Tänk på att ett körprov är en väldigt unik situation för oss som människor, särskilt vuxna. Det finns i princip ingen annan situation i livet där du på fläcken döms där och då, av en person, under någon timme, där svaret är antingen ja eller nej. Beslutet är i princip omöjligt att överklaga, argumentera kring eller förändra.
Det innebär ju att det är en situation som väldigt få av oss har ställts inför, och det är helt enkelt väldigt normalt att vara nervös över något med ett så pass drastiskt resultat. Just det ovan tror jag är bra att reflektera över när man blir väldigt nervös över detta. Det är inget konstigt. Vissa av oss blir mer nervösa än andra, på en del syns det mer ut än in.
Anekdot 1:
När jag tog A-kort var vi fyra som körde upp, två stack ut. Ena var en kille i 20-årsåldern som inte verkade nervös alls, han var tvärtom rätt självsäker. Skulle gå bra det här sa han snabbt. Väl på lågfarten kom hans nerver fram, pissenervös, min körlärare såg att han hade tränat för lite, "ingen chans". Typisk 20-årig kille alltså. Han slogs ut direkt, med rätta tror jag. Här vad det bristen på kunskap som gjorde honom nervös när det väl var dags, och han misslyckades som han borde gjort.
Den andra var en kvinna 40-50 år. Aaaaaaaasnervös. Tappade hojen först när hon skulle köra ut på lågfarten, sedan i garagevändningen. Fick ett snack med förrättaren och provade igen. Hon hade övat sa min körlärare, bara nerver. Hon klarade det, grät av lycka. Pratade med henne efter (det var bara hon och jag som klarade hela körprovet) och hon hade övat i åratal med sin man och på körskola.
Anekdot 2:
Min syrra hade samma problem med nervositeten - fast för bilkörkort. Det var åratal av lektioner och misslyckade uppkörningar. Hon tänkte att hon behövde öva mer, fast hon körde mer än väl för att klara provet. Det var bara nerver. Tror hon hade sitt första körprov när hon var 19. Lappen bärgades strax innan hon blev 40.
Vad gjordes fel? Ja att alla (utom jag) sa till henne att hon behövde öva mer. Det var ju nervositeten som strulade till det, inte kunskapen. Hon fick visserligen massor med mängdträning, men det var inte billigt...
Vad gjordes rätt så hon faktiskt fick lappen till slut? Hon funderade över det mentala, pratade med både körskolan och provförrättaren. Och så körde hon upp för automat för att ta bort ett moment, vilket nog hjälpte lite även om hon efter 20 års träning var en fena på att växla bil.