I mitt fall styrs valet mycket av vilka appar jag använder.
Körde Android i några år och var nöjd. Fick en iPhone 3GS via jobbet som jag inte alls gillade utan fortsatte använda min Galaxy S, fast besluten om att det aldrig skulle bli Apple för mig. Gillar att hålla på och experimentera med olika ROM:s och appar som Tasker som helt enkelt inte har en motsvarighet i iOS pga att det är mer låst. Även sådant som att kunna ansluta från mobilen till min OpenVPN-server hemma (något som numera går även på iOS) var sådant som tilltalade mig.
Så småningom blev det dags att skaffa surfplatta, men när jag för något år sedan jämförde alternativen blev iPad 3 det givna valet. Även de bästa Androidplattorna kändes sorgliga i jämförelse. Framför allt erbjöd iPad generellt betydligt fler appar av riktigt hög kvalitet, anpassade till formatet. Gillar att hålla på med foto och film och där låg iOS-appar som exempelvis Photosmith ljusår före när det gäller ett foto-workflow med synk mot Lighroom m.m.
Hittade fler och fler riktigt bra appar och när det efter ett tag blev dags att byta mobil insåg jag det dels skulle vara trevligt att få tillgång till samma appar i mobilen, bättre versioner av de appar som faktiskt finns till bägge operativen samt bättre möjligheter till synkning av olika data mellan iPad och mobil än vad jag kunde få med en Androidmobil. Frustrationen över att öppenheten och flexibiliteten hade en baksida i form av mer strul tog överhanden när jag insåg att jag inte längre har tid att ägna dagar och veckor på att sitta och mecka med detta på min kammare. Nog för att det var kul att mixtra med den öppna Androidmobilens alla möjligheter, men efter ett tag insåg jag att jag ägnade mer tid åt att försöka få till den perfekta konfigurationen och lösa allt strul som följde med det än att faktiskt använda mobilen. Blev därför en iPhone 5 och har varit helnöjd sen dess. Visst kan man känna sig låst ibland, men även om det går att jailbreaka känns det som det är att hamna i samma träsk som jag redan var van vid från Android. Mitt behov av att mixtra och experimentera får jag lösa med diverse linuxövningar, Raspberry PI m.m. men sakerna jag faktiskt använder har jag större glädje av att de "bara funkar" än att fungera som någon slags testlabb för att visa häftiga features.
Efter att ha fått mig ett spel över uselheten med Windows 8 bestämde jag mig till slut för att bryta trenden med många års PC-innehav (och meckande även där med HTPC, div. servrar m.m.) och skaffa en Macbook Pro med Retina-skärm. Kunde inte vara mer nöjd! Detta hade jag aldrig räknat med för några år sedan men nu känns det väldigt svårt att gå över till Windows igen.
Det jag gillar mest med Apple är egentligen inte att deras produkter alltid är så revolutionerande. Jag uppskattar snarare ekosystemet av riktigt bra app-utvecklare, att allt känns väldigt genomtänkt och funkar riktigt bra tillsammans, utan strul. Prioriteringarna ändras - kanske håller jag på att bli gammal...
). För att bli av med beroendet till Google, tvingas man undvika Play Store, köra med rootat system och städa bort bloatware, stänga av många trevliga funktioner, använda tredjepartsnavigation (men t.ex. Waze ägs ju numera av Google...).
