Att inte klara uppkörningen....

Cotton Candy

Ny medlem
Gick med
4 Aug 2023
Ort
Åkersberga
Hoj
Kawasaki 650 2019
Jag har övningskört otaliga timmar, både privat och vid trafikskola. Trägglat lågfart och högfartsbanorna och bromsproven. Det går bra! Jag fixar alla moment med god marginal.

Men jag klarar inte uppkörningen.:cry:

Jag har ångestproblematik och har svårt att hantera provsituationer. Hjärnan låser sig och kroppen skakar. Mår illa, börjar gråta.

Har redan kuggat två gånger denna sommar.

Första gången: klarade lågfartsbanen utan anmärkning samt bromsproven. Ett mega åskoväder drog förbi medan jag höll på vilket gjorde asfalten hal som såpa. Fick sladd med bakhjulet precis innan garagevändningen, körde ner en kon. Tack och adjö.

Andra gången: så nervös att jag knappt orkade gå med hojen. Klarade högfartsbanan och bromsproven utan anmärkning. Jag skakade så i kroppen att lågfarten blev vinglig, naturligtvis. Tack och adjö.

Har en ny tid inbokat nästa vecka. En ort jag aldrig besökt förut (Gävle) då jag skäms för mycket för att boka där jag redan varit två gånger (Gillinge) ifall jag skulle få samma inspektör.

Jag tränar och tränar men vad hjälper det när jag inte kan hålla nerverna i schack på uppkörningen?
Jag vill ju detta så gärna men det kanske är så att jag måste acceptera att jag inte kommer att fixa det? Mitt självförtroende är redan i botten. Ser ju så många som åker mc - vad är det för fel på mig som inte grejer detta???

Hur många uppkörningar kan man göra? Fler som kuggad flera gånger? Behöver solskenshistorier...

Kvinna, 43 år
 
Läs det här och försök få någon/några med dig som kan hålla handen och avleda tankarna lite. Att behärska hojen verkar ju inte vara det som det stupar på ?

 
Hej och välkommen.
Du behöver nöta, nöta.
Finns det möjlighet för dig att få hjälp på nåt avspärrat område där du bor?

Att byta uppkörningsplats för att handledaren suckar skulle jag aldrig göra, han är där för att stötta dig såklart, annars har han valt fel yrke.
 
En uppkörning är en mycket märklig situation. Inte konstigt att man blir nervös. Men den där nervositeten kan lätt bli som en självförstärkande och självuppfyllande profetia. Inte heller det är något konstigt. Det är till och med så våra hjärnor funkar. Hjärnan skapar hela tiden en modell av verkligheten som den ”tror” att den är och jämför detta med sinnesintrycken. När vi tror att vi inte kommer klara uppkörningen börjar vi omedvetet agera så att vi misslyckas.

Det gäller att bryta detta mönster. Ett sätt kan vara att träna mycket så att man höjer sin lägstanivå. Ju fler gånger man klarar det, desto mer förstärks dessutom känslan av att man kan.

Kanske kan du också öva under lite mer varierande förhållanden, så att du inte vänjer dig vid att allt är på ett visst sätt när du övar, för att sedan komma ur balans när det är på ett annat sätt på uppkörningen.

Även som PeterDeleter är inne på försöka göra uppkörningssituationen mer naturlig. Alla som är där, inklusive inspektören, vill ju att du skall klara kortet. Finns absolut ingen anledning att skämmas. När du klarat uppkörningen (för det kommer du göra) kommer du tänka tillbaka på hur enkelt det egentligen var.

Lycka till!
 
Jag förstår dig alltför väl! Jag klarade lappen på fjärde försöket och varje försök var en emotionell berg-och-dalbana.

För mig blev det enklare när jag delade upp uppkörningen i mindre portioner, och såg varje delmoment för sig.
Även om det krävs några uppkörningar till så kommer du förhoppningsvis klara lite fler av momenten för varje gång.

Jag har beskrivit mina med- och motgångar i den här tråden: https://www.sporthoj.com/forum/threads/resan-mot-kortet-och-hojen-jag-vill-ha.291875/

Förhoppningsvis hjälper det lite att läsa om andra som fick kämpa för att nå målet. Men vissa mål är värda att kämpa för!

Lycka till och försök se det som att du lär dig något nytt varje gång. Antingen om motorcykelåkning eller om dig själv.
 
