Jag har varit på arbetsplatser där de som fastade erbjöds att göra andra jobb, som att städa eller liknande ofarliga saker om de jobbade med saker där de riskerade skador, på förekommer anledning då företaget hade statistik på ökad risk. Men det var ju nästan 30 år sen, innan hela den här efterblivna kränkthetsen blev poppis.Vad gäller fasta oavsett trosbekännelse. Vilket skulle trumfa vad i nedanstående?
En medarbetare fastar och är märkbart negativt påverkad fysiskt och eller mentalt. Denne bedöms av kollega vara en risk.
Är det då rätt att chef i samverkan med skyddsombud arbetsbefriar den fastande med tvång om så krävs? Eller blir det en "mest kränkt- situation"?
I mitt tycke trumfar säkerhet och arbetsmiljö fastan. Samt att en kollega som inte gör avsett jobb pga fastan skall ta ledigt och vikarie sköta jobbet tills kollega är fullt spelbar.
Visst har vi religionsfrihet i landet. Men den är ju avsedd att man ska få tro på vad man vill. Inte bete sig hur som helst.
Oh, och valet de som fastade hade var mellan säkra uppgifter och att ta ledigt. De fick inte fortsätta köra truck eller gjutmaskiner och sånt.
Det var ingen som blev arg på den tiden för det.


