Rätt hoj för ändamålet

[Hoztic]

Ett äventyr är väl när man är en bit utanför sin komfortzon och testar nya saker, nya problem eller nya lösningar? Går allt som på räls och helt utan utmaningar så kunde man väl lika gärna ha tagit bussen istället för böket med en hoj?

 

[uncletom]

Ett äventyr är väl när man är en bit utanför sin komfortzon och testar nya saker, nya problem eller nya lösningar? Går allt som på räls och helt utan utmaningar så kunde man väl lika gärna ha tagit bussen istället för böket med en hoj?

Nåt i den stilen. Sen har vi alla varierande äventyrsbehov, jag gillar ut med hojen till okända platser, inte nödvändigtvis farliga men ändå lite kusliga så att jag känner visst obehag. Gärna gamla grustag, stenbrott, skogsvägar, övergivna järnvägsstationer, nerlagda industrier typ avverkningsplatser där man kanske får se älg eller annat vilt för att känna att jag lever.

Andra kanske nöjer sig med att ta bilen / bussen ut i nåt av dom många naturreservaten, plocka bär eller svamp, kanske simma i nån vacker sjö mm. Vi har väldigt olika behov av att utsätta oss för "äventyr", vad som för vissa är en tillräcklig upplevelse kan trigga våldsamma DAMP-attacker hos mig vilket kan resultera i att jag kör straffsparkar på kottar och småstenar eller boxas med träden, i värsta fall kan jag börja förstå omgivningen ur grävlingens perspektiv.

 

[uncletom]

Äventyr i vårkylan, med "rätt hoj". Här vid en av Sörmlands många fina sjöar på min endurohoj (EXCF 450) som med lätthet slank av asfaltsvägen in på småstigarna, som faktiskt leder ända ner till vattnet.



Hade det varit varmare kunde jag ställa hojen mot nåt träd och bara hoppa i. Den varmaste tiden på sommaren brukar jag köra i jeans och tröja så det blir väldigt enkelt att skifta mellan rulla och simma, och sen rulla igen. Jag har faktiskt tänkt på att köra ett 'hoj+sim safari' en sommar där jag kör till flera sjöar just för att simma lite i varje.

Men sånt funkar bäst med lättare hojar som har utökad framkomlighet, dvs egenskapen att ta sig fram över smärre hinder. Min Harley hade inte klarat det. Den hade jag fått ställa på parkeringen en bra bit bort och sedan gå. Men med denna hojen kan jag ta mig fram på småstigar, över rötter och stenar, upp och ner för branter, jämna klippor, där vi normalt tar oss fram till fots utan att behöva klättra eller gå uppför trappor (nerför trappor rullar den utmärkt). Tror hojen kvalar in under kategorin dual-sport, just "enduro" är väl en mer detaljerad benämning.

 

[Danne_K]

Äventyr i vårkylan, med "rätt hoj". Här vid en av Sörmlands många fina sjöar på min endurohoj (EXCF 450) som med lätthet slank av asfaltsvägen in på småstigarna, som faktiskt leder ända ner till vattnet.

View attachment 527420

Hade det varit varmare kunde jag ställa hojen mot nåt träd och bara hoppa i. Den varmaste tiden på sommaren brukar jag köra i jeans och tröja så det blir väldigt enkelt att skifta mellan rulla och simma, och sen rulla igen. Jag har faktiskt tänkt på att köra ett 'hoj+sim safari' en sommar där jag kör till flera sjöar just för att simma lite i varje.

Men sånt funkar bäst med lättare hojar som har utökad framkomlighet, dvs egenskapen att ta sig fram över smärre hinder. Min Harley hade inte klarat det. Den hade jag fått ställa på parkeringen en bra bit bort och sedan gå. Men med denna hojen kan jag ta mig fram på småstigar, över rötter och stenar, upp och ner för branter, jämna klippor, där vi normalt tar oss fram till fots utan att behöva klättra eller gå uppför trappor (nerför trappor rullar den utmärkt). Tror hojen kvalar in under kategorin dual-sport, just "enduro" är väl en mer detaljerad benämning.

