Jag har faktiskt besökt säkert 50% av museerna, åkt turbåt, gått på stadsvandringar och gått egna turer med guidebok genom åren. Senast idag lade jag vantarna på en segway och körde några nya gator
(Hittade varken Södergatan eller Hamngatspuckeln dock)
Allt är ju relativt, jag har gjort allt det där.. Museér ingår i skolan, turbåtar, "sevärdheter" och gåruntslottet-turer avverkades mellan 7-15 helt klart. Men räknas det? Jag tycker inte det.
Farfar var kul att gå på stan med för han hade anekdoter och historier (sanna eller ej) om allt. Mormor (pretentiös som få) ville prompt bilda mig i all "finkultur" och Hermann Lindqvist fyler väl ut resten eller?
Idag, och för 10 år sen, har/hade jag inget intresse alls av historia i allmänhet. Jag är å andra sidan lika ointresserad av Sacre Coeur som jag är av Riddarkammaren (trots att mitt namn finns på en sån däringa plåtbricka där).
Stockholm för mig är staden liksom Paris, New York & Berlin där man kan gå på krogen en kväll med en vän och hamna i ett sällskap och diskutera allt från sex till konst, politik eller dödsstraff. Det händer i småstäder också, men det finns ett täcke av ovilja att "prata med okända" som
stör. Kanske av den enkla anledningen att man känner de man vill känna i en småstad och skiter i resten..
Jag skiter inte i resten, och jag gillar att diskutera både med brats, butch-flator och stereotypa VD:ar en random tisdagkväll med ett sjysst vin i näven! Det kan man i sthlm.