Beroendetråden!

[dahlgren]

Hur tycker nu man ska tackla problemet om man har en vän som man tycker ligger i farozonen?
Prata med personen är väl kanske det ända, men det behöver ju inte vara så lätt?

 

[Hoztic]

Hur tycker nu man ska tackla problemet om man har en vän som man tycker ligger i farozonen?
Prata med personen är väl kanske det ända, men det behöver ju inte vara så lätt?

Att bara prata funkar sällan, det går ju inte att begära att han ska sitta nykter med er när ni festar som studenter i lönetider. Ni får nog ställa upp lite mer än så, göra nyktra saker tillsammans på helgerna och lägga om hans vanor genom att hela gruppen ställer upp på det. Men, då vill det ju till att han följer med er också, och inte sitter hemma och super själv istället Sen kan det ju finnas underliggande orsaker också, som är nog så viktiga att ta hand om.

 

[dahlgren]

Att bara prata funkar sällan, det går ju inte att begära att han ska sitta nykter med er när ni festar som studenter i lönetider. Ni får nog ställa upp lite mer än så, göra nyktra saker tillsammans på helgerna och lägga om hans vanor genom att hela gruppen ställer upp på det. Men, då vill det ju till att han följer med er också, och inte sitter hemma och super själv istället Sen kan det ju finnas underliggande orsaker också, som är nog så viktiga att ta hand om.

Ja absolut, att bara prata resulterar i att personen undviker att konfronteras och istället hittar nya vänner att dricka med.

 

[Harmon Rabb]

Behandlingshemmens använder sig av konfrontation där familjen och arbetsgivaren är två viktiga grundstenar för att få personen att acceptera behandling. Man ställer missbrukaren inför ett ultimatum. I princip innebär detta att familjen kommer att ta avstånd från missbrukaren och arbetsgivaren hotar med att uppsägning. Därmed försvinner viktiga grundstenar i missbrukarens liv.

 

[Hansen.]

Lider med Dig!
Dr.Jekyll känner Jag igen..
Han somnade väl aspackad på soffan varje kväll oxå, ibland naken?
Hela hans vardag bestod av att "fixa" dricka?
Ni fick kanske lite dåligt med pengar, just för att hans alkohol var viktigare än mat och räkningar?
Det är precis lika jobbigt att vara medberoende som beroende.
Hoppas att DU fick någon form av hjälp/stöd?
Ha d.

Jo det var en jävla soppa. Stålar till drickat lyckades han oftast fixa själv.

Stöd och stöd vet jag inte, var på nämdemansgården i en vecka men det hjälpte ju knappast.

Morsan däremot går fortfarande på Al-anon och även anhörig gruppen.

Gnäller på henne lite ibland då det bör vara dags att släppa skiten, men men.

 

[blueridge]

Jo det var en jävla soppa. Stålar till drickat lyckades han oftast fixa själv.

Stöd och stöd vet jag inte, var på nämdemansgården i en vecka men det hjälpte ju knappast.

Morsan däremot går fortfarande på Al-anon och även anhörig gruppen.

Gnäller på henne lite ibland då det bör vara dags att släppa skiten, men men.

Tycker din ömma moder har betett sig som skit! Vem är hon att välja de omständigheterna åt dig som 6-åring? Så riktigt typiskt "ensamma mammor" och de får man ju inte kritisera. Säkert är det synd om henne för att hon hamnat med nån som super också. Kanske känslig fråga, men det funkade inte med din pappa då?

 

[Hansen.]

Tycker din ömma moder har betett sig som skit! Vem är hon att välja de omständigheterna åt dig som 6-åring? Så riktigt typiskt "ensamma mammor" och de får man ju inte kritisera. Säkert är det synd om henne för att hon hamnat med nån som super också. Kanske känslig fråga, men det funkade inte med din pappa då?

Jo jag har berättat för min mor att hon är skyldig mig 10 år av mitt liv.

Men nej, då blir det såhär "Det är inte lätt att vara medberoende".

Nehe du säger det din jävla fitta, det är alltså enklare att se sin son gråta för att han är livrädd varje dag? Själviska jävla kärring.

Nej, farsan hade en lustig människa till sambo, där trivdes jag inte heller.

Jag tycker synd om barnen som tvingas leva i det.

