En knepighet med västvärldens religionsfrihet är att den verkar bygga enbart på individens möjlighet att utöva sin tro, men samtidigt ignorera religionens historiska betydelse som moralsystem för ett samhälle. När sekulära samhällen i väst ger möjlighet för individer att utöva sin religion verkar antagandet vara att det handlar om små minoriteter som samtidigt förutsätts kunna leva enligt det aktuella landets sekulära normer (men också en hel del ursprungligt kristna värderingar).
Förutsättningarna som religionsfriheten bygger på är alltså (enligt min mening) dels att det finns tillräckligt stark sammanhållning kring de grundläggande principer som samhället bygger på, även bland de som utövar div religioner, dels att det inte kan finnas allt för många människor som lever enligt andra religioners principer om dessa kommer i konflikt med det aktuella sekulära samhällets principer. Annars kommer samhället splittras i ett antal undergrupperingar. (Samhället består naturligtvis av en massa olika människor med olika värderingar, det handlar inte om homogena grupper, men jag menar alltså de gemensamma värderingar som gör att det åtminstone finns en acceptans för rättsstaten, lagar, styrelseskick osv). I Sverige har vi i ganska rask takt underminerat båda dessa förutsättningar. Dels genom allt för stor invandring under lång tid av människor från kulturer som utgår från helt andra grundläggande principer. Dels genom att sammanhållningen kring de grundläggande samhällsprinciper vi lever efter inte har setts som något som omfattar de som flyttar hit utan enbart de som är svenskar från början.
Observera att jag inte argumenterar för ett avskaffande av religionsfriheten, tvärtom, utan att för att religionsfriheten skall kunna existera i praktiken måste de övergripande frihetliga, sekulära och demokratiska principer vi lever efter alltid vara betydligt starkare.
Du gör en ganska bra sammanfattning av ett väldigt svårt ämne. ?
Våra lagar, framförallt, och våra liberala demokratiska principer om allas lika värde och rättigheter måste och skall alltid trumfa religiösa, eller kulturella, "lagar" och regler.
Sharia-lagar, romska "domstolar", gäng- och/eller klan-regler skall alltid komma i andra hand eller bestraffas om det strider mot våra lagar.
Annars
går det helt enkelt inte att samexistera i en mångkulturell och mångreligiös värld.
Ett av liberalismens största fel är att vara så till den milda grad tillåtande och tolerant att den egna liberala identiteten försvinner.
Det är dit vi är på väg, både nationellt, och internationellt som jag ser det.
Jag tror det var Ayaan Hirsi Ali som sa: "att vara tolerant mot intolerans är feghet".
Det är helt klart den över-toleransen vi har och har haft en tid.
För några var gränsen nådd för länge sedan, för några sedan en tid tillbaka och för många antagligen inom en snar framtid.
Hur vi ska ta tag i det?
Jag tror som vanligt att av medvetenhet och problemdefinition hittar man lösningar.
Medvetenheten iom 9/11, Isis och Talibaner har naturligtvis ökat.
Jag tror också de senaste händelserna, bränna ambassader, kommer tvinga fram en väg att gå.
Som vanligt mina 2 cent...
www.expressen.se