Klart att du kommer klara att grejà körkortet! För det första, det märks ju att du verkligen har motivationen, så bara där är du långt framme. Tror inte heller att det nödvändigtvis måste vara dåligt att byta uppkörningsplats, ibland kan miljöombyte hjälpa till att resetta hjärnan och det kanske gör sig lite lugnare. Det låter som att du ändå är ganska nära att klara lappen, så skulle du mot förmodan inte klara lappen kanske det kan vara en idé att vänta lite med att boka nästa uppkörning för att låta kunskaperna landa lite i kroppen. Jag har åtminstone själv märkt att en stunds frånvaro från en upplevt problematisk situation kan hjälpa att bli mer klarsynt när man återkommer till den lite senare.

till sist, om du verkligen inte känner att du får känslorna under kontroll så kan det kanske vara idé att uppsöka en psykolog? Skulle i så fall rekommendera metakognitiv terapi (MKT), som är en vidareutveckling av KBT, vilket jag vet har hjälpt flera närstående med att sitt sätt att tänka och hantera jobbiga känslor.
 
Har ingen bra hjälp att ge tyvärr. Men att byta till Gävle kan vara riktigt bra!
Stressen du känner på uppkörningen kan vara knuten till både platsen och den specifika inspektören du haft vid de två första försöken.
 
Jag har övningskört otaliga timmar, både privat och vid trafikskola. Trägglat lågfart och högfartsbanorna och bromsproven. Det går bra! Jag fixar alla moment med god marginal.

Men jag klarar inte uppkörningen.:cry:

Jag har ångestproblematik och har svårt att hantera provsituationer. Hjärnan låser sig och kroppen skakar. Mår illa, börjar gråta.

Har redan kuggat två gånger denna sommar.

Första gången: klarade lågfartsbanen utan anmärkning samt bromsproven. Ett mega åskoväder drog förbi medan jag höll på vilket gjorde asfalten hal som såpa. Fick sladd med bakhjulet precis innan garagevändningen, körde ner en kon. Tack och adjö.

Andra gången: så nervös att jag knappt orkade gå med hojen. Klarade högfartsbanan och bromsproven utan anmärkning. Jag skakade så i kroppen att lågfarten blev vinglig, naturligtvis. Tack och adjö.

Har en ny tid inbokat nästa vecka. En ort jag aldrig besökt förut (Gävle) då jag skäms för mycket för att boka där jag redan varit två gånger (Gillinge) ifall jag skulle få samma inspektör.

Jag tränar och tränar men vad hjälper det när jag inte kan hålla nerverna i schack på uppkörningen?
Jag vill ju detta så gärna men det kanske är så att jag måste acceptera att jag inte kommer att fixa det? Mitt självförtroende är redan i botten. Ser ju så många som åker mc - vad är det för fel på mig som inte grejer detta???

Hur många uppkörningar kan man göra? Fler som kuggad flera gånger? Behöver solskenshistorier...

Kvinna, 43 år

Säg till provförrättaren att du är supernervös.

Då är det sagt och du behöver inte bekymra dig om det med. Provförrättaren har gjort detta förut och kan säkert ingjuta lite lugn i dig, åtminstone avdramatisera frågan.

Du kommer att köra bättre om du sagt det innan.
 
Men alltså TACK för alla råd och inte minst att ni tagit er tid att skriva. Det betyder jättemycket.

Jag tar till mig allt ni skriver. Har t o m imorgon förmiddag på mig att bestämma om jag mentallt klarar av ett försök till. Har bokat rum i Gävle då jag bor utanför Stockholm. Kan avboka rummet utan kostnad fram till lunch imorgon.

Velar fram å tillbaka. Ena stunden könner jag mig stark, andra stunden har jag redan gett upp.
Åter igen, tack på pepp! ♥️
 
Jag förstår dig alltför väl! Jag klarade lappen på fjärde försöket och varje försök var en emotionell berg-och-dalbana.

För mig blev det enklare när jag delade upp uppkörningen i mindre portioner, och såg varje delmoment för sig.
Även om det krävs några uppkörningar till så kommer du förhoppningsvis klara lite fler av momenten för varje gång.

Jag har beskrivit mina med- och motgångar i den här tråden: https://www.sporthoj.com/forum/threads/resan-mot-kortet-och-hojen-jag-vill-ha.291875/

Förhoppningsvis hjälper det lite att läsa om andra som fick kämpa för att nå målet. Men vissa mål är värda att kämpa för!

Lycka till och försök se det som att du lär dig något nytt varje gång. Antingen om motorcykelåkning eller om dig själv.
Åh tack för att du delar med dig!!! Känns som om ”alla andra” fixar kortet på första försöket. Fan va strongt att du inte gav upp och att du lyckades hålla huvudet kallt. Respekt!
 