 

[blueridge]

Jo jag har berättat för min mor att hon är skyldig mig 10 år av mitt liv.

Men nej, då blir det såhär "Det är inte lätt att vara medberoende".

Nehe du säger det din jävla fitta, det är alltså enklare att se sin son gråta för att han är livrädd varje dag? Själviska jävla kärring.

Nej, farsan hade en lustig människa till sambo, där trivdes jag inte heller.

Jag tycker synd om barnen som tvingas leva i det.

Martyrkåpan är skön...sveper de den inte om sig på eget initiativ så fixar vår familjepolitik och lagstiftning det åt dem. När ska man börja fokusera på barnens bästa, tro? Ingen av dina föräldrar verkar ju ha kopplat vad deras första ansvar och lojalitet är och bör vara. Kommer det in en ny part som inte fattar vad som gäller så ska de ut, basta.

Anklaga dem och tycka synd om dig lär väl inte gynna din väg framåt heller för den delen och hon lär bara vira "medberoendefilten" hårdare om sig. Fantastisk uppfinning om man använder den för att slippa göra ett skit åt situationen. Medberoendet är en realitet men definitivt inget skäl att låta bli att göra ngt åt situationen. I synnerhet om/när det finns barn med.

Jag säger "rise above it", bygg nåt eget och släpp inte in marodörerna förrän de visar att de kan ta ansvar och kan agera vettigt. Destruktiva sambosar befinne sig utanför!

(..å släpp bitterheten).

Gao, sillastrrrrybare, gao!

 

[Nikel]

Hur tycker nu man ska tackla problemet om man har en vän som man tycker ligger i farozonen?
Prata med personen är väl kanske det ända, men det behöver ju inte vara så lätt?

När jag drack som mest så visste jag inte vad man kunde göra annars.
För mig var det helt självklart att man drack bort hela helgen och när folk sa att de hade andra saker att göra så var jag som en IQ befriad höna.
Jag fattade ingenting.

Så försök få med honom på andra saker som är roligt och som man måste vara nykter till.

 

[dahlgren]

När jag drack som mest så visste jag inte vad man kunde göra annars.
För mig var det helt självklart att man drack bort hela helgen och när folk sa att de hade andra saker att göra så var jag som en IQ befriad höna.
Jag fattade ingenting.

Så försök få med honom på andra saker som är roligt och som man måste vara nykter till

nu känns det ganska konstigt att sitta här på ett forum och diskutera nåt som egentligen inte handlar om mig, men indirekt så gör det ju det, det är ju min vän.
Jag tycker att det är okej att gå ut och dricka på helgerna, absolut gå ut och festa. Men det är när festandet/krökandet blir ett måste och när man går ut även fast ens vänner väljer att ha en lugn helg som man börjar undra.

Nu är det ju långt ifrån bara helgerna det dricks på, jag skulle gissa på 4-5 dagar i veckan men det är svårt att veta när man får svar som "jag tog det lugnt hela veckan" men senare får ett svar som tex "vi var ute i onsdags" från nån annan.

Att konfrontera ser jag inget problem i, det är väl det vänner är till för? Att hjälpa varandra och putta tillbaka varann på rätt spår. Men det är ju också svårt att få respons, jag själv vet ju självklart vad som är bäst för mig? det vet ju inte mina vänner.. lite så skulle jag nog själv resonera iaf.

 

[Anders]

Svaret på frågan ligger i varför man dricker. En alkoholist börjar ofta sitt missbruk för att dämpa ångest eller för att känna sig glad.

Det är/var nog den vanligaste orsaken men jag tror att det har skett en ändring mot att många festprissar som tidigare festade hårt på helgerna även fortsätter en del i veckorna.
Så upplever jag det åtminstone men givetvis är det du nämner en vanlig orsak.

Ibland kan jag tycka att jag dricker för mycket men jag drar inga paralleller med alkoholism och om jag tar mig en whiskey eller grogg mitt i veckan så är det för att jag anser att det hör till livets goda och inte för att jag känner ett behov av alkoholen.
Nu ska jag för övrigt öppna en flaska vin till maten och dricker säkerligen 2 glas.
I Frankrike hade jag räknats som nykterist...

 

[Hansen.]

