@Abrakadabra
Att lägga fram vikten beror ju lite på om du menar i kurvorna för att få tryck på framhjulet eller på rakor och uppförsbackar för att undvika wheelies.
På rakorna sköter ju accelerationskraften det där med att man inte vilar på armarna. Man har helt enkelt överkroppen i det läget där man har det maximalt vilsamt för armarna under accelerationen.
I kurvor där man står upp blir det i princip också på det viset.
I kurvorna där man sitter ner så placerar man rumpan ganska långt fram på sadeln, skjuter fram innerbenet så och då förskjuts ju tyngdpunkten lite i den riktningen. Känner man att man vill förflytta bak tyngdpunkten där mitt i kurvan så kan man luta överkroppen bakåt.
Det där med att trycka med fötterna gör i alla fall jag inte så mycket på crossbanan utan det är väl snarare att jag nyttjar det faktum att jag redan klämmer fast hojen mellan knäna så jag vickar snarare hojen med knäna. Fast att det då automatiskt blir att jag då också trycker lite mer så på fotpinnarna.
Ang bromsa så skulle jag nog på 4t hellre öva på att använda frambromsen och motorbromsen och mindre eller ingen bakbroms alls. Och fokusera på att hitta flyt i åkningen. Motorbromsen blir ju en låsningsfri broms, bara peta ner en växel. Men inte växla ner för mycket förstås, du vill ju inte övervarva och skicka ventilerna genom kolven. Att du hittar rätt timing med gaspåslaget/koppling så att du får fart ut ur kurvan är viktigare än att ha fart in i kurvan och optimera inbromsningen. Det är det sista momentet efter att du lyckats få ordentliga nedlägg och bra påslag ut.
Det där med att bromsa med gaspådrag så att bakänden sätter sig tycker jag är överkurs.
In i kurvan står man upp hela vägen och man sätter sig egentligen inte ner förrän samma tiondels sekund som man man släpper kopplingen och slår på gas. Och där nyttjar man banans utseende, är det bromsstalp så står man hela vägen till det sista stalpet och precis i den sista gropen sätter man ner rumpan och slår på gasen.