Jag har ganska bra koll på min förmåga. Jag började köra hoj lagligt 1964 och har rullat ett stort antal 1000 mil på två hjul sedan dess. Körde race i 10 år och har tävlat mot de flesta av de stora på 70-talet.
Det är en intränad reflex att släppa när man känner att hjulet låser sig och idag är det dessutom lättare med hydrauliska skivbromsar än det var med vajeraktuerade trumbromsar. Att man låser upp framhjulet, både på torrt och blött, händer några ggr varje säsong men det behöver ju inte innebära att man klotar.
Jo, men nu är ju inte huvuddelen av hojförarna racingskolade i vått och torrt, med den erfarenheten, så därför kan nog ABS (justerad och intrimmad på rätt sätt) vara en av de största landvinningarna på säkerhetsområdet i modern tid för hoj.
Att ha koll, och även känsla varv efter varv på bana, kan även en sån amatör som jag få till emellanåt, då det tillslut blir en repetitiv monoton lunk, och vanesak hur hårt ungefär man kan bromsa var, och man övar upp handen hela tiden för en viss inbromsning, så man på ett närmast sömngångaraktigt sätt vet och "kan" just den och den inbromsningen. Man kan alltså i en sån miljö, ligga väldigt
nära den optimala bromsningen.
Kanske t.o.m tangera den.
Men att åka helt kall, i vardagen, ute i trafik, och sen på en millisekund behöva klippa till bromsen och oxå behöva bromsa optimalt, det vill jag påstå att ingen, oavsett skolning klarar bättre manuellt än en ABS.
Man är helt klart inte kapabel (oavsett antal år) att dosera kraften i handen under full panik.
Det är ett fakta, och det är inget nytt. Det var oxå en av anledningarna till att jänkarna införde treskotts-spärr på M16.
Som för Don Quijote, så även för mig. En dag på Bogan studsade ett rådjur ner på vägen efter slottet...

Jag klippte till, hojen gick upp på näbben, häcken i skyn, kort och gott en stoppie...men men jag hade tur... och någon slags sinnesnärvaro.
Troligen från allt banköra? SÅ jag släppte efter lite, och det hela redde sig.
Jag hade gärna haft ABS i den situationen.