Martyrkåpan är skön...sveper de den inte om sig på eget initiativ så fixar vår familjepolitik och lagstiftning det åt dem. När ska man börja fokusera på barnens bästa, tro? Ingen av dina föräldrar verkar ju ha kopplat vad deras första ansvar och lojalitet är och bör vara. Kommer det in en ny part som inte fattar vad som gäller så ska de ut, basta.

Anklaga dem och tycka synd om dig lär väl inte gynna din väg framåt heller för den delen och hon lär bara vira "medberoendefilten" hårdare om sig. Fantastisk uppfinning om man använder den för att slippa göra ett skit åt situationen. Medberoendet är en realitet men definitivt inget skäl att låta bli att göra ngt åt situationen. I synnerhet om/när det finns barn med.

Jag säger "rise above it", bygg nåt eget och släpp inte in marodörerna förrän de visar att de kan ta ansvar och kan agera vettigt. Destruktiva sambosar befinne sig utanför!

(..å släpp bitterheten).

Gao, sillastrrrrybare, gao!

Anklagar henne inte för nånting egentligen. Vet att det går inte att ändra på den skit som varit.

Såfort det är nånting som stör henne och jag säger till henne att "växa upp" så blir det genast att jag behöver glömma det som varit och gå vidare.

Det stör mig, gudomligt mycket.

Hela tiden så får man höra om alla "goda vänner" hon fått genom sina jävla möten och all skit hon är på, hur bra hon mår osv. "jaja okej, vad skönt för dig att det funkar"

Men för min del som har missat 50% av min skolgång p.g.a dom koncentrationssvårigheter som växt fram av rädslan som funnits där sen jag var liten, vad finns det för mig att hämta i vuxenlivet?

Nej, jag tycker inte synd om mig själv, jag kunde dragit fram bollarna och sparkat ut fanskapet när jag var yngre.

Jag har insett de konkreta fakta som faktiskt finns där. Och det skrämmer mig, då jag inte vill annat än att faktiskt lyckas.

Meeen nu glider vi ifrån ämnet.

(sillastrrybare vettifan, uppväxt där nere men njaa

 

[Harmon Rabb]

Bry dig inte om vad folk skriver. Folk som inte växt upp i en dysfunktionell familj förstår inte vad det innebär. Misstänker att det är du som varit föräldern inte din mamma. Du fick din barndom förstörd och fick växa upp fort.

Du kan aldrig ändra på det som har varit. Det är du mycket väl medveten om. Din mamma har säkert massor med skamkänslor som kommer fram när du tar upp gamla saker. Jag säger inte att du ska glömma det som varit, men du måste börja se framåt. Det är först när du börjar förlåta det som varit som du kan gå vidare. Din mamma är också ett offer i det som varit. Jag vet att det inte är något som minskar ditt lidande. Det finns inget som kan kan kompensera dina "förlorade" år. Försök ta tag i ditt liv bit för bit och bygg upp dig själv sakta men säkert. Det kanske kommer att ta några år, men det är väl värt i slutändan. Sedan kan du se tillbaka på dina erfarenheter och använda dem till positiva saker.

Var medveten om att du inte är ensamen i ditt mörker. Det är många som gått igenom samma sak. Har du provat att gå på något möte hos al-anon? http://www.al-anon.se/

Anklagar henne inte för nånting egentligen. Vet att det går inte att ändra på den skit som varit.

Såfort det är nånting som stör henne och jag säger till henne att "växa upp" så blir det genast att jag behöver glömma det som varit och gå vidare.

Det stör mig, gudomligt mycket.

Hela tiden så får man höra om alla "goda vänner" hon fått genom sina jävla möten och all skit hon är på, hur bra hon mår osv. "jaja okej, vad skönt för dig att det funkar"

Men för min del som har missat 50% av min skolgång p.g.a dom koncentrationssvårigheter som växt fram av rädslan som funnits där sen jag var liten, vad finns det för mig att hämta i vuxenlivet?

Nej, jag tycker inte synd om mig själv, jag kunde dragit fram bollarna och sparkat ut fanskapet när jag var yngre.

Jag har insett de konkreta fakta som faktiskt finns där. Och det skrämmer mig, då jag inte vill annat än att faktiskt lyckas.

Meeen nu glider vi ifrån ämnet.

