Även i löpning gör egentligen vikten mindre skillnad än man kan tro. Man brukar räkna med att varje kg kroppsvikt motsvarar ungefär 2-3s/km. Visserligen en rejäl skillnad när det kommer till tävling, men knappast något som duger som förklaring till dåliga milen-tider hos oss vanliga dödliga.
Skillnaden upplevs självklart större ju längre sträckan är, fast även 5km är egentligen alldeles för långt för att tungviktare ska kunna prestera verkligt bra. Däremot brukar någonstans mellan 3-5km vara den sträcka där ens maximala syreupptagningsförmåga (VO2-max) spelar störst roll. Längre sträckor än så handlar mycket om att kunna hålla i en och samma marschfart i lägre pulszon, ofta på bekostnad av andra löpkvaliteter. Ytterligare ett skäl till att t ex relativt tunga hockeyspelare brukar kunna prestera förvånansvärt bra under korta lopp med andra ord, medans de samtidigt skulle falla igenom totalt under en halvmara utan grenspecifik träning.
Vid sprinter mellan 100-400m spelar i stället löparens anaeroba förmåga stor roll (ju större desto kortare sträcka). Här är löparens vikt så gott som helt ointressant utan ju mer muskler tränade till att blixtsnabbt kunna svara på uppgiften desto bättre. Vid allt över 400m ligger i stället den huvudsakliga begränsningen i den aeroba förmågan, och löparens vikt börjat således spela en betydligt större roll.