20-30 år; barn/karriär, båda eller inget?

[SSDD]

Handikapp?

Tack än en gång för svaren iaf.. Skulle också vara intressant att veta varför ni som inte vill ha barn (av andra anledningar än att framtiden inte ser tillräckligt tryggad ut än) just inte vill?

Min psykologibok försöker få det till att tidigare livskriser inte har lösts, att man haft en viss barndom eller att man inte kommit in i ett visst mognadsstadie än.. Kan det ligga något i det, eller har ni någon annan teori?

Visserligen är jag 30+ nu ,,, Men jag hadde inte valt att skaffa barn, Just PGA det finns tillräckligt många barn/folk på denna planet ändå och jag "ville" inte låta mitt barn växa upp i den värld vi har... Lite ego kanske, men jag var inte heller säker på att kunna ge barnet den uppmärksamhet som krävs och ge det "nya livet" en bra start.
Så långt var planen

DÅ jag var på väg att bryta upp vårt förhållande,mest beroende på att jag reste i världen med jobbet och förlorat intresset för partnern , vart jag presenterad för fakta :"Vi är med Barn sen 3 månader!"
"I GOT FRAMED !!!" var den första tanken och uppbrottet var ett faktum,men eftersom tiden gick och man fick en chans att tänka, insåg man att en nya lilla människan som var på väg , Inte har gjort ett dugg för att komma ut till detta trassel /värld!
Så det vart till att försöka patcha upp förhållandet och ge den bästa möjliga miljö för "den nya" .

Ett år senare fortfarande tänkande på hur att fixa detta, kommer nästa slag ,Dottern har Cancer ... en ganska elak sort oxå.
I det läget är det bara slänga alla personliga känslor och ett normalt liv ( hojar fritid osv.) och "Go back to Basic" dvs bara äta, skita och sova
För att försöka ge "den där lilla" bästa möjliga chans att överleva , efter 3 år med cytostatika och operationer och anna skit ,så kan vi lämna sjukstugan och känna att livet återvänder..
Jag och min livskamrat ( ja det är en livskamrat, inte ett kärlksförhålllande)
har gått igenom en hel del och lärt oss av varann,och till och med odlat varandras intressen ( hoj å flyg ,båtar osv.)

Men frågar du mig idag Skulle iaf inte vilja ha ett barn , just pga skälen i första stycket .
Men nu jag ett och då får man banne mig "ställa sig själv åt sidan " och se till att avkomman får bästa möjliga avspark här i livet!
Detta innebär inte att livet är slut, det finns så mycket roligt att lära dessa små liv att göra ,skidor ,bräda, hojar osv...


"Life's a Beach... And then you die!"

 

[AxlySM]

Text

Storartat!

 

[Liwa1]

Jag (vi) har valt att leva det liv vi själva vill och vi har inte rättat oss i leden.

Om det handlar om att man ska rätta sig i leden för man skaffar barn är man nog lite fel ute.

Här är egen vilja och egna mogna beslut som styrt att vi har en underbar dotter idag. Båda har vi arbetar upp en bra ekonomisk grund innan vi valt att skapa ett barn. Båda har vi haft och har bra arbeten, gjort saker i livet med framgång.
Även nu efter vi fått barn kommer karriär och framgång för oss och det ihop med mycket tid för vår dotter. Vi tar ansvar för vår dotter, vår familj, vår framtid och vår personliga utveckling.

Ingen av oss hade velat ha barn tidigare då det inte känts rätt med varken partner eller inom karriär och arbetslivet.

Att livet blir stress, oro och dagiskarusell för man skaffar barn är mycket oerfarenhet som talar, att man inte har erfarenheten om det hela.

Vi lever gott, åker hoj, har framgång med mycket, njuter av vår familj, umgås med goda vänner, reser, åker på aktiviteter med vår dotter och lägger nästan all tid åt vår dotter. Vi är otroligt glada över att skapat henne lite senare i livet och inte vid 20+.

Jag har inte sett några problem med att få både familjelivet, arbetslivet och livet med ett barn att fungera.

Valen har alltid varit mina egna, inga andra kan styra mina val av familj, skaffa barn eller arbetslivet. Jag väljer det jag mår bra av, vad vi mår bra av. Inte vad andra anser att man bör göra.
/Liwa1

 

[Alicia]

Fyller 23 år i höst. Har fortfarande ingen utbildning jag kan luta mig tillbaka på, så först och främst är det att komma in på högskolan som gäller.
Skaffa fast arbete och känna att jag har en ekonomi som fungerar.
Dessutom så har vi våra hojar att ta hand om, dom kostar ungefär lika mycket som barn gör. Dessutom har jag inte sug efter att skaffa barn. Förstår Madhonda fullt ut.

Roadracingen och våra hojar är det som betyder mest nu, jag känner att jag precis har kommit in i den svängen och dessutom så tänker jag se till att inte Swedie slutar i första taget heller.

Just nu är jag för självisk för att skaffa barn.

 

[steka]

Jag har inte sett några problem med att få både familjelivet, arbetslivet och livet med ett barn att fungera.

/Liwa1

Håller med! Det handlar mycket om planering samt att ge och försaka i lagom doser. Görs bara detta fungerar det mesta som t.ex. att åka tre dagar bana på Gotland ring. Familjen bestående av fru och två döttrar följer med som moraliskt stöd (eller för att döva mitt dåliga samvete )

 

[Blanco]

Har ett barn på 10 år... Är själv 29 nu så att jag började tidigt....
Sen startade jag eget för 6 år sedan som snickare...
Jag har delad vårdnad med mamman och har haft det i 8 år....
I början när jag startade firman så jobbade jag väldigt mycket, men som tur är så har jag en familj som ställt upp med köra o hämta till/från dagis/skola när det har behövts....
Senaste två åren så har jag slutat med att jobba över o börja tidigt när jag har dottern....
Det är det som är så bra med eget, man styr sina egna tider...
Så att ha barn och driva eget är perfekt för mig....
Om jag hade varit anställd på ett byggföretag som jag va tidigare, där jag började 6.30 på morgonen är inte att rekomendera när man har barn....