1. Kungen har noll (0) förtroende. Född in i yrket och trots ett helt liv i rollen som galjonsfigur och talhållare så är det en nybörjar-PRAO varenda gång som håller ett mediokert tal med svag till måttlig omvärldsuppfattning. Han kan heller inte väljas bort eller på annat sätt placeras där hans talanger är mer framträdande.
2. Statsminister är regeringschef och behöver nödvändigtvis inte vara en mediastjärna utan hålla ihop en regering så att landet kan styras på ett gynnsamt vis. Tyvärr blandar många ihop rollen och ställer krav på att statsministern skall vara "bra i TV". Svårbedömt vad gäller förtroende (har snarare med politisk uppfattning att göra) men har onekligen lyckats hålla ihop både regering och land trots stora påfrestningar. Det gäller förresten de flesta av landets statsministrar, åtminstone dem som suttit minst en mandatperiod...
En statsminister som behärskar grundläggande meningsbyggnad och kan formulera fullständiga meningar hade känts som ett grymt lyft. De låga förväntningarnas förväntningar.


