Raderad medlem 51742
Guest
Ja, libertarianismen tror jag att jag har hyfsad koll på och sympatiserar till stor del med, som en riktning. Det jag undrar över är alltså snarare vad det är som övertygar dig om att (som det verkar) all annat än en absolut tolkning av libertarianismens principer skall anses oacceptabel? Du använder språket (som det verkar) på ett sätt som innebär dels att du mer eller mindre definierar allt som inte har ditt samtycke som våld, dels att du gör ett fåtal principer, främst icke-aggresionssprincipen, överordnad på ett sätt som blir ömsesidigt exkluderande för de flesta andra principer för mänsklig interaktion. Korrigera mig gärna om jag feltolkar dig.Hmm. Alltså jag lutar mig på icke-aggressionsprincipen. Den krockar inte med så mycket annat tror jag.
Se här tex, 2 bra förklarande artiklar(du har säker koll känns det som iofs)
https://www.mises.se/2011/09/05/vad-ar-libertarianism/
Nästa två meningar i samma artikel är sedan tänkvärda:
Edit. Vafan klipper in det här också:
Som jag tolkar dig innebär det att nationalstater inte kan existera annat än om var och en, helt frivilligt, väljer att ansluta sig till en sådan, att en sådan anslutning inte automatiskt förs vidare till ens avkommor och att en nationalstats geografiska territorium blir flyktigt och mosaikartat.
Hur samhällen och mänsklig interaktion fungerar är komplext och påverkas av en mängd faktorer som arv, miljö, samhällsstrukturer, kultur, hur andra agerar osv. Ju mer ens egen föreslagna inriktning skiljer sig från den evolutionärt mest troliga riktningen och där denna diskrepans kräver en abrupt intervention, desto mer övertygande argumentation krävs för varför ens föreslagna riktning kommer fungera bättre. Att säga att en viss princip alltid måste vara överordnad, i absoluta och ömsesidigt exkluderande termer, innebär för mig ett rätt så djärvt uttalande som gör en svaret skyldig och som väcker frågor om varför en sådan absolut tolkning, snarare än att uttrycka en riktning (som då innebär att man även tar hänsyn till kontexten och dess komplexitet), är rimlig.
Försvarandet av vissa specifika principer går att göra på olika grunder. Man kan t ex göra det utifrån naturlag, utifrån ett teoretiskt och deduktivt resonemang, utifrån empiri eller att det är i enlighet med kulturellt rotade moraliska principer (dit kan nog även religion höra). Tar man en mer postmodern approach kanske man snarare ser att det inte finns några sådana grunder utan snarare en mängd möjliga tolkningar och där t ex hur man beskriver något har stor betydelse. Vad man dock inte kommer ifrån är den grundläggande filosofiska frågan: givet att människor och samhällen hela tiden anpassar sig till sin omgivning, hur kan man veta vad som är rätt eller fel sätt att anpassa sig?
Du verkar vara en tänkande person och jag tror att du kan bättre än att enbart hänvisa till Ludwig von Mises hela tiden. Syftet är inte att polemisera eller verka dömande och jag sympatiserar som sagt själv en del med libertarianismen, men jag är genuint nyfiken på vad du personligen grundar din övertygelse och ditt resonemang i.

