Jaa, nu är det ju inte 2017 längre...
Men orkar inte hålls med att skapa trådar, så om nån mod känner för det kan ni ju ändra titeln till "Ulvhamnes svammel om hans racingambitioner" eller nåt sånt.
Men, ja, själva räjsandet blir det ju väldigt ont om såhär års. Planen för vintern var att skruva isär och laga allt som var trasigt på min rosa banhoj, och montera på en vettig tumbroms.
Jag har skruvat på en tumbroms från Beringer, och iaf skruvat isär hojen. Det är fantastiskt vad mycket plats en liten sporthoj tar när den inte sitter ihop. Det var för övrigt slående lite som gick sönder som jag inte nödgades att laga under säsong.

Men, när jag körde KMet på sista vändan med SMC i höstas så upptäckte jag att det lät suspekt mycket som avgasläckage i grenröret när jag kom in i depån igen. Och det ljudet hade inte varit där innan. När hojen fått stå och mogna och tänka över siuna dumheter i garaget en månad eller två så provstartade jag den för att se om det
faktiskt var avgasläckage. OCh jo, det var det. När jag plockade isär skiten så konstaterade jag att någon "lagat" ett gammalt hål med lite avgasbandage som snurrats runt och klänts fast med en slangklämma.

Jaja, jag hade ju iaf ett till grenrör som låg och skräpade i den enorma högen reservdelar (Faktiskt i princip en hel extra hoj) så det var ju bara att byta. Nånstans halvvägs genom mässingsringarna så fallerade orken.
En annan sak jag märkte där när jag provstartade för att lyssna på avgaseriet var att hojen läckte bensin. Tillräckligt mycket för att lämna ett par kvadratdecimeter bensin under hojen på de minuterna som jag hade den igång för att lyssna efter avgasläckaget.
Det var också ett nytt och väldigt oönskat påhitt. Lyfte av tanken, plockade fram en längre bensinslang så jag kunde lägga tanken på bakramen och startade igen för att se vart det läckte, och det var två av spridarna som kissade på sig i rena förskräckelsen när motorn brölade. Lyckligtvis så har jag ju en hel (nåja, rasad) motor i reserv, så det var bara att plocka av spridarna från den och böka dit på den fungerande motorn, teststarta och konstatera att det inte var något läckage längre. Bra.
Det var ungefär så långt jag kom i december. Men jag lyckades iaf byta spridare och bakbromspumpen!

'
Nu ska jag bara få klart avgasröret. Och bygga om båten lite, för den sitter inte heeelt optimalt. Och så upptäckte jag att rejsbussen inte startar heller i januari. Glapp i tändningslåset.

Och den här veckan så ska skogen bredvid huset avverkas, och jag hade lite snyggt tagit mig för att parkera på infarten till vår bakgård, som går i kanten av skogsdungen. Så, en stor jävla skåpbil som står med lite motlut upp på vägen med jävlgit tajt om plats skulle alltså bogseras upp och ställas på garageuppfarten. Utan att den går att starta.

Nåja, min Subaru Outback har ju iaf den stora fina 3.6litersmotorn, så den ska väl orka. Väglaget däremot, kunde ju ha något att säga om det. Jag utser min kära sambo som frivillig att hjälpa till, och letar reda på ett rep.
Som subarun sliter av. Åker och köper ett maffigare rep som ska klara av 2 ton dragkraft, det ska väl fan ändå räcka. Vi lyckas efter lite bök att få upp skåbilen på vägen, och vi hade säkert en hel decimeter till godo från den gamla televerketstolpen (med kopparkabeln fortfarande kvar) som står där. I diket. Men det var bara vänster framdäck som gjorde en liten oskyldig exkursion ner i diket när subaron glad i hågen drog fronten på skåbilen en meter i sidled innan sambon stannade.

En positiv sak med det där var att det myckna slirandet som Subarun ställde till med innan skåpet faktiskt kom i rörelse (däcken hade visst sjunkit ner i marken 6-7 cm) verkar ha slipat ner någon ojämnhet i vinterdäcken, för de vibrerar inte längre i vissa hastigheter.
Ja, det var väl allt som behöver fixas såhär under vintern. Och som jag inte riktigt kommit mig för att göra.
Sedan har jag ju min pendlingshoj som måste få en ny motorkåpa efter senaste marksyningen. Den nya kåpan ligger så snyggt på mekbordet i garaget, tillsammans med oljefilter, olja och packning. Men, det är ju inte förrän i mars/april som det blir väder att ta hojen på morgnarna, så det är ju inte så bråttom än. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att sitta och svära, gno knogarna blodiga på något och hinna få på kåporna till 1 på natten nån gång där i april när morgontempen kommer upp över minusgrader tillräckligt långt för att jag inte ska misstänka is/frost nånstans på vägen till jobbet.
Nåja, ölkylen i garaget är iaf försedd med proviant.
Och så var det den där goda ansatsen att faktiskt träna på gym för att få fart på kroppen till nästa säsong. Den liksom klingade av i december när jag och sambon var förkylda hela månaden, så det har liksom inte kommit igång igen sedan dess. Det har varit för mycket strul med trasiga bilar (för oss båda) och massa annat skit för att orka ta tag i det.
Däremot så har jag ju skaffat mig en VR-hjälm, och spelar VR-spel en del... (Så mycket att sambon hatar min nya fina leksak.) Det har haft en högst påtaglig effekt på mina ben däremot. Specifikt mitt högerben. Det funkar bättre nu. Och jag har fått mer rörlighet i vristen än tidigare, så nu kan jag faktiskt sätta ner hälen först när jag går, snarare än att släpa tårna i marken hela tiden.
Spel, det är bra skit!
Anledningen är väl mest att jag haft motivation att stå upp långt efter att min kropp signalerat att om jag inte sätter mig ner kommer jag att kollapsa i en hög på golvet. Vilket hänt ett par gånger när musklerna stängt av. Men, slutresultatet är ju iaf bra.

Så jag är fruktansvärt nyfiken på att köra hoj i vår.