(sillastrrybare vettifan, uppväxt där nere men njaa

 

[Hansen.]

Jo. Det är väl så.

Jag ger inte mycket för just al-anon och de andra alternativ som finns, då jag hatar att "älta" gamla grejer. Jag är allergisk mot den sortens människor som vistas där också. Av den enkla anledning att jag vet att dom behandlat sina nära och kära på samma vis.

Det är tråkigt då det säkert hade hjälpt. Men nee, jag försöker så gott det går på egen hand.

Hojar och bilar är väl det som räddat mig. Sålänge man är sysselsatt så funkar det helt okej, få tankarna på annat håll. Vintern är outhärdlig av flera skäl.

 

[Harmon Rabb]

Dina intryck av al-anon delar du nog med många. Huvudsaken med dem är att du kan tala med folk som har liknande erfarenheter. Det är en del av läkeprocessen. Där inser du dessutom att det finns folk som har det ännu värre än dig själv sett från ditt eget perspektiv. Det går aldrig att jämföra vem som har det värst. Alla upplever saker olika.

Jag tror att det är bra om du kan prata med någon som förstår vad du går igenom. Det utbytet kommer du aldrig att få av personer som inte levt och växt upp under liknande förhållanden. Att hålla saker och ting inom dig som en tryck kammare leder inte till något gott. Förr eller senare exploderar den och då har du många fler lösa trådar att ta tag i och ännu fler förlorade år.

Kul att du har ett motorintresse som hjälper dig att tänka på annat. Alla behöver vi en ventil. Önskar dig all lycka. Alla råd var skrivna i all välmening.

Jo. Det är väl så.

Jag ger inte mycket för just al-anon och de andra alternativ som finns, då jag hatar att "älta" gamla grejer. Jag är allergisk mot den sortens människor som vistas där också. Av den enkla anledning att jag vet att dom behandlat sina nära och kära på samma vis.

Det är tråkigt då det säkert hade hjälpt. Men nee, jag försöker så gott det går på egen hand.

Hojar och bilar är väl det som räddat mig. Sålänge man är sysselsatt så funkar det helt okej, få tankarna på annat håll. Vintern är outhärdlig av flera skäl.

 

[Hansen.]

Skönt att det finns folk som dig, som faktiskt förstår.

Visst pratar jag med likasinnade. Har lärt känna en del under åren.

Det hjälper för stunden.

Jag har förträngt det mesta som varit, vissa grejer försvinner dock inte. Men det ser jag bara som en påminnelse.

 

[xibalba]

Harmon Rabb

Vill inte förstöra tråden, men citat först sen replik, annars vet man inte vad du svarar på.

Hela tiden så får man höra om alla "goda vänner" hon fått genom sina jävla möten och all skit hon är på, hur bra hon mår osv. "jaja okej, vad skönt för dig att det funkar"

Är fanskapen religiösa också?

Vänners föräldrar som supit bort sina liv brukar alltid bli skenheliga mot nykterheten, dom borde egentligen ha spö för att att psykiskt misshandlat sina barn i årtionden.

Jag har förträngt det mesta som varit, vissa grejer försvinner dock inte. Men det ser jag bara som en påminnelse.

Kompisens "styvfar" som spöa skiten ur honom hela uppväxten bor som av en händelse i grannhuset nu,
synd att man inte är lika tuff som kettingjänget får då hade fanskapet blivit ihjälslaget nu när han är gammal och vek.

 

[Hansen.]

Är fanskapen religiösa också?

Vänners föräldrar som supit bort sina liv brukar alltid bli skenheliga mot nykterheten, dom borde egentligen ha spö för att att psykiskt misshandlat sina barn i årtionden.



Kompisens "styvfar" som spöa skiten ur honom hela uppväxten bor som av en händelse i grannhuset nu,
synd att man inte är lika tuff som kettingjänget får då hade fanskapet blivit ihjälslaget nu när han är gammal och vek.

Kul att du nämner det. Dom brukar gå på "sianser" och annan skenhelig skit.

Senast för 2 veckor sen sa morsan att hon sett en man stå vid mikron

Spö? Nej för fan... det är ju synd om dom, dom har ju blivit lurade och krengtta...

Du behöver inte vara benhård, bara fundera på vad han gjort en stund. Så ser du hur du reagerar till slut.

