet.

Hur står det i relation till deras "nollvision"?
Nya förare som slussas ut i trafiken med mindre kunskap och mindre krav under deras uppkörning
låter som att det kommer att resultera i ökande antal olyckor.
 
Va? Det känns ju inte bra.
Alltså blir det en ökning av förare/fordon ute i trafiken
som har tagit körkortet med minskade krav på kunskap och lämplighet.

Hur står det i relation till deras "nollvision"?
Nya förare som slussas ut i trafiken med mindre kunskap och mindre krav under deras uppkörning
låter som att det kommer att resultera i ökande antal olyckor.
Det är som i skolan,, vissa högskolor godkänner inte satta betyg utan alla sökande får göra ett unikt prov var för sig för att verifiera sina betyg/kunskaper.

Min grabb hade 2 i sin klass som inte kunde skriva o knappt läsa men dom hade fina betyg från gymnasiet i både svenska o engelska.

Det är ju diskriminerande att vissa folkslag inte klarar svensk urvattnad skit skola trots dom kommer från länder som examinera läkare o raketforskare i mängder.. Så då är det ju svenska systemen det är fel på.
 
Hej på er alla!
Tack igen för alla tips och pepp. ❤️
Som ni säkert redan räknat ut gick uppkörningen i Gävle också åt helvete. Jag övningskörde hela vägen dit utan problem, kände mig så stark och redo och aningen mindre nervös än förra gången. Stormen Hans gjorde mig sällskap men jag tänkte i min dårskap att spöregn och stormvinder ska väl inte hindra mig.
Inspektören var underbar. Alla andra som körde upp hur guliga och trevliga som helst. Men mitt psyke pallar inte trycket. Kändes bra ända till jag klev upp efter säkerhetskontrollen. Då bara brast det och jag gjorde min sämsta uppkörning hittils. Tänker inte skylla på ovädret men visst, det gjorde det ju lite svårare.
Det var en lång tur hem från Gävle till Åkersberga. ?️?️?️

Att tre gånger på raken blir underkänd har knäckt mig och just nu känner jag mest på att sälja hojen. Acceptera att det faktisk inte är alla som klarar det. Jag vet att jag kör bra i trafiken - absolut tillräckligt bra för att få kortet; det har jag både trafikskolans och flera handledares ord på - men jag klarar inte situationen runt uppkörningen.
Idag ska jag ut och åka för första gången sedan Gävle. Har inte ens velat titta på hojen tidigare. Kanske känns det bättre efteråt och jag får förnyad lust och motivation att fortsätta resan mot kortet.

Jag ser så många som åker hoj och det gör ont i hjärtat att veta att jag inte fixar det. Gläds dock åt alla andra som klarar det och som får uppleva friheten.
Hänger kvar i forumet ett tag till.
Tack igen till alla som bryr sig!! ❤️
 
Har någon tipsat om att ta lugnande? Inte? Ta något lätt lugnande. I din ålder vet du säkert nivån du kan lägga dig på.
Jag tar redan ångestdämpande dagligen då jag sedan många år tillbaka är diagnosticerat med GAD. Det var knappt så jag fick mitt körkortstillstånd pga det.
Har rätt stor erfarenhet med lugnande och tycker generellt att de gör mig dåsig och "borta" - skulle vara härligt att bara flumma bort på uppkörningen men knappast trafiksäkert :LOL:
 
Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.
 
Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.
Läste på lite om GAD och ska inte säga att jag förstår hur det känns, för det gör jag inte.
Tror du det blir bättre om du siktar på att klara uppkörningen nästa säsong, eller spelar tidsaspekten ingen roll för din oro?
Jag håller i alla fall tummarna för att du biter ihop och ger dig fan på att det ska gå :hjarta
 
Jo. Jag vet. Och jag hatar tanken på att ge upp. Jag brukar aldrig ge upp! I det här fallet känns det dock som om att jag borde inse fakta; att det inte går. Det känns löjligt och pinsamt att inte erkänna sina begränsningar.
Har för mig du skrev att du övningskör med gubben. Vi har en kvinna i min klubb som övningskört i 7-8 år med gubben sin. Det funkar för dom och hänga med på turer etc. Kanske något att ta i beaktande framöver och köra så ett tag? Släppa tanken/kravet och "bota om" tills den dagen kommer och du känner för ett nytt försök. Hojåkningen får du då och håller köregenskaperna vid liv under trevliga former.
 
Hej på er alla!
Tack igen för alla tips och pepp. ❤️
Som ni säkert redan räknat ut gick uppkörningen i Gävle också åt helvete. Jag övningskörde hela vägen dit utan problem, kände mig så stark och redo och aningen mindre nervös än förra gången. Stormen Hans gjorde mig sällskap men jag tänkte i min dårskap att spöregn och stormvinder ska väl inte hindra mig.
Inspektören var underbar. Alla andra som körde upp hur guliga och trevliga som helst. Men mitt psyke pallar inte trycket. Kändes bra ända till jag klev upp efter säkerhetskontrollen. Då bara brast det och jag gjorde min sämsta uppkörning hittils. Tänker inte skylla på ovädret men visst, det gjorde det ju lite svårare.
Det var en lång tur hem från Gävle till Åkersberga. ?️?️?️

Att tre gånger på raken blir underkänd har knäckt mig och just nu känner jag mest på att sälja hojen. Acceptera att det faktisk inte är alla som klarar det. Jag vet att jag kör bra i trafiken - absolut tillräckligt bra för att få kortet; det har jag både trafikskolans och flera handledares ord på - men jag klarar inte situationen runt uppkörningen.
Idag ska jag ut och åka för första gången sedan Gävle. Har inte ens velat titta på hojen tidigare. Kanske känns det bättre efteråt och jag får förnyad lust och motivation att fortsätta resan mot kortet.

Jag ser så många som åker hoj och det gör ont i hjärtat att veta att jag inte fixar det. Gläds dock åt alla andra som klarar det och som får uppleva friheten.
Hänger kvar i forumet ett tag till.
Tack igen till alla som bryr sig!! ❤️
Tråkigt läsning.

Men jag är böjd att hålla med sportbike i tidigare inlägg.

En nära vän till mig tragglar med en dotter som har GAD och ska ta B-behörighet. Från läktaren, så att säga, har jag hört hur tufft hon har det.

Jag håller tummarna för dig!
 
Nyheter
En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Kurviger – Appen som hittar vägarna du inte visste att du ville köra

Att köra motorcykel handlar...

Richa blickar framåt mot 70 år i branschen

Bike var på plats på Richa ...

Back
Top