Alla fixar verkligen inte kortet på första försöket men de hörs mest, det är snarare tvärtom.
Du fixar ju det på träning så du är redo. Du har redan missat uppkörningen och det är trist men det är inget att frukta och det är ingen stor grej att köra upp inför en gubbe som vill att du ska klara uppkörningen.
Det finns redan bra kommentarer i tråden men jag vill påpeka att andning viktigt och att vara medveten om kroppen. Under hela dagen kan du öva på att slappna av i blicken, slappna av i käken, sänk axlarna, låt magen puta ut. Du är nästan trött och slapp. Så här lugnar jag ned mig inför fridyk och om jag har svårt att sova. Jag har lite annorlunda andningsteknik men denna teknik i videon är lätt och funkar:

Själv andas jag in 3-4 sek, håller andan 3-4 sek, andas ut 3-4 sek, håller andan 3-4 sek och upprepar. Detta medan jag är avslappnad som beskrivet ovan.
Jag var aningen "uppjagad" på sjukhuset förra året och såg att pulsen låg på 65 vilket är helt normalt. Sänkte till 46 med avslappningsteknik.
 
Last edited:
Men alltså TACK för alla råd och inte minst att ni tagit er tid att skriva. Det betyder jättemycket.

Jag tar till mig allt ni skriver. Har t o m imorgon förmiddag på mig att bestämma om jag mentallt klarar av ett försök till. Har bokat rum i Gävle då jag bor utanför Stockholm. Kan avboka rummet utan kostnad fram till lunch imorgon.

Velar fram å tillbaka. Ena stunden könner jag mig stark, andra stunden har jag redan gett upp.
Åter igen, tack på pepp! ♥️
Om du ändrar dig om Gävle och kanske ger Gillinge ett nytt försök så utlovar jag att jag och några till möter upp dig och peppar. Hör bara av dig i tid. Vi är ett stort gäng i STH som gör massa turer och runt 30% kvinnor i gruppen.

Får sukta/peppa dig med vår årliga tur till Åland och Skördefesten 22 september. Du kan få en plats och vi är 50/50 kvinnor/män på turen. Nu fick du kanske ett mål/tänka på lite annat och ge dig sjuttsingen på att du ska haka på...

Trevlig helg tillönskas!

FB_IMG_1691160673201.jpg
 
Det är bra att berätta att man är nervös. Då blir det lite samtal med provledaren innan och garanterat är han trevlig och det känns lättare om ni får lite kontakt innan.
Sen är det bara att försöka glömma de gamla försöken och se framåt och tänka på alla gånger du klarade det när övade.

Antar att du har bilkörkort redan? Tänk på hur nervös du var då och att det löste sig tillslut.

Lycka till och jag tror du fixar det
 
Ett annat sätt att se på det där med att inte lyckas med uppkörningen är ju att nu när du redan har misslyckats ett par gånger så gör det ju inget om du misslyckas igen egentligen. För att minska på stressen då, för stressen är vad det verkar din största fiende.
Gör saker som lugnar ner dig innan uppkörningen, vad det nu vara månde.
Uppkörningen är bara en lite dyrare körlektion, med en petig körlärare som ska bedöma om du får fortsätta träna på egen hand eller måste fortsätta med handledare en stund till.
 
Last edited:
Kan egentligen inte ge andra råd än ovan givna.

Men ett kan jag ge. (Kanske litet fånigt, men ändå)

Le, det kan gå bra.
 
Åh tack för att du delar med dig!!! Känns som om ”alla andra” fixar kortet på första försöket. Fan va strongt att du inte gav upp och att du lyckades hålla huvudet kallt. Respekt!
Peter och jag har en gemensam kamrat som nyligen missat uppkörningen så du är inte ensam. Se det positiva i att du vet vad som väntar dig. :tummenupp
Nästa uppkörning är stressträning som gör att du får mer erfarenhet och hjälper dig.

Nu har jag tyvärr inte tid att köra upp till Gävle men annars hade det varit en anledning att ta en motorcykeltur. Kanske Hovnäs färja om den finns kvar.

Som flera sagt så ska du inte skämmas utan berätta att du är nervös.

Lycka till!
 
Jag sabbade två uppkörningar, fick sen ta paus i tre månader för att jobba ihop mer lektionstid, klarade på tredje försöket i mitten av september.
De två kuggarna var väldigt jobbiga, drömmar som fick skjutas på och rädslan över att kanske pengarna, motivation och säsong skulle ta slut.
Iaf, när jag kom tillbaka till skolan andra gången med glansiga ögon sa den inkännande damen i receptionen att jag är inte den första, inte heller den sista.
Det kändes lite bättre då.
I övrigt stort lycka till och lyssna på de andra ?
 
Nyheter
En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Kurviger – Appen som hittar vägarna du inte visste att du ville köra

Att köra motorcykel handlar...

Richa blickar framåt mot 70 år i branschen

Bike var på plats på Richa ...

Back
Top