Och nej, jag uppmuntrar inte våld.

 

[Harmon Rabb]

Vill inte förstöra tråden, men citat först sen replik, annars vet man inte vad du svarar på.

Svarar jag på ett ensamt inlägg brukar jag lägga citatet under. Tycker personligen det är skönt att slippar läsa samma inlägg ytterligare en gång särskilt om det är mycket text man citerar. Det är ju bara att kasta ett öga på citatet under så vet man vilket det gäller om man är osäker.

Är fanskapen religiösa också?

Vänners föräldrar som supit bort sina liv brukar alltid bli skenheliga mot nykterheten, dom borde egentligen ha spö för att att psykiskt misshandlat sina barn i årtionden.

Går du in och tittar på hur behandlingsprogrammen är uppbyggda inser du att det finns en hel del religiösa inslag inblandade. Läs på om Minnesota modellen och 12 stegs programmet. Öppnar du länken till t ex Nämndemansgården och tittar under behandlingar så står det klart och tydligt.

I dessa sammanhang ska man nog inte förakta religionen. För många år sedan skrev jag ett skolarbete i någon frikyrka. Givetvis var man tvungen att sitta och lyssna på en gudstjänst och gemensamt för många som var samlade där var att de haft missbruk som de sedan ersatt med religion och tron på den.

 

[granit]

Lång ifrån alla alkoholister inser att de har något problem med alkohol. Förnekelsen sitter djupt rotad. Sökte du hjälp på behandlingshem för att bryta ditt mönster?

Tänkte ta tillfället i akt att rekommendera de som bor i missbruksmiljöer eller har nära anhöriga som gör det att ta kontakt med något av dessa två ställen. Det är behandlingshem som hjälpt oerhört många familjer att hitta varandra igen. Det är oerhört tufft för alla inblandade, men samtidigt oerhört belönande om allt går vägen.

Det är inte gratis. Ofta är det dock arbetsgivaren som tar på sig kostnaden som är avdragsgill för dem. Skadar inte att lyfta på luren. Är det barn inblandade kan man rädda värdefulla år i deras liv som annars går till spillo. En sådan sak bör man aldrig vända ryggen till och låtsas om att familjen/släkten inte har några missbruksproblem. Tyvärr allt för vanligt. Svälj stoltheten.

http://www.namndemansgarden.se/

http://www.provita.se/



Det är ofta den som många inte misstänker som alkoholist. En del är så skickliga att de balanserar på gränsen. Det vill säga är konstant berusade. För ett otränat öga är personen nykter. Men alla som bor under samma tak vet att så inte är fallet.

Missbruket är betydligt vanligare än vad många tror.

Att bara tro att alkoholisterna är de som sitter på parkbänken nere på stan runt systembolagen runt om i landet. Då bedrar man sig kraftigt.

Oj Vad många inlägg!
Var kanske en bra tråd iaf?
Du "Harmon Rabb" verkar väldigt insatt i ämnet, vilket är kanonbra!
Jag ledsnade att vakna full varje morgon/förmiddag, för att sedan bli full igen..
Kontaktade en psykolog/doktor i min kommun, en väldigt insatt psykolog/doktor i just detta ämne.
Vi hade några fina, hm! jobbiga möten.
Fick rådgivning, tips och blev inlagd på en klinik i 4,5 vecka.
BLAND DE VÄRSTA VECKORNA I MITT LIV!!
Att få det bekräftat!
Att Jag har en beteendestörning!
Att Jag har "taskiga" gener!
Att det inte är normalt att sova/svimma naken på soffan, speciellt då brorsonen som var på besök ligger i tältsängen bredvid och sover..!
Hade då även 4 andra personer från Sthlm på besök som låg och sov på övre våningen..
Jävla tur att dom inte såg SKITET!
Min "dåvarande/medberoende fru" täckte, tack och lov de privata delarna med en filt!
Ja.!
Listan kan göras hur lång som helst.
Det blev iaf inget 12 stegs prog för mig..
Ville HEM och stack ifrån fyllehemmet!
Det är jobbigt som faan att vara nykter, är betydligt skönare och enklare att vara full och dum i huvudet..
Försöker att hela tiden hitta ursäkter till ytterligare en fylla..
Finns liksom inga ursäkter kvar.