'hoj+sim safari' Låter som en utmärkt idé, alltid kul med ”uppdrag” när man åker cykel. Får bli åtminstone en sådan vända i sommar

 

[L. Mäkinen]

Jag vet inte om det kostar lika mycket att få cykeln servad här som i övärlden, men det Nathan säger låter väl dyrt.

 

[Old Badger]

Visst räcker 500 kubik om man ska köra jorden runt.

Jag håller med Sam, kör en motorcykel du gillar.

Att Äventyrshojåkarna har en egen festival visste jag inte...

 

[VS]

Rätt ändamål är ju inte alltid resan, underlaget osv. Ibland är det bara känslan, rekreation, fundera på livets mening

Jag har en R1 som vinterhoj, min senaste reshoj Varadero har släpat mig runt i 38 länder.
Samtidigt som, mina tre 50cc Hondor med topfart 45km/t på mätaren har på nåt gett mig mest.
Man hinner fundera rätt mycket när man varit o snurrat med dom. Dessutom, riktigt bekväma är dom också. Som mest har jag matat som mest 62 mil på en dag(Boden-Bodö på väg till Nordkap)
Häftigt ibland när det står på GPS:en nästa sväng 35 mil


(bild: kom lite snö vid gränsen Italien/Schweiz)

 

[uncletom]

Jag vet inte om det kostar lika mycket att få cykeln servad här som i övärlden, men det Nathan säger låter väl dyrt.

Det ska tydligen vara dyr service på Royal Enfield här i sverige. Grejen med motorcyklar är att det ska vara enkelt och billigare än med bilar. Problemet för mig som användare blir att jag inte ser om dom gjort jobbet. Man läser ibland om hur dom fuskar och inte gör det dom tar betalt för. Egentligen borde man testa dom genom att hälla i lite färgämne i oljan, göra den t ex grön eller lila, sen kan man kolla ifall oljan blev bytt. Kanske upprepa i tysthet under två år för att fastställa frekvensen på fusket. Filma och dokumentera, sen svartlista så att dom får skämmas, få dom att inse att det är kundens marknad.

Byta kylvätska är heller inga problem på en standardutformad motor. Vad som återstår är ventilspelet som kräver att man faktiskt öppnar motorn för att sticka in och mäta. Man kan göra det lättare för sig om man lyfter bort tanken, det går att jobba ute om vädret är fint eller om man har ett garage (eller stor undercentral) att meka i. Hojliv är att klara sig själv så mycket som möjligt. Jag byter olja i min 2018 Nissan med, jag vill inte ens veta vad verkstan tar för det jobbet.

Ibland är det bara känslan, rekreation, fundera på livets mening

Precis. Vad som är "rätt hoj" kan vara väldigt subjektivt och personligt. Om man håller sig till vägar blir valet av hoj bredare än om man vill rulla över stockar och stenar. Hur mycket äventyr vi vill göra av trippen är också varierande då inte alla uppskattar samma risker och utmaningar.

Min vision är i stil med apokalyps-hojen från Walking Dead, jag vill ha grova däck, bra fjädring, tält, filt, matsäck, hållare med olika vapen och killer-gear. Det är rätt hoj för mig, men jag kan inte skylla på halloween året runt. Sen får vi inte glömma att hojen går på bensin, så nånstans måste vi hitta en väg och en mack emellanåt. Och att skjuta vilt och grilla är mest en romantisk dröm, jag vill inte flå en hare eller rådjur varje morgon, egentligen.

Nej, jag har alldeles för mycket spring i hjulen så det blir jobbigt för mig själv. Varje klippa jag ser "Hur tar jag mig dit?" och varje sjö "Den ska jag simma i!" och varje skogsstig "Den ska jag utforska", det blir en hel del självbegränsning för att inte råka illa ut. Men det är bättre att känna nyfikenheten och energin att utforska, än att ha allt bakom sig, utforskat allt och det inte finns nåt mer att upptäcka. För vad i livet återstår sen?